Teutställning

Ännu en väldoftande utställning pågår i Göteborgs botaniska trädgårds växthus. Denna gång är det ångorna från ljuvliga teer som kittlar näsan. Man har samlat ihop tesorter från alla teproducerande länder och dukat upp långbord med små vackra skålar med te. Man kan stoppa näsan intill dessa och känna doften som kan variera mycket. Även smaken varierar från ljuva, mjuka aromer till starka, mörka smakstråk.

Utställningsgeneral är som vanligt Magnus Neuendorf. Han berättar om te:

"Linné förde te till ett eget släkte, Thea, skilt från Camellia, kamelior, som han också beskrev. Dagens botanister anser emellertid att släktena är så lika att de bör slås samman och då ska det äldsta namnet, Camellia, gälla. Det finns cirka 200 arter av Camellia. Alla är asiatiska, men bara en enda av dem innehåller koffein, och det är te.

Koffein är en alkaloid som även finns i kaffe, maté och en del andra växter. Förr kallade man alkaloiden i te för tein, men analyser visade snart att molekylen är identisk med koffein. Te innehåller även ett par andra centralstimulerande alkaloider, om än i mindre mängd: teofyllin och teobromin.

Te är världens mest betydelsefulla dryck näst vanligt vatten. I Kina har man druckit te i 4500 år, om man törs lita på legenderna, men till Sverige kom den första större telasten inte förrän 1685. Teplantan tros ha sitt ursprung kring floden Irrawaddys källor i nordligaste Burma och västra Kina. I det sistnämnda landet har växten varit känd sedan urminnes tider, medan man först 1832 fann vilda teträd i nordöstra Indien, i Assam-provinsen på gränsen till Burma. Assamteet beskrevs till en början som en egen art men betraktas numera som en underart till kinate. Vetenskapligt betecknas de båda som Camellia sinensis ssp. assamica respektive C. sinensis ssp. sinensis.

Te är ett städsegrönt, upp till 15 meter högt träd, som i odling beskärs kraftigt och på plantagerna hålls som en rikt förgrenad buske i bekväm plockningshöjd. De eftertraktade bladen är läderartade, smalt äggrunda till lansettlika, 3 till 30 centimeter långa med tätt sågad kant och som unga fint håriga på undersidan. Blommorna är vita, 2,5 till 4 centimeter i diameter och väldoftande. Kinateet växer långsamt och bildar 4 till 7 meter höga dvärgträd med upprätta, små, smala blad. Blommorna sitter alltid ensamma. Det är härdigare än det snabbväxande, dubbelt så höga assamteet, men ger en mycket lägre avkastning.

Till sist några ord om olika sorters te.

Svart te får man genom att först låta de nyplockade bladen ligga och vissna i 12-16 timmar så att de mjuknar en aning. Därefter bräcks de genom att man rullar dem i en speciell maskin. Cellsaften exponeras därvid för luftens syre, vilket sätter igång en enzymatisk oxidation av saften - vilket nästan alltid oegentligt kallas för "jäsning". Efter några timmar - när bladen har blivit kopparröda - avbryts processen genom att de upphettas till 95 grader och sedan torkas i ugnar.
Halvgrönt te, eller Red Tea, som engelsmännen säger med syftning på brygdens rödaktiga färg, får också oxidera, men endast en mycket kort stund före torkningen.
Grönt te, däremot, får inte oxidera, utan går direkt till torkugnen efter att bara ha vissnat lite grann.
Vitt te, eller kejsarte, är i stort sett grönt te med den skillnaden att enbart mycket unga, ljusa och ännu håriga skottknoppar används för att bereda det. Till alla övriga teer plockar man däremot toppknoppen och minst två av de undersittande bladen på skottet. Vitt te har en ljust gul till gulgrön färg. Det är mycket exklusivt och var tidigare förbehållet den kejserliga familjen. Ingen annan fick dricka det, och än idag träffar man sällan på det utanför Kina."

Så långt Magnus.

Ny kollektion 'Sommarsaga'

Handla nu

Man visade också upp andra växter som man bereder "te" av, som rooibos, Aspalathus linearis, även kallad järnekbuske. Den växer i ett begränsat område i Västra Kappprovinsen i Sydafrika. Den är en upp till 2 m hög buske med tunna, bågböjda grenar. Det röda rooibos-teet bereds av de hackade, jästa och torkade årskotten. Rooibos innehåller inget koffein men däremot mängden av mineraler och C-vitamin.

Mate är däremot en koffeinhaltig dryck med smak som påminner om vanligt te. Den görs av växten verba mate, Ilex paraguariensis. Drycken är mycket populär i Uruguay och Argentina, de senaste åren har den blivit populärt i många andra länder.

Det finns också en stor mängt olika örtteer, beredda av vitt skilda växter. Några sådana visades också upp.

Utställningen om denna ekonomiskt, historiskt och kulinariskt intressanta växt pågår till och med den 6 januari 2009. Dagligen har man öppet 10 - 16.

Vi visar en liten bildkavalkad!

Camellia sinensis, tebuske