Syrener

Syrener – Ursprung, Odling och Skötsel

Syrener (Syringa spp.), särskilt den vanliga bondsyrenen (Syringa vulgaris), är sedan länge en klassisk och älskad trädgårdsväxt i Sverige. Många har ett särskilt förhållande till syrener genom barndomens syrenberså och skolavslutningens doftande buketter. Vid månadsskiftet maj-juni infaller "syrenernas tid", då doften sprider sig över trädgårdar och parker.

Syrener har odlats i Sverige sedan 1600-talet och är ofta det sista som återstår av gamla torpmiljöer – deras kraftiga rotskott gör att de kan breda ut sig över stora delar av trädgården, ibland långt efter att husen försvunnit. Just rotskotten är något du behöver ta ställning till: de ger syrener sin livskraft men kräver att man regelbundet gräver upp eller klipper bort dem om man vill hålla busken eller häcken behändig, särskilt i mindre trädgårdar. Samtidigt är dessa rotskott det enklaste sättet att föröka och flytta syrener om de skulle ha hamnat fel.

Syrenens rotsystem är i övrigt relativt kompakt, vilket gör att den är enklare att flytta jämfört med många andra vedartade växter. Rena arter kan även sås från frö, men vegetativ förökning via rotskott är klart vanligast och säkrast för att få samma egenskaper som moderplantan.

Odling och Jord

Syrener är anpassningsbara och växer i de flesta jordar som inte är alltför torra, sura eller blöta. Bäst utvecklas de dock i närings- och humusrik, gärna lite lerhaltig jord. Rikligast blommar de i fullt soliga lägen, men de trivs även i halvskugga och är tåliga mot både blåst och stadsluft.

När du nyplanterar syren bör du förbättra jorden med kompost eller gödsel och plantera busken på samma nivå som den stod tidigare. Tryck till jorden lätt runt plantan och vattna ordentligt första säsongen, särskilt vid torka. Underhållsbevattning och mulching (täcka marken kring busken med organiskt material) stimulerar ytterligare tillväxt och blomning.

Jordsammansättning och Placering

Bästa placeringen är i ett soligt, välventilerat läge där syrenen får god ljussättning för maximal blomprakt. Undvik platser som lätt blir stående blöta eller där jorden är alltför sur, då riskerar syrenen att växa svagt och blomma dåligt.

Skötsel och Beskärning

Efter blomningen bör de vissna blomklasarna klippas bort så snart som möjligt. Detta hindrar busken från att lägga energi på frösättning, vilket annars kan ge mindre blomning kommande år. Under vinterhalvåret gallras busken: ta bort svaga, skadade och oönskade rotskott samt äldre risiga grenar. Har busken blivit för tät eller risig, gör du klokast i att glesa successivt – ta bort de äldsta grenarna ett år, ytterligare några nästa år, och låt några nya skott växa upp som ersättning. Undvik att kapa busken helt på en gång, då skapar du ett stim av rotskott och får vänta längre på blomningen.

Syren kan formas som högväxande buske eller stamma upp till litet träd. Tänk då på att du måste ta bort skott som växer från stammen under kronan och rotskott nära basen för att bevara formen.

Beskärningstips

Klipp bort vissna blomklasar efter blomning.
Gallra successivt genom att ta de äldsta grenarna.
Håll efter rotskott regelbundet, särskilt i små trädgårdar.

Sjukdomar och Skadedjur

Trots sin robusthet kan syrener råka ut för vissa sjukdomar och skadegörare:

Syrenbakterios ger svarta, insjunkna fläckar på skott och bruna fläckar på blad. Det förekommer särskilt i fuktiga och frostbenägna lägen. Klipp bort angripna delar så snart du ser dem och välj helst motståndskraftiga sorter.
Honungsskivling (svampsjukdom) angriper främst äldre, täta eller vanskötta syrenbestånd. Kraftiga angrepp kan kräva att hela busken tas bort.
Verticillium-vissnesjuka leder till matta, vissnande och fallande blad samt gradvis försvagning av busken. Angripna plantor bör tas bort; plantera nya i frisk jord.
Syrenmal är en liten fjäril vars larver lever i bladminor. Klipp och bränn angripna blad.

Sorter och arter

Bondsyrenen (Syringa vulgaris) är kanske den mest ikoniska; dess ljust lila eller vita blomklasar och starka doft hör svensk sommar till. Fina namnsorter finns i allt från vitt till mörkt blå- eller rödlila – dessutom finns sorter i gula nyanser, såsom 'Primrose' och 'Beauty of Moscow'. Många förädlade sorter har större, längre blomklasar och kompaktare växtsätt, såsom den djupt mörklila och väldoftande ‘Andenken an Ludwig Späth’. Friskare och kraftigare virusrensade E-plantor finns numer hos handelsträdgårdarna.

Populära syrenslag och bilder

Syringa x chinensis 'Saugeana' (parksyren): upp till 4 m, stora rosavioletta blomklasar, tätt växtsätt.
Syringa x josiflexa: hybrid, långa glesa klasar, doftande purpurrosa blommor.
Syringa meyeri 'Palibin': låg och kompakt buske (1–1,5 m), små lilarosa blommor, ideal för mindre trädgårdar.
Syringa x prestoniae 'Coral': upp till 4 m, kraftig, härdig och bredbladig, rosa blomklasar.
Syringa reflexa (hängsyren): stora, hängande blomklasar i olika rosa nyanser.
Syringa tigerstedtii (nejliksyren): sirlig, med stora bleklila doftande blomklasar.
Syringa tomentella (luddsyren): ovanlig men odlingsvärd för sina ljust lila hängande blomställningar och "ulliga" bladundersidor.
Syringa sp. med brokiga blad: dekorativa sorter med varierande bladfärg.

Ligustersyrenen (S. reticulata), ibland kallad Ligustrina amurensis var. japonica, blir ofta trädformad och kan växa upp till 7 meter. Blommar med gulvita klasar som påminner om liguster, men med tydlig syriendoft.

Skötselråd och tips

Syrener kräver generellt lite skötsel, förutom kontroll av rotskott och viss gallring/beskärning för att hålla plantans form och blomvilja. Gödsla sparsamt, täck gärna marken under busken med kompost eller löv, och skydda unga plantor med mulch vintertid vid behov. Syrener