Törnrosgården

**Karins krönika** Varje trädgård med självaktning bör ha en rosenträdgård. Är det inte så? En ros, är en ros, är en ros…..Så tänkte vi på Astrid Lindgrens Näs när vi en dag för drygt ett år sen satt med tomtkartan och började dra upp linjer för den nya trädgården. Det kändes självklart.

Text och bild: Karin Eliasson

Vi plitade ner ordet ”rosenträdgård” över en tom yta på kartan. Ytan ligger som ett hjärta i parken här, omgärdad av den gamla prästgården, utställningspaviljongen och de gamla ladorna som tillhör Astrid Lindgrens barndomsmiljö. Idag är det bara en grön fläck, en kall gräsmatta. Uppdraget är att få detta lilla hjärta att bulta.

Rosenträdgård stod det på pappret. Det gnagde lite. Vad är en rosenträdgård? Tankarna gick till engelska parker, till botanik, till prydliga rabatter och David Austin. Jag är själv ingen prydlig människa, inte heller rabatt-frälst. Men vad än värre var; jag kunde inte se Astrid Lindgren i den bilden. Allt vi gör och skapar här på Näs ska givetvis ha en rot i Astrid Lindgren, i hennes författarskap, i hennes karaktär, i hennes historia….. Vårt mål är att inte bara våra utställningar, utan även trädgården, ska berätta något om vår folkkära författarinna. Och rosenträdgården är inget undantag.

Vi strök följaktligen ett streck över ordet. Tog ny sats och skrev; nyponträdgård. Trädgården ska vara som vackrast när nyponen kommer. Det ska vara sensommarens och höstens trädgård, falnande buskar dignande med nypon i alla dess färger. Sen skrev vi ”vildros” och hjärtat började bulta lite fortare. De småländska hagarna med sina vildrosor som fått stå fond i så många berättelser. Det vilda som ett viktigt adjektiv hos sagornas karaktärer. Sen kom ordet ”törnros”, och vi kände att Astrid klev in i bilden. Hennes egna ord ”…ännu kan jag se och känna doften av den där törnrosbusken i oxhagen som för första gången visade mig vad skönhet var.” Törnrosdalen i Bröderna Lejonhjärta, törnrosbuskarnas ”rosa skum” på Saltkråkans klippor och Malin med sin törnros i håret.

Där står vi nu, med nypon, törnen och det vilda som ledmotiv. Det blir en speciell rosenträdgård, en vild törnrosgård, delvis klassisk i sin form, men annorlunda i sitt innehåll. En mötesplats med ömsom öppna ytor, ömsom buskage. Och med överraskningar i ord och bild för den som dröjer sig kvar, sitter ner och låter blicken vandra.

Jag slog förresten upp ordet vild i NE:s ordlista, där står att läsa: ”vild ; som lever i fritt, ursprungligt tillstånd, opåverkad eller outnyttjad av människan”. Ja. Tänker ni som jag? Visst går tankarna till en liten rödhårig flicka, med fri syn på världen och osvikligt mod i blicken? Kanske är det dags att nästa vackra vildroshybrid få heta Pippi?

Mer information om Astrid Lindgrens Näs hittar ni på Astrid Lindgrens Näs