Vattna med annat än kranvatten?

Att ta tillvara regnvatten och att använda annat än kommunalt kranvatten till våra växter och trädgårdar spar på resurserna. Men vilket vatten kan man använda för att vattna sina växter?

Text och bild: Lise-Lotte Björkman, trädgårdsrådgivare och trädgårdsdesigner
I samarbete med tidningen Hemträdgården

Att hushålla med vatten har blivit allt viktigare, särskilt under sommarens varma och torra perioder. Uppvuxen på en gård med egen brunn som ofta sinade om somrarna lärde man sig tidigt att både spara och återanvända vatten i det dagliga trädgårdsarbetet. Under varje stuprör stod regntunnor redo att samla upp livgivande droppar, bad- och diskvatten bars varsamt ut i rabatter och till och med tandborstglasets innehåll fick dela påfrestningen och gick turvis till krukväxterna. Att spara, återanvända och värdesätta vatten är inte bara en god vana utan också ett viktigt bidrag till ett hållbart trädgårdsliv.

I reservbrunnen var vattnet ofta järnhaltigt och humusrikt och ansågs till och med kunna ge håret en grönaktig ton – men vad växterna egentligen tyckte om smaken var det ingen som frågade. För de allra flesta växter gick det ändå bra, medan det bräckta havsvattnet användes endast i yttersta nödfall. Man var medveten om att havssalt snabbt kan skada känsliga växter.

Vattenkällor för trädgårdsbevattning

Havsvatten

Havsvatten innehåller främst natriumklorid (koksalt) vilket gör det direkt olämpligt för bevattning. För höga salthalter gör att växterna har svårt att ta upp vatten ur jorden: de kan faktiskt torka ut även när marken verkar fuktig. Saltet, särskilt natrium, förstör också markstrukturen – det gäller främst lerjordar – och tränger dessutom undan viktiga näringsämnen som växterna behöver.

Bräckt vatten

I Bottenviken, där salthalten är låg (nästan 0 till 4 promille), samt i Östersjön (cirka 6 promille), kan det bräckta vattnet användas mycket restriktivt och endast i undantagsfall för trädgårdsbevattning. Efterföljande regn under höst och vinter hjälper till att laka ur det tillförda saltet. Men vid upprepade bevattningar uppstår ändå risk att både mark och grödor tar skada. Växter som jordgubbar, gurka, ärter och bönor är särskilt salt-känsliga, medan exempelvis rödbetor, grönkål och spenat tål lite mer. I områden med hög salthalt, som på västkusten (upp till 30 promille), ska havsvatten aldrig användas för bevattning. Ska man använda tång som gödsel bör den dessutom sköljas ordentligt och flera gånger med regnvatten innan den får tillämpas i odlingen.

Regnvatten

Regnvatten utgör sällan någon risk för växterna och är som regel det bästa valet för att vattna i trädgården. Trots att det kan innehålla små mängder föroreningar som svavel eller kväveoxider och har ett visst syrahaltigt pH, innehåller det i alla fall inget natriumklorid. Avrinnande regnvatten från koppartak och galvaniserade plåttak kan ge spår av metaller (koppar och zink), men mängderna är oftast så små att de inte utgör problem för de flesta trädgårdsväxter. Tvärtom gynnas vissa arter som hortensia, gardenia och rododendron av det något lägre pH-värdet. I stort sett alla trädgårdens växter mår bra av regnvatten, och inget kan mäta sig med fördelarna hos naturlig nederbörd.

Gråvatten

Även bad- och handdiskvatten, så kallat gråvatten, kan bli en värdefull resurs. Vattten från badkar eller barnpool rymmer stora volymer som är utmärkta för bevattning. Tvålar och diskmedel för handdisk innehåller ämnen avsedda att inte skada växter när de används sparsamt. För hög dos bör dock undvikas. Däremot bör vatten från tvätt- och diskmaskiner undvikas då dessa ofta innehåller starkare kemikalier, liksom vatten som varit i kontakt med avlopp eller fekalier. Gråvatten bör inte hällas direkt på grönsaker som ska ätas råa och större återvinning av gråvatten ska alltid diskuteras med kommunens miljökontor.

Trädgårdsvatten från sjöar, dammar och brunnar

Att använda vatten ur sjöar och vattendrag kräver att man äger eller har tillstånd till vattentäkten. Vatten nära avlopp bör alltid undvikas för bevattning. Egen trädgårdsdamm eller brunn ger en trygg vattenreserv om regnet uteblir. Dammar bidrar dessutom både till mikroklimat och biologisk mångfald i trädgården. Återanvänt akvarievatten är också lämpligt och kan tillföra växtnäring, särskilt kväve. Poolvatten som nyligen är klorerat bör undvikas i trädgårdsodling, men om det luftas och får stå så att kloren försvinner kan det med fördel användas på gräsmattan istället för att belasta dagvattensystemet. Om man har tillgång till järn- och humusrikt reservbrunnsvatten, räds inte att använda det – växterna tar generellt ingen skada. Är du ändå tveksam till vattenkvaliteten, kan vattnet analyseras – kommunen kan ge råd om hur det går till.

Vill du läsa mer om vattenanvändning, hållbar odling och aktuella trädgårdsråd, besök gärna Riksförbundet Svensk Trädgård och Hemträdgården.

Viktiga slutsatser för hållbar vattning

Råd för bästa vattenval

Samla och använd regnvatten i första hand – det är oöverträffat för trädgården.
Bräckt vatten från Östersjön kan användas mycket restriktivt och absolut inte till salt-känsliga växter.
Undvik havsvatten helt på platser med hög salthalt, särskilt på västkusten.
Gråvatten kan utnyttjas när rätt försiktighet iakttas – aldrig direkt på ätbara grönsaker.
Använd damm- och brunnsvatten som reserv, men var alltid noggrann med vattenkvaliteten.

Att hushålla med vattnet i vardagen

Att ta tillvara på allt vatten vi har tillgång till är avgörande för en hållbar trädgård. Samla regnvatten så långt det är möjligt, och använd alternativa vattenkällor med kunskap och försiktighet. Välj det vatten som är bäst både för växterna och miljön – inte bara för nuet utan också inför framtiden.

Läs mer om hållbar vattenanvändning och inspireras på Riksförbundet Svensk Trädgård och Hemträdgården