Törnrosgården

**Karins krönika** Varje trädgård med självaktning bör ha en rosenträdgård. Är det inte så? En ros, är en ros, är en ros…..Så tänkte vi på Astrid Lindgrens Näs när vi en dag för drygt ett år sen satt med tomtkartan och började dra upp linjer för den nya trädgården. Det kändes självklart.

Text och bild: Karin Eliasson

Vi plitade ner ordet ”rosenträdgård” över en tom yta på kartan. Platsen ligger som ett hjärta mitt i parken här på Astrid Lindgrens Näs, omgärdad av den gamla prästgården, utställningspaviljongen och de lador som burit spår av Astrid Lindgrens barndom. Idag är det bara en grön fläck, en kall gräsmatta. Uppdraget är att få detta lilla hjärta att börja bulta och sjunga, både för våra besökare och för Astrids anda.

Rosenträdgård stod det alltså på pappret. Men det gnagde ändå. Vad betyder egentligen en rosenträdgård? Tankarna förde genast till engelska slottsträdgårdar, prydliga snitt, botaniska utställningar och David Austins sorter. Själv har jag aldrig varit särskilt strikt eller rabatt-frälst. Och framför allt: jag kunde inte placera Astrid Lindgren där – bland väluppfostrade rosbuskar på rad. Allt vi gör och skapar här på Näs måste ha rötter i Astrids verk, hennes karaktär och barndomsmiljö. Vårt mål är att även trädgården, inte bara utställningarna, ska berätta någonting om vår folkkära författarinna. Rosenträdgården skulle verkligen inte vara ett undantag från den ambitionen.

Att våga tänka om

Vi strök därför beslutsamt ett streck över ordet och tog ett nytt avstamp. Vi skrev "nyponträdgård". För tänk – trädgården skulle vara som allra vackrast när nyponen kommer, då buskarna dignar av frukt i alla färgtoner mot sensommar och höst. Vi skrev också "vildros", och genast började hjärtat bulta lite fortare. De småländska hagarna, där vilda rosor ofta stått som fond i Astrids berättelser, kändes mycket närmare och sannare.

Vildrosornas betydelse

Det vilda blev snart ett ledord, likaså törnet – den taggiga vildrosbusken som Astrid själv nämnde med värme:
”…ännu kan jag se och känna doften av den där törnrosbusken i oxhagen som för första gången visade mig vad skönhet var.”

Törnrosdalen i Bröderna Lejonhjärta, törnrosbuskarnas ”rosa skum” på Saltkråkans klippor, Malin som bär sin törnros i håret – motiv som återkommer i både hennes minnen och litteratur.

Från idé till verklighet

Så står vi nu här, med nypon, törnen och det vilda som våra ledmotiv. Det som nu växer fram är ingen vanlig rosenträdgård, utan en vild törnrosgård – delvis klassisk i form men alldeles egen i innehåll. Här möts besökaren av både öppna ytor och buskage, av mötesplatser och gömställen. Den som dröjer sig kvar upptäcker överraskningar, i både ord och bild; små citat eller installationer som inspirerar till eftertanke och lek.

Att slå upp ordet ”vild” i NE:s ordlista ger:
”vild; som lever i fritt, ursprungligt tillstånd, opåverkad eller outnyttjad av människan.”

Tänker ni som jag? Visst går tankarna direkt till en viss rödhårig flicka, med fri blick och osvikligt mod – Astrids Pippi Långstrump. Kanske är det dags för nästa vackra vildroshybrid att få bära det namnet, som en frihets- och lekfullhetssymbol.

En trädgård som berättar

Trädgården här på Näs är mer än en plats – den är en berättelse, precis som Astrids böcker. I nyponträdgården samspelar det småländska landskapet med fantasin. Särskilt på sensommaren, när buskar och gräs dignar av färgstarka nypon, får den som stannar chansen att se världen med Astrids egna nyfikna ögon.

Vår förhoppning är att trädgården, precis som Astrids berättelser, ska bjuda in till upptäckarglädje, lekfullhet och en känsla av frihet.

Mer information

Mer information om Astrid Lindgrens Näs hittar ni på deras hemsida.