Tigerlilja

Perenner

Tigerlilja, _Lilium lancifolium_, växer naturligt i Östra Kina, Korea och Japan på gräsmarker med humusrik, väldränerad, något sandig men ej för torr, gärna svagt sur jord i full sol. Så det är sådan jord den önskar sig när man planterar den i trädgården. Tigerliljan är härdig i nästan hela landet.

Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson

Tigerliljor, Lilium lancifolium

Tigerliljan (Lilium lancifolium, tidigare Lilium tigrinum) är en ståtlig, flerårig ört inom familjen liljeväxter. Ursprungligen härstammar den från Kina, Japan, Korea och det ryska Fjärran östern, men har länge odlats även i andra delar av världen. Löken är vit eller gulvit, klotformad och mäter 4-10 cm i diameter. I östra Asien har den ätliga löken odlats som matväxt i över 1000 år.

Stjälken, som är lätt hårig och mörk, utvecklar karakteristiska stamrötter. Beroende på växtplats och sort varierar höjden mellan 50 och 150 cm, men i gynnsamma fall kan plantorna nå upp till närmare två meter. Ett särskilt kännetecken för tigerliljan är de små bulbillerna som bildas i bladaxlarna på den övre delen av stjälken. Dessa kan lätt samlas in och planteras för att få fram nya liljeplantor, något som gör tigerliljan enkel att föröka vegetativt.

Blommorna är imponerande – upp till 15 cm stora och samlade i oftast nickande klasar om 3–20 stycken, där inte alla slår ut samtidigt. Kalkbladen, eller tepalerna, är starkt tillbakaböjda och har oftast en intensiv orange färg med mörka purpurfärgade eller svarta prickar. Det finns dock även sorter med gula, laxorange eller krämvita blommor. Blomningen sker i juli–september och blommorna är vanligtvis doftlösa.

Variation och sorter

Det finns flera varieteter av tigerlilja:

Vanliga varieteter

Lilium var. lancifolium (syn. Lilium tigrinum), tigerlilja – har orange blommor och sparsam behåring.
Lilium var. erectum, tigerlilja med upprätta blommor.
Lilium var. flaviflorum (syn. Lilium tigrinum var. flaviflorum), gul tigerlilja – har citrongula blommor.
Lilium var. fortunei, sen tigerlilja – har laxorange blommor och blommar i augusti–september, med stjälkar täckta av ulligt hår.
Lilium var. splendens (syn. Lilium tigrinum var. splendens), stor tigerlilja – större och mer robust, steril triploid och den vanligaste varieteten i Europa.

Namnsorter i handeln

I handeln förekommer flera attraktiva namnsorter:

'Flore Pleno' är fylldblommig och saknar ståndare, vilket ger ett spektakulärt, nästan pionliknande intryck.
'Foliis Variegatus' har dekorativa vitbrokiga blad och enkla, orange blommor.
'Malmo' utmärker sig med eldröda blommor och är en selektion av den sena tigerliljan.

Tigerliljan odlas ofta som prydnadsväxt för sina vackra och hållbara blommor, men även för sin lättskötta natur – den trivs bäst i sol till halvskugga och fungerar både i rabatter och som vildväxande inslag. Arten är tålig, och lockar såväl fjärilar som fåglar till trädgården. Dock bör kattägare vara försiktiga – liksom många liljor är tigerliljan giftig för katter.

Trots sitt östasiatiska ursprung har tigerliljan och dess släktingar ibland förvildats i Sverige, ofta tillsammans med exempelvis brandlilja (Lilium bulbiferum) och krollilja (Lilium martagon).

Tigerliljan förenar skönhet med kulturhistoria och passar både den entusiastiske samlaren och vanliga trädgårdsodlare.