Vildvin – odling, skötsel och sortval
Vildvin är en mångsidig och förnöjsam klätterväxt som genom evolution utvecklats för att klara konkurrensen från träd och andra växter. Som ursprunglig skogsväxt trivs vildvin allra bäst i mullrik, näringsrik och inte alltför torr jord. För att en planta ska bli riktigt stor ska den inte stå för magert, även om vildvin generellt är mycket anpassningsbart och klarar även mer krävande förhållanden. Det är en växt som ofta klarar sig själv och sällan kräver särskild omvårdnad1 (läs mer).
Vildvin – nästan helt skötselfritt
En av de stora fördelarna med vildvin är dess nästintill skötselfria natur. Den etablerade plantan är mycket självgående – särskilt om den växer på staket eller plank, där den kan breda ut sig år efter år utan vidare insats. På husfasader blir det dock nödvändigt att beskära den runt fönster och tak en till två gånger per sommar, eftersom vildvin gärna klättrar högt och brett. Man kan även begränsa höjd och yta så ofta det behövs genom enkel toppning. Vill man inte ha vildvin på taket är det viktigt att hålla efter skotten under sommaren (läs mer).
Beskärning – forma eller låt växa fritt
Vildvin är en vedartad växt och kan med tiden bilda grova, armstjocka stammar. Det är dock ingen nackdel – man kan klippa ner växten helt varje år om man så önskar. Ofta räcker det att låta nya skott växa 3–4 meter per säsong, vilket passar utmärkt för till exempel enplanshus. På detta sätt undviker man grova stammar förutom vid basen, där nya skott skjuter ut varje år.
Om man planerar att beskära vildvinet hårt årligen rekommenderas att man planterar tätare, ungefär 1 planta per 1–2 meter, för att snabbt få en täckande grön vägg. Till stora hus kan det däremot räcka med en planta per 10 meter om växten får växa fritt – tätare plantering ger förstås snabbare täckning (mer om plantering).
Olika arter och populära sorter av vildvin
Det finns främst tre olika arter av vildvin och flera attraktiva namnsorter:
Vanligt vildvin eller jungfruvin
Vanligt vildvin (Parthenocissus vitacea / inserta) är inte självklättrande på släta ytor utan behöver stöd som ribbor eller nät. Den säljs något mer sällan men är utmärkt där man inte vill ha alltför kraftig växt, exempelvis för att ge uterum en grönskande utvändig prägel. Vanligt vildvin lämpar sig också väl för att klä in staket, plank och till och med som marktäckare eller klättrare i buskar och småträd. Bladen är dekorativt femdelade och bildar ett frodigt intryck. Likt de andra arterna ger den dekorativa, men oätliga blåröda druvklasar på hösten (fler tips).
Bild på vanligt vildvin
Klättervildvin
Klättervildvin (Parthenocissus quinquefolia) är självklättrande tack vare sina häftskivor, och växer särskilt kraftigt. Den har femdelade blad och är mycket härdig, ofta rekommenderad för zon 4–5 men klarar i skyddade lägen även zon 6. ’Engelmannii’ är den vanligaste sorten, känd för sina mindre blad, förmåga att klättra högt och sina fantastiska höstfärger. Nya sorter som ’Troki’ (’Red Wall’) utvecklades för att ge ännu intensivare höstfärg. Klättervildvin passar särskilt bra för stora ytor och fasader (se tips).
Bild på klättervildvin
Rådhusvin (Boston Ivy)
Rådhusvin (Parthenocissus tricuspidata) är kanske den mest eleganta arten. Bladen har tre spetsar och är handflikiga, påminnande om lönnens blad. Arten är vanligt förekommande på fina byggnader och universitetsmiljöer (därav det engelska namnet “Boston ivy”), och kännetecknas av ett regelbundet, självklättrande växtsätt samt glänsande mörkgröna blad. På hösten får den intensiva röda, orange och gula nyanser och de unga bladskotten är orangegula. Rådhusvin är dock lite mindre härdigt (zon 3–4), men med rätt placering fungerar även denna art långt upp i landet, speciellt på varma söderväggar. Vanligaste sorten är ’Veitchii’, som blir 8–10 meter hög med tät, enhetlig bladyta. ’Purpurea’ har rödaktiga blad hela säsongen och får höstfärg några veckor tidigare än andra sorter, medan ’Gloire de Boskoop’ har extra stora, rödbruna blad (utforska sorter).
Bild på rådhusvin
Praktiska råd för odling och skötsel
Vildvin trivs bäst i sol till halvskugga på jordar som är mullrika och väldränerade, men är tålig och kan även etablera sig under mindre gynnsamma förhållanden. Vattna vid torka och gödsla gärna på våren för bättre etablering och tillväxt. Beskärning kan göras när som helst – men helst under JAS-perioden (juli–september) eller tidig vår. De flesta vildvin är lövfällande och tappar bladen inför vintern, men återkommer snabbt med kraftig växt året därpå.
Sammanfattning
Vildvin är en av de mest effektiva växterna för att skapa frodig grönska snabbt och lättskött, vare sig det gäller att täcka staket, plank, pergolor eller stora fasader. Med rätt art och sort för ditt läge får du både långvarig prydnad och minimalt med underhåll – och fantastiska färger när hösten kommer. Fördjupa dig gärna i ännu fler tips och praktiska råd i Vildvin – användbart, vackert och frodigt!.