Våradonis
|
Nu, från mitten av april och fram till mitten av maj lyser adonisens små gladgula solar ikapp med den riktiga vårsolen. De är ena riktiga solblommor även därför att blommorna bara är utslagna under dagen om det är fint väder, vid regnväder vill de inte alls öppna sig och när kvällen kommer, sluter de sig. Våradonis, Adonis vernalis, är en flerårig ört som vanligen växer i små tuvor. I vilt tillstånd förekommer den sällsynt bara på kalkhedar på Öland och Gotland. Stjälken som nertill är fjällig är två till tre decimeter hög. Bladen är finflikiga och fräscht gröna. Den lysande gula blomman med långsmala hylleblad sitter ensam i toppen av stjälken. Adonisen har de största blommorna av alla svenska ranunkelväxter (Ranunculaceae). Guldadonis, Adonis amurensis, som växer vild i Manchuriet, Japan och Korea, är en större släkting till våradonisen. De äldre plantorna kan vara upp till 40 cm höga och ha bildat större tuvor. Hos guldadonisen är bladen mer mattgröna, vid lövsprickning skiftar de åt det röda hållet och de är inte så finflikiga som hos våradonisen. Blommar hos oss tidigare än våradonisen, redan i början av april och sedan ca en månad framåt. Blommorna är ännu större än hos kusinen och guldgula. Guldadonisen är den japanska symbolen för det nya året, då den blommar i Japans mildare zoner redan i början av januari. Några namnsorter finns till salu, t.ex. den fylldblommiga 'Plena', som egentligen skulle heta 'Sandanzaki' och den halvfyllda 'Fukujukai', som är en steril hybrid. Adonisen är en av våra vackraste vårblommor, den lyser verkligen upp. Den trivs i stenpartier med kalkhaltig, närings- och humusrik jord som inte får vara för torr, men den vill ha det mycket väldränerat. Annars är den en härdig växt, åtminstone upp till zon 7 bör den gå bra. Lättast är det att föröka den med frö, som dock gror långsamt och kräver kylbehandling. De måste också sås färska. Enklast är att så fröna direkt på växtplatsen, där de kan ligga upp till två år innan de behagar gro. Något svårare är det att försöka dela den mycket hårda rotstocken med en vass kniv efter blomningen på försommaren. Varje del måste ha kvar rötter och rhizomer med några ögon, för att kunna växa vidare. Nämnas bör att adonisen är giftig i likhet med många andra ranunkelväxter. På grund av detta brukar den få vara ifred från olika sorters skadedjur. Man framställer kärl- och hjärtmedicin av den. |
|
