Trädgårdsodlarens bön
Trädgårdsodlarens bön av Karel Čapek: En Hyllning till Den Eviga Trädgårdsdrömmen
Karel Čapeks Trädgårdsodlarens bön (The Gardener’s Prayer) är ett stycke som har fått nästan mytisk status bland trädgårdsentusiaster, och det är lätt att förstå varför. I bönen vänder sig trädgårdsmästaren till Gud och framför de smått omöjliga, hjärtligt mänskliga önskemål som varje sommarodlare kan känna igen sig i:
Gode Gud, gör så att det regnar varje dag så där från midnatt till klockan tre på morgonen, men Du vet, sakta och varmt, så att det kan tränga ned; men låt det därvid icke regna på tjärblomstren, grådådran, solrosorna, lavendeln och de andra, som du i Din allvishet har Dig bekanta som växter, som tycka om torrt - önskar Du, skriver jag upp dem åt Dig på ett ark papper; och låt solen skina hela dagen, men icke överallt (till exempel icke på spirean och icke heller på gentianan och rhododendron) och icke alltför mycket; låt det bli mycket dagg och litet blåst, mycket daggmask, inga bladlöss och sniglar, ingen mjöldagg, och låt det en gång i veckan regna gödselvatten och duvgödning, amen.
Bakgrund: Ett år med min trädgård och Čapeks arv
Denna bön är hämtad från Čapeks bok Ett år med min trädgård. Boken, som publicerades 1929, är illustrerad av brorsan Josef Čapek och betraktas som en klassiker inom trädgårdslitteraturen. I Sverige är Trädgårdsodlarens bön särskilt älskad och har publicerats i otaliga tidningar och trädgårdsböcker – nästan som en del av den gemensamma trädgårdskulturen.
Čapek var en skicklig observatör av både natur och mänsklig natur, och hans bön är lika mycket en skämtsam kommentar som en ömsint beskrivning av trädgårdsmästarens hopp och oro. Genom bönen blottas de motsägelsefulla krav odlaren ställer på väder, vind och naturen själv – låt det regna, men bara på vissa tider och inte på växter som föredrar torrt; låt solen skina, men inte för mycket, och helst inte på vissa känsliga blommor. Samtidigt återkommer drömmen om rikligt med daggmask och frånvaro av skadedjur och svampsjukdomar.
Djupare insikter och framtidstro
Bakom humorn finns en djupare insikt om människans längtan att bemästra – och samtidigt vårda – jorden. Čapek levde mellan 1890 och 1938, och var aktiv författare in i det sista, även då han vägrade lämna sitt hemland under hotet från nazismen. Han dog tragiskt nog efter att ha dragit på sig en lunginflammation vid reparationsarbete på sitt sommarhus och trädgård.
I sista stycket av Ett år med min trädgård skriver Čapek: ”Vi trädgårdsmästare lever alltid på framtiden… Det rätta, det bästa kommer sedan. Varje år lägger till sin del av tillväxt och skönhet.” Detta framtidshopp präglar hela hans trädgårdsbön. Odlaren drömmer och hoppas — och ser skönheten i varje nytt försök, varje spirande skott.
Trädgårdsodlarens bön av Karel Capek är därför mer än ett humoristiskt inlägg; det är en hyllning till hoppet, envisheten och den ödmjuka glädje som kännetecknar varje sann trädgårdsmänniska.
Texten tar avstamp i den klassiska bönen och lyfter fram både författarens bakgrund och de tankemönster och känslor som gjort bönen så älskad bland odlare, just så som Trädgårdsodlarens bön av Karel Capek visar i sin originaltext och bild.