Stenpartiväxter - Saxifraga

Perenner

En av de mest välkända stenpartiväxterna måste vara olika bräckor, _Saxifraga_, tillsammans med fetbladsväxter och taklökar. De växer gärna på murar, i bergskrevor och andra väldränerade platser i full sol, men det finns förstås några undantag.

Bräckor (Saxifraga) – Sammanfattning och växtbeskrivning

Bräckor (Saxifraga) är ett stort och mångsidigt växtsläkte som omfattar upp till 440 arter, framför allt på norra halvklotet där dessa växter trivs särskilt bra i alpina och bergiga områden. I Sverige hittar man omkring 15 arter vildväxande, varav de flesta hör hemma i fjälltrakterna, men det finns också arter längre söderut, som den folkkära mandelblomman, Saxifraga granulata.

Mandelblomma (Saxifraga granulata)

Mandelblomman lyser upp torra, sandiga backar, naturbetesmarker, hällar och soliga bergsbranter i södra Sverige. Den karakteristiska bladrosetten växer från små, övervintrande groddknoppar och har njurlika, gleshåriga blad. I maj-juni slår de vita, väldoftande blommorna ut på upprätta, 20 cm höga, håriga stjälkar och bildar glesa, luftiga blomvippor. Mandelblomman tål magra marker väl och klarar även viss näringspåverkan, vilket gör den till en robust och tålig art. En omtyckt trädgårdsvariant är 'Plena' med fyllda blommor. Mandelblomman har en särskild plats i svensk folklore och poesi, och är en ofta uppskattad syn i våra marker.

Rosenbräcka (Saxifraga x arendsii)

Rosenbräckan tillhör den så kallade Arendsii-gruppen, en hybrid där bland annat mattbräcka ingår som förälder. Växterna blir 15–30 cm höga beroende på sort, och bildar täta, kompakta mattor av gröna blad. Ur dessa reser sig blomstjälkarna med toppställda blommor i ett vackert färgspektrum från vitt och rosa till rött. Bland de mest populära sorterna syns 'Alba', 'Findling' och 'Ture' (vita), 'Feuerwerk', 'Peter Pan', 'Rosenzwerg' och 'Lammefjord' (röda) samt 'Knapton Pink', 'Lydia' och 'Rosenskimmer' (rosa).

Fjällbrud (Saxifraga cotyledon)

Den sällsynta och fridlysta fjällbruden hittar man vildväxande från Jämtland till Lappland. Den är mycket dekorativ, med stora vintergröna bladrosetter och höga, böjliga stänglar täckta av vita blommor med rosa prickar arrangerade i ståtliga klasar. Fjällbrud är uppskattad i stenpartier och på mur, där den bidrar med hållbarhet, form och skönhet. Namnsorter som 'Pyramidalis' (vit) och 'Southside Seedlings' (rosaprickig) odlas ofta.

Mossbräcka (Saxifraga hypnoides) och Skuggbräcka (Saxifraga umbrosa)

Mossbräckan trivs vilt i västligaste Norge och på Island, men är även förvildad i Sverige. Till skillnad från många andra bräckor är mossbräckan en äkta woodlandsväxt, som föredrar halvskuggigt och svalt läge i trädgårdsjord. En vanlig odlad sort är 'Egemmulosa'.

Skuggbräckan, med ursprung i Pyrenéerna, har täta, gröna rosetter och mycket sirliga vita till ljusrosa blommor på smala, ca 15 cm höga stjälkar. Den gillar samma halvskuggiga och något fuktiga miljö som mossbräckan. Sorten 'Clarence Elliott' har vackert rosa blommor och lämpar sig fint i halvskuggiga trädgårdsytor.

Porslinsbräcka (Saxifraga x urbium)

Porslinsbräckan uppstått som hybrid mellan S. spathularis och S. umbrosa. Den har breda, lätt spolformiga rosetter som breder ut sig och bildar relativt täta mattor. De små vitrosa blommorna sitter på 20 cm höga stjälkar. Porslinsbräckan trivs bäst i lätt skugga och i något fuktigare men väldränerad jord, och är relativt anspråkslös. Sorterna 'Aureopunctata' (gulprickiga blad, ljusrosa blommor) och 'Variegata' (gulbrokiga blad, vita blommor) bidrar med särskilt dekorativt bladverk.

Höstbräcka (Saxifraga fortunei)

Höstbräckan, hemmahörande i Japan, är en något ovanligare men mycket vacker trädgårdsväxt. Den utvecklar stora, vackra rosetter ur vilka de stjärnformade blommorna reser sig på 20–30 cm höga stjälkar, och blomning infaller på hösten – ovanligt för släktet. Flera namnsorter har extra vackra eller färgade blad, till exempel 'Black Ruby', 'Mount Nachi', 'Rokujo' och röda 'Rubrifolia'. Höstbräckan trivs bäst halvskuggigt och lätt fuktigt men dränerat.

Gyllenbräcka (Saxifraga sibthorpii)

Bland de ettåriga arterna märks gyllenbräcka, som är sällsynt och växer på öppen, kalkrik häll- eller sandmark i södra Sverige. Den har 3–5-flikiga, njurlika blad och gyllengula blommor på korta skaft. Hela plantan blir knappt 5–10 cm hög och den sprider sina frön på hösten, för att blomma kommande sommar.

Odling och användning

Växtplatser och ståndort

Bräckorna är anpassade för stensluttningar, torra och magra miljöer eller bergiga marker, men flera arter och hybrider trivs också i woodland, skuggiga rabatter och trädgårdsjord. Med sina mattbildande växtsätt, tålighet för torka och kyla, och variation i blommans form och färg, är bräckorna givna val för stenpartier och naturlika planteringar. De olika sorternas blomningstid sträcker sig från tidig vår (t.ex. mandelblomman) till sen höst (höstbräckan), och flera arter, som fjällbrud, är särskilt värdefulla för biologisk mångfald och skyddsvärda på grund av sin sällsynthet.

Relaterade stenpartiväxter och vidare läsning

Vill du fördjupa dig i fler växter för stenpartiet? Läs mer om andra spännande och robusta arter:

Vill du veta mer om att skapa ditt eget stenparti? Läs gärna vidare här:
Att bygga stenparti

Sammanfattningsvis är Saxifraga ett mycket varierande släkte med stor prydnadspotential i trädgården. Oavsett om du söker tåliga marktäckare, poetiskt blommande klassiker eller något riktigt originellt för stenpartiet, finns det en bräcka för varje ändamål.