Små tuffa violer och praktfulla penséer

Sommarblommor

De ser så spröda och känsliga ut att man skulle tro att de dör av minsta lilla frostknäpp, men icke! De är tvärtom ena riktiga tuffingar som klarar en och annan frostknäpp på våren!

Fortare än vi anar är det penséetider igen! De sammetsskimrande blommorna med sina glada färger och näpna "ansikten" är precis vad vi behöver för att stilla vår blomsterlängtan efter den kalla och färglösa vintern.

De som vi vanligen kallar för penséer, Viola x wittrockiana, och dess mer eller mindre storblommiga namnsorter, är korsningar av flera olika arter.

Det brukar finnas några sorter att köpa redan i mars, främst s.k. vinterpenséer, som i varmare nejder planteras ut redan på hösten och kan blomma vintern igenom om den är mild. De är sådda redan på sensommaren föregående år.

Hos oss dyker de dock upp i handeln först på vårkanten, då det på våra bredgrader är säkrast att förvara dem i växthus vid några plusgrader för att undvika vinterskador. De är dock extra tåliga mot kyla och klarar en lättare frostknäpp. Vinterpenséer brukar finnas i färgerna blått, gult och vitt och är vanligen enfärgade.

Senare ersätts de av s.k. vårpenséer, som är sådda tidigt samma år. Här är färgskalan mycket rikare, allt från näst intill svart via mörklila, knallorange, olika nyanser av blått och gult till olika rosa, krämfärgade och vita, med eller utan öga, "ögonfransar" och "morrhår". Många är dessutom två- eller flerfärgade.

På senare år har det dykt upp mindre, näpna violer av styvmorsviol-typ. Dessa är mycket riktigt hybrider av styvmorsviolen, Viola tricolor, även om flera andra arter kan ingå i genuppsättningen, t.ex. den lilla svarta Viola nigra och den gula V. lutea. Hur som helst så är resultatet låga och kompakta plantor med älskliga, sirliga blommor som kan vara små som styvmorsviolens eller något större, dock alltid mindre än penséernas. Det finns också något hängande sorter lämpliga till ampel och balkonglåda och som kantväxt till urnor och högre krukor.

Med färdigköpta plantor kan man få vårglädje så fort plantorna dyker upp i handeln.

Men vill man plantera så tidigt, får man nog ha dem i kruka, urna eller balkonglåda och vara beredd att tillfälligt ta in dem i ett förråd som håller någon plusgrad, om strängare nattfrost hotar.

Om du vill odla egna violer och penséer så är det dags att så nu. Vid tidig sådd har man blomfärdiga plantor när det är dags att plantera ut dem i april-maj.

Sådden brukar inte ställa till besvär, utan de kommer upp inom någon vecka. Det är små söta plantor, som redan som små liknar violer.

Man sår i såjord i januari-början på februari vid ca. 18 graders värme. Fröna är ljusgroende, så täck dem bara ytterst lite med fin sand eller inte alls, bara tryck ner dem så de får jordkontakt. Täck sådden med ett genomskinligt plastlock så att en jämn fuktighet erhålles.

När plantorna går att handskas med, planteras de i egna krukor i blomjord och ställs svalt, 12-15 grader och mycket ljust. Extra lysrörbelysning är ett måste för att få fram knubbiga plantor så här tidigt på året.

För att dina glada vårblommor skall blomma så länge som möjligt skall du komma ihåg att i görligaste mån plocka bort överblommade blommor så att plantan inte slösar energi till att sätta frö.

Se också till att de inte torkar och ge gödning med flytande blomsternäring ca. varannan vecka.

Mitt på sommaren brukar de ändå bli mer eller mindre rankiga. Då är det bra att klippa ner plantan och sluta gödsla ett tag, så den får vila. Har du tur så kommer de åter och kanske upprepar blomningen på sensommaren.

När man väl haft penséer och violer, kommer man nog att ha olika varianter i trädgården ett tag, de självsår sig nämligen lätt och dessutom får de ihop det med andra violer, så man vet aldrig vad som dyker upp!

Jättepensé