Snigelägg kontra näringskorn

Många är de trädgårdsmänniskor som kastar sina nyköpta växter när de hittar en massa gula eller bruna korn i krukjorden. Men dessa är sällan snigelägg, utan det är långtidsverkande näringskorn, typ Osmocote och liknande. Men det är bra att vara på alerten och kolla noga!

Snigeläggen
- är gråvita, klibbiga och blanka och sitter från början i större klumpar
- är tunnskaliga och halvgenomskinliga, så ibland kan man se ett snigelembryo inuti
- ca 2-3 mm stora i diameter och jämnstora
- klämmer man på dem känns de lite svampiga men går att knäppa sönder och är geggiga inuti
- "skalet" är relativt hårt
- finns ofta under brädor, stenar, krukor etc. och ligger ganska ytligt. Om man lyfter upp plantan ur krukan, brukar äggen sitta under rotklumpen, inte inne i jorden

Om man väl har konstaterat att det verkligen är snigelägg, kan man ta en sked och samla ihop klumparna i en plåtburk och hälla på kokande vatten. Sedan kan man slänga geggan som blir kvar.

Näringskorn
- har ett hårt, inte genomskinligt skal och löst innehåll när de blir fuktiga, känns mjöliga när man knäpper sönder dem
- man hör ett knäppande ljud när man klämmer sönder dem
- vanligen är de inte jämnstora, utan kornstorleken kan variera från 1,5 mm - 5 mm i diameter
- går att lösa ut i vatten men det tar några dagar
- smakar salt (om man vågar känna med tungan)
- finns inne i krukjorden, vanligen jämnt fördelade i hela volymen
näringskorn finns i olika färger, vanligen bruna, gula eller blågröna

Lecakulor
Förutom näringskorn och snigelägg, kan det också finnas små lecakulor i jorden! Dessa är hårda, ljusbruna och mycket lätta och går vanligen inte att klämma sönder mellan fingrarna.

Här visar jag två bilder med dels riktiga snigelägg, dels blågröna näringskorn.

Snigelägg

Näringskorn