Stammar och bark

De vedartade växterna har bark ytterst, som skydd för stammens inre delar. Det finns väldigt många olika sorters bark, man kan nästan säga att alla vedartade växter har sin egen karaktäristiska bark, med olika utseende och egenskaper. Barkens många möjligheter har länge intresserat människan. Man har använt den till att göra båtar av, som byggmaterial, som kork till flaskor och bottnar till skor, man har utvunnit medicin, kryddor, färg- och många andra ämnen ur den, använt den som täck- och jordförbättringsmaterial i trädgården…ja, till och med för att äta den vid bistra tider eller till att rita och skriva på den.

Men min artikel handlar inte om dessa andra egenskaper, utan jag skriver om det vackra hos barken, alltså om träd med vackra stammar.

De självklara, när det gäller träd med vacker bark i våra nordiska trädgårdar, är ju förstås björkar, Betula, i olika skepnader. Björken är tålig (vissa till zon 8) och lättskött och tillför snabbt karaktär och höjd till planteringen. Höstfärgen är vanligen klargul och färgen på "musöronen" på våren är underbart ljuv, nästan självlysande!

Det finns massor av arter och sorter med mer eller mindre vit bark, men även andra varianter finns.

Här presenteras några:

En björk med gnistrande vit bark, nästan helt utan teckningar är Betula utilis var. jaquemontii, himalajabjörk, som är härdig till zon 2.

Det finns några namnsorter med lite olika karaktär:

'Silver Shadow' har stora, nedhängande, mörkgröna blad och mycket vit stam.

'Grayswood Ghost' har glänsande blad.

'Jermyns' har rundade blad och långa hängen.

Den roliga pappersbjörken, B. papyrifera, har avflagnande bark på de rent vita stammarna. Kan bli 20 m hög och hälften så bred. Zon 6.

Svartbjörkens, B. nigra, bark är däremot svartbrun med upprullande, ruggig näver. Upp till 15 m hög och går till zon 2(3).

Det finns också björkar med lysande, kopparglänsande bark: B. albo-sinensis och dess variant septentrionalis, kopparbjörk. Barken är avflagnande, ofta med hartsvårtor på yngre grenar. Ca. 10 m hög, ofta flerstammig, ej så vindtålig. Zon 3(4).

Av lönnar, Acer, är många kända för både vacker bark och vackra löv med fin höstfärg.

En av de vackraste stammarna har säkert strimlönn, Acer pensylvanicum syn. A. striatum. Unga stammar är gröna, senare med vita längsgående strimmor. Stora, ljusgröna, 3-flikiga blad med rent gul höstfärg. Trädet blir litet och nätt, upp till 6 m högt och kan odlas till och med zon 3 (4).

Rostlönn, Acer rufinerve, liknar A. pensylvanicum. Tillhör alltså de "randiga" lönnarna där barken är grön med vita strimmor. Till skillnad från strimlönnen är de unga grenarna hos rostlönnen silvergråa och mycket vackra. Bladen är grunt treflikiga, klargröna. Blir upp till 10 m hög. Zon 3.

Flagande, mycket dekorativ kopparfärgad bark har kopparlönnen, Acer griceum. Trädet är litet och växer långsamt, så det är även lämpligt för små trädgårdar i de varmare zonerna (1-2). Små, 3-fingriga mörkgröna blad med häftig, scharlakansröd höstfärg.

Rödlönn, Acer rubrum och dess namnsorter som 'October Glory' som ses på bilden, har förutom en fantastisk höstfärg och vackra unga blad även en vacker blomning med röda hängen. Stammen är också vacker med grågrön slät yta med tunna rödbruna linjer. Upp till 12 m hög. Zon 4.

Något så vanligt träd som asp, Populus tremula, har också en vacker, slät, grögrön "kramgo" bark och slank stam som ung. Men trädet blir upp till 25 m högt och sätter rotskott, så det är inte lämpligt att planteras i mindre trädgårdar. Växer vild i skogarna i nästan hela landet.

En av de allra slätaste stammarna har cigarrlådeceder, även kallad kinesisk ceder, Cedrela sinensis, och namnet säger ju vad den har används till. I sitt hemland blir den ett upp till 21 m högt träd med rak, slät, ljusgrå stam och luftiga, mycket långa, rönnbladsliknande blad med 5-12 par småblad. Zon 2.

