Vetenskapliga namn på växter - arter och former

Nybörjaren i trädgården stöter förr eller senare på **vetenskapliga namn** på växterna. De kan kännas obegripliga, fast om du ger dig tid att lära dig lite om dessa namn märker du snart att de är till hjälp när du till exempel ska beställa växter och fröer från utländska kataloger.

Svenska växtnamn

De svenska växtnamnen kan vara starkt förankrade i lokal dialekt eller tradition. Samma växt kan ges olika namn på skilda platser, eller så kan ett lokalt namn syfta på helt olika växter i olika delar av landet. Ett illustrativt exempel är rävrumpa – för många är det benämningen på mjölkört, Epilobium angustifolium, men rävrumpa har också använts för både åkerfräken, Equisetum arvense, och gulsporre, Linaria vulgaris. Den här variationen kan skapa osäkerhet och förväxling när man pratar om växter nationellt, eller ännu mer internationellt.

Det finns också en rikedom i de svenska namnen, som speglar kultur, historia och människors relation till naturen. Lokala namn ger ofta en personlig prägel på växten och kan säga något om hur den användes eller uppfattades förr i tiden. Men för den som söker tydlighet och vetenskaplig precision har dessa namn sina begränsningar.

Vetenskapliga växtnamn

För att undvika förväxling används därför det vetenskapliga namn som växten fått. Oavsett språk eller plats i världen råder då ingen tvekan om vilken växt som avses.

Det vetenskapliga namnet är dubbelnamn (binärt system), bestående av två delar: släktnamnet (skrivs med stor bokstav och kursivt) och artnamnet (skrivs med liten bokstav och kursivt). Släktnamnet gäller för alla arter inom samma släkte. Det ger ofta omedelbar inblick i botaniskt släktskap. Till exempel – medan det är svårt att gissa på svenska att julstjärna och vårtörel är släkt, syns det direkt i deras vetenskapliga namn: Euphorbia pulcherrima (julstjärna) och Euphorbia cyparissias (vårtörel).

Ofta är också artnamnets betydelse direkt beskrivande för växten. Till exempel betyder alba ’vit’ på latin, så Rosa alba är bokstavligen en vit ros.

Det är också värt att notera att det vetenskapliga namnet ibland kan bytas ut när ny forskning visar att växter är släkt på nya sätt; därför är det viktigt att använda auktoritativa och aktuella källor för korrekt namnangivelse.

Varianter, former och underarter

Växter anpassar sig ständigt till olika miljöer genom små förändringar, vilket ger upphov till varianter (förkortas var.), former (f.) och underarter. Detta innebär att inom en och samma art kan det finnas populationer som avviker genom exempelvis blomfärg, storlek eller doft. Varianter och former namnges efter artnamnet: Rosa canina var. alba är en vitblommande variant av stenrosen (Rosa canina).

Underarter anges med ssp. eller subsp.. Exempel: Rosa elliptica ssp. inodora, där ’inodora’ betyder doftlös och syftar på att denna underart saknar doften som ursprungligen finns hos Rosa elliptica.

Att hitta korrekta växtnamn – och hålla sig uppdaterad

Att lära sig de vetenskapliga namnen kan kännas övermäktigt i början. Lyckligtvis behöver man inte kunna allt utantill – det är viktigare att veta var man hittar aktuell information. Vetenskapliga namn förändras ibland när ny forskning kommer; därför är det bra att då och då kontrollera namn i pålitliga källor, som boken Våra kulturväxters namn och den ständigt uppdaterade Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD), som finns online.

När det gäller vilda växter är Den nya nordiska floran en mycket användbar modern flora. Att använda sig av dessa källor är ett enkelt sätt att hålla sig uppdaterad och säkerställa att man använder både korrekta och allmänt vedertagna namn.

Kort sammanställning: Svenska och vetenskapliga namn

Jämförelsetabell

Egenskap	Svenska växtnamn	Vetenskapliga växtnamn
Variabilitet	Varierar mycket mellan regioner	Alltid samma – globalt
Risk för förväxling	Hög (kan syfta på olika växter)	Ingen (entydig identifiering)
Uppbyggnad	Oftast ett ord, ibland flera	Två ord: släkte + art
Släktskap synligt	Sällan	Ja, genom släktnamnet
Skriftregler	Vanlig text	Kursiv, särskilda regler
Ursprung	Folkligt, dialektalt	Latin, grekiska, ibland andra språk

Sammanfattningsvis:
Att använda vetenskapliga namn är det mest tillförlitliga sättet att tydligt identifiera en växt, oavsett språk eller plats. Svenska namn är viktiga för kultur, historia och känsla – men kan variera så mycket att missförstånd lätt uppstår. För den botaniskt intresserade är det en fördel att bekanta sig med båda, och att alltid ha tillgång till aktuella källor som SKUD när tvivel råder.

Denna text bygger på råd och fakta av bland andra Sylvia Svensson och rekommenderade växtdatabaser.