Vinnare i novelltävlingen - Ett vackert minne
Av signaturen aebi
Ett vackert minne
Aj, vad det tär på ryggen, tänkte Maja och rätade försiktigt på sig. Hon tog hinken med ogräs och gick till komposten och slängde dagens skörd. Det som bara för ett par år sedan gick lätt hade nu blivit jobbigare, ryggmolandet var verkligen ett gissel. Och inte lär det bli bättre, tänkte hon när hon drog av sig trädgårdshandskarna och satte in hinken och renskrattan i skjulet.
Majas trädgård var egentligen inte stor. Hon älskade den och hon älskade trädgårdsarbetet och sen hon blev pensionär hade hon tillbringat allt mer tid i den. Varje år hade det blivit en ny rabatt och nu var trädgården uppväxt och precis så prunkande som hon alltid drömt om. Men skulle hon kunna sköta den så måste hon få hjälp med de tyngsta sysslorna. Gräsklippningen till exempel. Hon suckade medan hon satte på kaffet och funderade på hur hon skulle få tag på någon som hade lust att tjäna sig en slant. Någon skolungdom kanske?
Hon tog kaffemuggen med sig ut och satte sig i sin bekväma gamla trädgårdsstol under plommonträdet. Solen silade lagom mycket genom bladverket och hon såg att det nog skulle bli bra med plommon i år också. Fåglarna kvittrade och hon slöt ögonen en stund och lutade sig mot ryggstödet. Vilket underbart liv hon hade!
Fil, jäst, mjöl, en falukorvsbit och några bananer packades i kassen medan hon småpratade med den trevliga kassörskan i affären. Men just som hon tänkte fråga om hon visste någon som ville hjälpa till med lite gräsklippning hade kassörskan redan börjat prata med nästa kund. Maja tog kassarna och gick mot utgången. När hon gick förbi anslagstavlan i entrén fick hon ögonen på en liten oansenlig lapp som sakta dalade ner mitt framför fötterna på henne. Hon satte ner kassarna och tog upp lappen och satte tillbaka den med ett häftstift hon hittade på tavlan. Nyfiket läste hon lappen och rätade på ryggen. Hon läste igen. ”Glad pensionär söker arbete ett par timmar i veckan. Vedhuggning, trädgårdsarbete, enklare snickarjobb mm, helst utomhusarbete”.
Märkligt, tänkte hon när hon med ett telefonnummer i ficka packade upp varorna på köksbänken. Kunde det vara ödet? Men kunde man ringa bara så där? Hon log lite och slog numret.
Två timmar senare satt hon återigen i sin trädgårdsstol med kaffemuggen i handen. Men den här gången hade hon sällskap för i den andra stolen satt John. Han tog just en bulle som hon snabbtinat och fortsatte berätta om hur mycket han saknade sin trädgård efter att han sålt sitt hus för ett par år sen. Lappen hade han satt upp för länge sen och ingen enda hade ringt.
- Förrän nu, sa han och log mot henne. Jag hjälper dig gärna om du vill.
- Du kanske vill titta runt lite innan du bestämmer dig?
- Jag ser redan vad jag behöver se, sa han.
- Men vad tar du betalt, jag kan ju inte betala hur mycket som helst, fortsatte Maja.
- Det ska vi nog komma överens om. Du kan ju baka lite såna här som betalning, sa han och tog en till bulle. Jag är inte bortskämd med hembakt ska du veta.
- Jaså, sa hon och sträckte på sig. Ja, då har jag nog råd. När kan du börja?
Efter några veckor undrade hon hur i allsindar hon klarat sig utan hjälp. Utan John, rättade hon sig. Han var verkligen en riktig arbetsmyra som förutom gräsklippningen redan hunnit kantgräva runt alla rabatter, skrapa och måla staketet, köra en massa skräp till sopstationen och gräva upp det gamla jordgubbslandet. Hon hade verkligen hittat en riktig trädgårdsmästare! Kanske hon skulle fråga om han ville äta middag med henne nästa gång han kom? Oxrullader var hon riktigt bra på…
Solen strålade nästa vecka när hon dukade fint ute på terrassen. Bästa servisen, glas på fot och silverbesticken som hon bara använde till jul. Hon hade fjärilar i magen av upphetsning. Rulladerna puttrade i grytan och potatis och morötter var precis färdigkokta när han svängde in på gården med sin cykel. Han hade en kasse på styret och ur den tog han upp en flaska vin och en bukett rosor. - Varsågod Maja, sa han och gav henne en försiktig kram. Några blommor till en blomma! - Men tack, stammade hon och stack ner näsan i rosorna. Inte hade du behövt… - Men jag ville, sa han och tittade på henne. Jag ville. Det här är det roligaste jag gjort på flera år. Man behöver känna sig behövd. Och så bjuder du på mat också! Jag uppskattar det enormt. Hon kände kinderna hetta när hon bad honom sätta sig till bords. Måtte oxrulladerna smaka!
Efteråt satt de länge kvar och pratade. Berättade om hur de levt sina liv, om barn och om barnbarn. Vinflaskan John haft med sig tog slut. Maja öppnade en till som hon hittade i skafferiet. De pratade och pratade. Det var något märkvärdigt som hände. John var så trygg och stabil, tänkte Maja. Det ilade till i henne och hon kände att det här var början på någonting riktigt bra.
Och så blev det. Den där dagen skulle bli ett vackert minne som de sedan alltid firade på altanen… med oxrullader! Den dagen då de började lära känna varann. Och allt tack vare en lapp som ramlade ner mitt framför fötterna på Maja. I precis rätt sekund! □□