Man kan knappast prata om vackra barkträd utan att nämna korkalmen, Ulmus caprinifolia var. suberosa. Den har en mycket intressant bark med kraftiga, längsgående lister som starkt påminner om kork, därav namnet. Hos oss blir den oftast bara en stor buske, men i t.ex. Göteborgs Botaniska trädgård finns det ett gammalt 20-25 meter högt träd. Zon 3.

Även platan, Platanus x acerifolia har en mycket intressant stam. Platanen härrör från östra Sydeuropa och är flitigt använd som parkträd på olika håll. Hos oss kan den planteras till och med 2. I t.ex. i Göteborgs Botaniska trädgård finns den att beskåda i flera exemplar.

Inom släktet Prunus finns det flera träd med vacker stam, förutom vackra blommor och fin höstfärg. Tänk bara på glanskörsbäret, Prunus serrula, som med sin mahognyglänsande stam och hängande vita blommor på våren är mycket vacker. Den är ett litet, tätgrenat träd eller en flerstammig buske, kan bli 7 m hög. Zon 2 (3).

Kopparhäggen, Prunus maackii 'Copper' kan bli sådär 12-15 m hög och är en magnifik syn särskilt på våren, när den blommar med rosavita blommor och får ljuvligt ljust gulgröna nya blad! Men den försvarar sin plats i större trädgårdar året om, tänk bara på den kopparlysande stammen mot snön! Zon 5.

Det finns även flera namnsorter av P. maackii med mer eller mindre orangegul eller gul bark, varav 'Amber Beauty' och 'Taiga' har gul bark och 'Honey' har ljuvlig, ljust honungsgul bark.

Att bok, Fagus, har en slät, "kramvänlig", vacker stam vet de flesta, och vem kan neka till att en vårlig bokskog är en hänförande syn med sin skira grönska! Det finns många varianter och namnsorter av bok, men den vanliga boken, Fagus sylvatica, är väl så fin den också! Upp till 25 m hög, ett rakt och stolt träd kan den bli och den klarar sig till zon 4.

En av de mest iögonfallande stammarna har nog ormhassel eller vridhassel som den också kallas, Corylus avellana 'Contorta'. Den blir oftast en flerstammig stor buske men kan med beskärning formas till ett krokigt litet träd på några meters höjd. Zon 4.

Ekar, Quercus, både unga och gamla, kan få mycket intressanta, knotiga stammar och häftiga former. De blir inte bara sådana där stolta "sparbanksekar", utan, om de är naturligt självsådda och växer lite för tätt, kan de bilda rena bonsai-skogar!

Mycket karaktärisk stam har också den kinesiska sekvojan, Metasequoia glyptostroboides som tillhör barrträden, men fäller bladen på hösten. I sitt hemland kan den bli 50 m hög men hos oss sällan över 15 m. På unga grenar är barken orangefärgad, på de äldre rödbrun och trådig. De 2-4 cm långa barren är platta, ljusgröna och trubbiga och slår ut tidigt på våren. Hos oss klarar den sig till zon 2 ungefär.

Andra barrträd med originella stammar finns det flera av, t.ex. bland granarna. Nämner här bara en, fujigran, Abies veitchii, vars stambild finns att se här och här finns en artikel där vi ger mera information om denna gran.

Att mycket gamla fruktträd får intressanta stammar är ju ingen överraskning. Se bara på detta ärevördiga droppapelträdet (Malus toringoides 'Hughes') med sina mossiga stammar! Så låt gärna gamla fruktträdsveteraner vara i kvar även om de inte ger så mycket till frukt, de fyller ju andra funktioner, bl.a. som skydd, boplats och matförråd för fåglar och insekter. De skänker skön skugga på sommaren, man kan ställa sin stol under en sådan här trädgamling när hettan dallrar över nejden och få njuta av lite svalka och kanske tänka lugnande tankar.

Även sedan när trädet slutligen har gett upp, kan den mossiga stammen vara vacker och erbjuda boplats för många rara insekter och fåglar. På bilden ses en sådan nedfallen stam med yvig mossa på sig. Frid vare med trädets själ!

Betula utilis var. jaquemontii, himalajabjörk