Trädgårdsmissar och Trädgårdshittar

September, min favoritmånad. Träden dignar av frukt. Mina favoritperenner blommar. Det sprakar och gnistrar överallt. Vädret är svalare men fortfarande skönt och det är dags för plantering! I september ser jag ofta vad som fungerat bra och mindre bra i min trädgård under året. Just detta året har den fått stå lite still och blivit lite glömd. Men vissa år är det så. Det är inget att stressa upp sig för alls. Ogräset har också blommor. Och nästa år kommer den vara vackrare än någonsin.

Om Rudbeckia (Röd solhatt)

Rudbeckia är ett släkte robusta perenner som ofta kallas "solhattar" på svenska, med ett upprätt växtsätt och blommor som påminner om prästkragar. En av de vanligaste arterna i svenska trädgårdar är röd rudbeckia, Echinacea purpurea. Rudbeckia är populära för sina kraftiga färger – från gult till purpur – och sin långa blomningstid som ofta sträcker sig från juli till oktober. Blommorna lockar pollinatörer som fjärilar och bin och passar utmärkt i rabatter, prärieplanteringar eller som snittblommor. Vissa sorter, som ‘Double Decker’, bjuder ibland på överraskningar i blomningen – ibland får du, som jag, nöja dig med "standardsort" första året och hoppas på dubbla “kjolar” nästa år!

Rudbeckia trivs bäst soligt, i mullrik och väldränerad jord. De kräver inte mycket skötsel men kan behöva delas och föryngras vart fjärde eller femte år. Vissa (höga) sorter bör stöttas redan innan blomningen sätter fart, särskilt om höstregnen är i antågande – ett misstag jag själv gjort många gånger. De torkade fröställningarna lämnas kvar över vintern och ger fin struktur samt vinterfoder åt fåglar.

Utöver sin prydnadsroll har Rudbeckia, särskilt Echinacea-arter, använts inom traditionell medicin för att stärka immunförsvaret. Numera är de populära kosttillskott, speciellt mot förkylningar.

Vanliga misstag i odlingen är just att inte stötta plantorna, eller att förvänta sig specifika blomformer direkt de första åren. Men Rudbeckians tålighet och skönhet innebär att de för det mesta bjuder på något vackert – ibland på ett oförutsägbart sätt!

Perspektiv på trädgårdsmissar

Att göra misstag i trädgården är inte bara oundvikligt, utan ofta nödvändigt. Missarna visar var gränserna går och ger möjlighet att pröva nytt nästa år. Att släppa pressen på perfektion leder till mer glädje och mindre frustration – och påminner om att det är just variationen och experimentlustan som gör trädgårdslivet rikt. Precis som Anna skriver: Perfekt är överskattat!

Praktiska råd (från texten och erfarenheten)

Stötta höga perenner, som rudbeckia och malva, i god tid innan det blir tungt av regn.
Gallra bland frukterna i dina träd om du vill undvika mängder av fallfrukt.
Ha tålamod med nya eller ovanliga sorter – det krävs ibland flera år innan de visar sitt rätta utseende.
Oroa dig inte över “förlorade” projekt som komposten – ibland får delar av trädgården leva sitt eget liv.
Se vissa ogräs som en del av trädgårdens charm och var beredd på oväntade lösningar.

Det har precis regnat i nästan en vecka och mer verkar vara på väg. Det kommer små, envisa skurar medan jag går runt i trädgården och fotograferar. När man jobbar utomhus i trädgårdar hela dagarna (vilket jag älskar!) tar orken slut ibland när man väl kommer hem – särskilt när regnet fortsätter ösa ner. Så nej, idag blir det inget trädgårdspyssel för min del. Men suget kommer alltid tillbaka, det vet jag. Ofta är det så att jag beställer hem växter trots att jag egentligen inte har någon plats kvar, och i ren desperation trycker jag ner dem någonstans. På våren gräver jag snabbt om och flyttar, suckar för att jag fortfarande inte riktigt vet hur jag vill ha det, ser på min trädgård med för kritiska ögon och känner mig missnöjd. Det är verkligen så dumt! Men egentligen ordnar det alltid upp sig – en vacker växt som Rudbeckia kan inte bli ful, inte ens om den står helt fel. I själva verket är den fruktansvärt vacker precis där den är, även som "felplacerad". Man är nog lite löjlig ibland.

Ni får ha överseende med mitt babblande, men ibland behöver man verkligen skriva av sig om sina trädgårdsmissar (trots att man är trädgårdsmästare) och sina trädgårdshittar. Missarna tar sällan plats i de glossiga magasinen, men de är minst lika viktiga. För ska man hitta sina trädgårdshittar så måste man också göra missar – det är enda vägen till lärande och utveckling. Så jag tänkte bjuda på några av mina egna missar, kanske känner du igen dig och slipper känna att du är ensam. Ingen trädgård är fulländad – och perfekt är ändå överskattat, tycker jag. ;)

Några av mina egna trädgårdsmissar

Mina malvor blommar just nu i en underbar, bakelseaktig ljusrosa ton – tänk prinsesstårta – och reser sig högre än jag själv. Tyvärr glömde jag att ge dem stöd i tid innan höstregnen drog in. Nu ligger de utsträckta över marken, men de blommar fortfarande, och jag har bestämt mig för att tänka på dem som vackra marktäckare istället. Pragmatism är ibland bästa verktyget i trädgården.
Jag har även glömt att gallra bland äppelkarten, vilket betyder att gräsmattan nu är täckt av små falläpplen. Trädet tog saken i egna händer och gallrade själv. Visserligen tar det bort lite av äppelskörden, men fåglarna blir glada, och de små äpplena fungerar dessutom utmärkt som boll åt hundarna om de vanliga skulle vara försvunna. Fallfrukten visar sig återigen vara allsidig – både fågelmat och för sport!
För några år sedan sådde jag Rudbeckia "Double Decker", en sort som egentligen ska ha två kransar med kronblad – en extra "kjol" ovanpå den klassiska hatten. I år blommar den för första gången, men till min besvikelse bara med enkel blomma. Inget magnusrött, ingen spektakulär kjol – bara enkel men ändå vacker rudbeckia. Det känns nästan lite som sagan om den fula ankungen; kanske ville Rudbeckian bara veta om jag uppskattade den precis som den är, även utan de extra kronbladen. Jag hoppas på bättre lycka nästa säsong, men uppskattar den ändå för dess charm.
Min kompost har jag inte vänt på ett helt år. Den står där längst bort i trädgården, gömd bland frodiga parkslideplantor och har nått en nivå av klassiskt ogräsmanér. Ibland måste man bara acceptera att allt inte blir gjort – komposten överlever ändå och naturen sköter en hel del själv.
På östsidan av huset har jag en stor stenläggning, men om någon kikar in kanske de tror att där är gräsmatta. Så mycket ogräs har slagit rot mellan plattorna! Men det blir faktiskt mjukt och skönt att gå barfota där, och om man kisar lite med ögonen ser det ut som en fin, naturlig övergång från mina barkgångar mot norr. Kanske inget från ett prydligt trädgårdsmagasin, men väldigt trivsamt och min alldeles egen touch.

Jag hade kunnat fortsätta och skriva en hel bok om mina trädgårdsmissar, men tiden räcker inte till. Istället vill jag uppmuntra dig att göra som jag – gå ut i din regnvåta trädgård och titta på allt vackert du faktiskt har skapat. Resten ordnar sig och ingen annan är så kritisk mot din trädgård som du själv är. Titta med snällare ögon, njut av allt som är vackert och bär med dig det in i september. Gör månaden till den bästa och strunta i perfektionen!