Tid för löv

Karins krönika Så blev det en gul höst i alla fall. Jag var så inställd på att sensommarens torka och en tidig köldknäpp skulle ge oss en sprakande röd höst. Men så kom regnet och kylan uteblev och träden stod kvar i full grönska ända in i mitten på oktober. Sen började de gulna.

Text och bild: Karin Eliasson

Lövkompost – Trädgårdens Guld

Ännu står bokhäcken här på Näs och lyser i rost och gult, och jo, lite grönt. Den har inte riktigt förstått att det är vinter, att det är dags att somna. Men idag kom första snön, så nu slocknar nog de sista gröna bladen på syren, olvon och bokhäck och aplarna och björkarna kan äntligen släppa alla sina löv till marken.

Egentligen är det ju väldigt vackert att de gula löven suttit kvar så länge, men vi har stått här och otåligt stampat de senaste veckorna och bara längtat efter att få blåsa ihop och kratta upp alla löv och lägga början på den lövkompost som ska få växa till på vår bakgård. Komposter skulle man kunna prata länge om; beroende på sällskap kan det vara en riktig partykiller, eller så höjs stämningen till oanade höjder. Jag har varit med om båda varianterna.

Kompostglädje i flera skepnader

En kompost är verkligen något som kan få mig att känna mig rik. Att ha platsen och möjligheten att lägga olika komposter: trädgårdskompost, matkompost, lövkompost. Och gärna ett par olika högar med hästgödsel som legat olika länge – årgångsgödsel. Och en stor hög med halm. Sen kan man gå där och vända och täcka, lufta och vattna. Och dofta. Det är en glädje som inte kan köpas för pengar – när ny lövmull efter ett par säsonger smulas mellan fingrarna och blir till odlingsglädje, oavsett om det hamnar i rabatter, under buskar eller i pallkragar.

Lövkomposten – en hårdvaluta

Men jag brinner lite extra för lövkomposten, kanske för att den känns som hårdvaluta idag. Hur kommer det sig? I förhållande till hur mycket löv som produceras i vårt avlånga land är det en skriande brist på ren, mörk, mustig lövmull. Barkmull hittar man lätt, och vanlig kompost har de flesta kommuner ett upplag av. Men lövkompost? Nästan omöjligt att få tag på, i alla fall i de flesta svenska trädgårdsbutiker eller jorddepåer.

Nu finns det säkert någon som menar att det inte alls är svårt – åh, vad jag önskar att någon säger så! Att det finns platser där det enkelt och självklart går att finna lövmull. Som i England. Tänk om vi skulle låta oss inspireras lite mer av landet i väster. Som en följd av en lång och intensiv debatt om torvbrytningens negativa miljöpåverkan har lövmull från de otaliga ekar som England hyser blivit ett allt vanligare alternativ till torv i trädgårdsvärlden. Numera finns det till och med handelsträdgårdar som marknadsför sig som ”peat-free” – torvfria – och gör det till en del av sin miljöprofil.

Torv och löv – ett engelskt exempel

I England är användningen av torv betydligt mer omdebatterad än här. Tillgången är mindre och uttaget, procentuellt sett, mycket större, ett bruk som inte haft hållbarhet i fokus. Därför har torvanvändning inom alla discipliner blivit ifrågasatt, även i trädgårdsbranschen. Resultatet är att lövmullen har börjat produceras, inte bara i hemträdgårdarna, utan också av jordproducenter och kommuner. Även om vi i Sverige inte behöver oroa oss för torvuttaget på samma nivå, så finns det alla skäl att lyfta lövmullen som ett ypperligt och hållbart komplement – eller till och med alternativ – till torv. Vi kan ta tillvara på den guldresurs som varje höst singlar ner över våra trädgårdar och parker.

Så gör du lövkompost

Rent praktiskt är det enkelt att skapa egen lövkompost. Samla höstens löv – gärna från olika trädslag, men undvik sjuka växtdelar. Lägg löven i en hög eller ett kompostfack, gärna på en skuggig plats, och varva med kvistar eller gräsklipp för att få både luft och kväve. Vattna vid behov så att processen behåller lite fukt, och vänd högen någon gång under året. Får komposten vila i två, tre säsonger har du snart egen, mörk mull att pytsa ut på buskar och bär. Det tar lite tid, men ger väldigt mycket tillbaka.

Framtiden för lövmull på Näs

Nu står vi snart inför att anlägga en helt ny lundmiljö, alldeles bakom Astrid Lindgrens barndomshem, och där vore just lövmullen perfekt att grepa ner i jorden. Tänk att tillföra både luft, humus och liv på ett naturligt sätt. I väntan på att vår egen lövmull ska bli klar, blandar vi glatt mojorden med kommunkompost, torvmull och hackade löv. Och visst känner vi oss ändå ganska rika på tillgångar – särskilt när vi vet att nästa generation jordförbättring redan är på gång, i högen bakom lönnen.

Mer information om Astrid Lindgrens Näs hittar ni på deras hemsida.