Snödroppar

Dessa ljuva vårens budbärare gungar på sina tunna stjälkar och lyser upp våra vårträdgårdar. Vad vore våren utan dem!

Snödroppar – variation och mångfald

Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson

Många tror att det bara finns en sorts snödroppar – att de alla ser likadana ut. Vid en första anblick kan det faktiskt verka så, men hos en entusiastisk samlare eller i en mångfaldsrik trädgård upptäcker man snabbt en stor variation. Snödroppar skiljer sig åt i växtsätt, blomform, färgteckning, bladens bredd och färg, och till och med i höjd. Skillnaderna blir särskilt tydliga om man bekantar sig med olika arter, underarter och namnsorter.

En värld av snödroppar

Släktet Galanthus omfattar omkring tjugo arter som huvudsakligen härstammar från Medelhavsområdet och Främre Asien. Samlaren uppskattar verkligen de subtila skillnader som finns mellan arterna och de nu många hundra namngivna sorterna ("namnsorter") – vissa med dubbla blommor, andra med gula eller starkt gröna märken eller särskilt breda blad. Exempelvis finns:

Den klassiska Galanthus nivalis, den vanliga snödroppen, en klenod från södra Europa och Kaukasus, härdig och tillgänglig i stora delar av landet.
Galanthus nivalis 'Flore Pleno' – en dubbelblommig variant, lika lättodlad som den enkla och charmig i gamla trädgårdar.
Sällsyntare former som 'Lady Elphinstone' (dubbel, med gula märken), ofta eftertraktad av samlare även om den är mindre förökningsvillig.
Sorter med särskilt mycket grönt på kalkbladen, t.ex. 'Viridapice', och ovanliga former som 'Scharlockii', där stödbladen liknar lustiga kaninöron.
Stora variationer i höjd, från dvärgar som 'Tiny Tim' (blir knappt 7 cm) till giganter likt 'Maximus' (över 20 cm vid god trivsel).

Det dyker ständigt upp nya hybrider och intressanta specialformer, till exempel Galanthus 'Goggles', en ovanlig korsning mellan två arter, och Galanthus 'H. Purcell', uppskattad för sina unika färgteckningar.

Odling och förökning

Snödroppar är generellt lättodlade, men det finns undantag bland mera sällsynta rariteter. För de flesta sorter gäller att de trivs bäst i väldränerad jord som ändå håller vårfukten, och dessutom gärna i solsken tidigt på våren. Lätt skugga under lövträd och buskar går också bra, och snödropparna blommar då ofta tidigt medan träden ännu är nakna.

Snödroppar sprider sig lätt och bildar snabbt täta mattor via sidolökar och självsådd. Efter ett decennium brukar bestånden vara så kraftiga att det är dags att dela dem – något som görs enklast när bladen fortfarande är gröna efter vårblomningen, det som kallas att plantera "in-the-green". I England är det här den självklara metoden för plantering, och även i svenska förhållanden får man bäst resultat på detta sätt.

Fröplantorna är ömtåliga och väldigt lika grässtrån som små – var noga så de inte rycks upp av misstag! Vill du dela och plantera om, gör det på försommaren när blomningen är över och bladen fortfarande är gröna och saftiga.

Arter och speciella sorter

Utöver Galanthus nivalis tillhör flera andra arter svensk trädgårdsflora eller kan påträffas förvildade:

Galanthus reginae-olgae, höstsnödroppe. I sina hemtrakter som på Sicilien, i Turkiet m.fl. blommar den redan på hösten, men hos oss är den i regel först om våren.
Galanthus elwesii (turkisk snödroppe) och Galanthus gracilis kännetecknas av bredare, blågrå blad och kraftigare plantor – men arterna kan vara svåra att skilja åt, även för erfarna odlare, då gränserna mellan dem ibland är otydliga.
Galanthus plicatus (veckad snödroppe) är robust, med breda blågröna blad upp till 25 cm och stora blommor; trivs bäst på kalkrik, sandig och varm växtplats, framför allt i södra Sverige. Variationen 'Wendy’s Gold' är en attraktiv, lättodlad gulform.
Galanthus ikariae syn. Galanthus latifolius, grekisk snödroppe, är låg och kompakt och har breda, rent gröna blad – något som skiljer den från de övriga arter som har grågrönt bladverk. Man kan då och då hitta denna art förvildad i Sydsverige.

Förväxlingsrisk och snöklocka

För den som är osäker skiljer sig snöklockan, Leucojum vernum, från snödropparna på både blomform och blad, trots förväxlingsrisken.

Samlarvärde och passion

Den som drabbas av snödroppsintresset kallas på skoj för galanthofil, från växtens latinska namn. Just samlande är ett världsomspännande intresse och nya sorter och hybrider dyker ständigt upp. Samlarna är särskilt förtjusta i sådant som sticker ut: gula märken, dubbla blommor, eller former med extra mycket grönt.

Hitta fler sorter och mer information hos snowdropinfo.com – en utförlig resurs för snödroppsälskare och blivande galanthofiler.

Bilder på några namnsorter och arter

– ofta förväxlad med snödroppar