Vetenskapliga namn på växter - arter och former
Av Sylvia Svensson
Förr talade vi om latinska namn på växter, fast växtnamnen kan vara ett resultat från flera språk. Numera kallas de därför istället för vetenskapliga namn.
Svenska växtnamn
De svenska växtnamnen kan vara högst lokala. Samma växt kan ha olika namn på olika håll, eller så betyder ett lokalt namn något annat i den andra landsändan. Ett bra exempel på detta är rävrumpa. Många uppfattar rävrumpa som namn på mjölke eller mjölkört, Epilobium angustifolium, men rävrumpa har också använts som namn för både åkerfräken, Equisetum arvense, och gulsporre, Linaria vulgaris.
Använder du däremot det vetenskapliga namnet på en växt, är det ingen tvekan om vilken växt som avses var du än är i världen.
Vetenskapliga växtnamn
Det vetenskapliga växtnamnet består av två ord, där det första ordet är växtens släktnamn och det andra anger artnamn.
Släktnamnet är gemensamt för alla arter inom samma släkte. Det skrivs med stor bokstav och kursivt. Det är bra att veta detta då de svenska namnen ofta inte avslöjar att växter är släkt med varandra, vilket man direkt kan konstatera om det vetenskapliga släktnamnet är samma. Som exempel kan nämnas törelsläktet Euphorbia. Att julstjärna är släkt med vårtörel syns inte i de svenska namnen, men om man säger Euphorbia pulcherrima (julstjärna) och Euphorbia cyparissias (vårtörel) förstår man släktskapet.
Artnamnets betydelse avslöjar ofta egenskaper om växten, det vill säga hos den ursprungliga arten. Artnamn skrivs med liten bokstav och kursivt. Ett exempel är Rosa alba, där Rosa är släktnamnet och alba är artnamnet och betyder vit. Rosa alba är alltså en vit ros i direkt översättning.
Varianter, former och underarter
Om vi tänker att växten hamnar på en viss växtplats eller miljö, kan den anpassa sig till de nya förhållanden och ändra sig en smula från ursprungsarten. Det bildas hela tiden varianter, former och underarter av växter som skiljer sig på något sätt från den ursprungliga arten. Den nya växten kan ha fått en annan blomfärg, blivit håriga, klenare eller kraftigare, fått annorlunda blad och så vidare.
På så sätt kan det under årens lopp ha tillkommit många olika varianter av den ursprungliga arten och då brukar vi tala om varianter som på växtlistorna förkortas med var. eller bara v. samt former, som förkortas f.. Själva varianten eller formen skrivs med liten bokstav och kursivt. Ett exempel är Rosa canina var. alba. Ur den ursprungliga rosen Rosa canina har det utvecklats en vit variant, därav var. alba. Det betyder att den vanligen rosafärgade stenrosen har fått vita blommor.
Underarter, förkortas sp. eller spec., efter det latinska namnet för underart, species. Underarterna kan i sin tur också ha underarter, subspecies, som förkortas ssp. eller subsp. Ett exempel är Rosa elliptica ssp. inodora, som är en underart till Rosa elliptica. Den senare doftar medan underarten har förlorat sin doft och fått namnet inodora, som betyder doftlös.
Ta det lugnt och titta i böckerna
Det här kan såklart kännas väldigt invecklat för en nybörjare, och om det gör det kan man helt enkelt tänka som så att man inte behöver ge sig in på att bena ut hur namnen har uppstått, man får helt enkelt lita på det som står i böckerna. Det är dock bra att hålla sig á jour med namnen då de kan ändras allt eftersom forskningen framskrider.
En bra källa att kolla vetenskapliga namn är boken Våra kulturväxters namn samt Svensk Kulturväxtdatabas, SKUD, på nätet. SKUD ligger till grund för den ovan nämnda boken och uppdateras kontinuerligt.
När det gäller vilda växter är Den nya nordiska floran en suverän källa.