Skadegörare i trädgården

Svamp för tanken till höstliga skogspromenader med korg på armen, men i trädgården handlar det om fläckar, rötor och mögel.

Svamp består av mycel – långa, fina, grenade trådar som breder ut sig över stora ytor under marken. Den svamp vi plockar i skogen är själva fruktkroppen, och utgör bara en liten del av svamporganismen. Eftersom svampar saknar klorofyll kan de inte själva bilda näring, vilket gör dem beroende av omgivningen. Vissa lever på död organisk substans, andra samarbetar i symbios med exempelvis växter (mykorrhiza), och vissa är parasiter på levande växter. Svampar som orsakar växtsjukdomar är ofta mikroskopiskt små och lever inne i växtvävnaden. Symptomen på angrepp, såsom fläckar eller vissnande växtdelar, är oftast det enda synliga tecknet på deras närvaro. Ofta uppstår sjukdomsangrepp där andra skadegörare redan skadat växten och skapat sår som blir inkörsportar för svampen.

Svampar förökar sig med sporer, som kan spridas via vind, vatten, jord, växtrester, djur och människor. När förutsättningarna är ogynnsamma kan vissa svampar bilda tåliga, långlivade vilorgan som överlever i jorden under lång tid.

Nödvändiga nedbrytare och nyttosvampar

Det finns cirka 100 000 beskrivna svamparter i världen, och omkring 10 % av dem kan orsaka växtsjukdomar. Men svampar är lika mycket till nytta som till skada i trädgården! Svampar används till biologisk bekämpning, gynnar träd och växter i mykorrhizasymbios, och är fullständigt oumbärliga i nedbrytningen av döda växt- och djurdelar, vilket höjer jordens bördighet och livskraft.

Vanliga svampsjukdomar i trädgården

Mjöldagg

Känns igen på vit, mjölig beläggning på blad, blomknoppar, stjälkar och unga skott. Det är mycket vanligt, och angriper allt från häckkaragan och lönn till aster, höstflox, gurka, vinbär, äpple, jordgubbar och rosor. Mjöldaggssvampar specialiserar sig ofta på en viss växt, och sprider sig sällan till andra arter. Angrepp gynnas av varmt och torrt väder, även om svampen behöver fukt för att gro. Övervintrar i knoppar.

Bladfläckar

Flera olika svampar orsakar bladfläckar – från små prickar till större, oregelbundet formade eller ringade fläckar. Gula zoner och för tidigt bladfall är vanligt. Dessa svampar trivs när det är fuktigt och övervintrar i nedfallna blad, skott eller grenar. Drabbar bland annat viol, julros, liguster, rododendron, vinbär, krusbär, persilja, körsbär, äpple och päron (skorv), ros (svartfläck- och purpurfläcksjuka).

Rost

Visar sig oftast som vita, gula, orange eller bruna kuddar eller prickar på blad och stjälkar. Rostsvampar är vanligtvis värdspecifika och ofta beroende av värdväxling, dvs. två olika växtarter i sin livscykel. Trivs vid hög luftfuktighet och kan göra stor skada – t.ex. päronrost, rosrost och stockrosrost. Filtrost är särskilt viktig på svarta vinbär.

Bladmögel

Karaktäriseras av vitt till gråaktigt ludd på bladens undersida och ljusa, senare mörknande fläckar på ovansidan. Bladen kan vissna helt. Bladmögel finns i många varianter, alla beroende av fukt och ofta specialiserade per värdväxt. Angriper bl.a. potatis (potatisbladmögel, även tomat), sallat, lök och gurka. Svampen kan övervintra i växtrester och jord under lång tid.

Vissnesymptom

Tecken är slokande, gulnande och vissnande växter. Orsakas av svampar som lever inuti växtens kärl, t.ex. på ärt, tomat, aster, viol och syren. Småplantor och sticklingar kan slås ut av förökningssvampar i rot och rothals. En särskild bov är honungsskivlingen, som från gamla stubbar sprider sig in genom rötterna på mottagliga växter och gör att buskar och träd, ofta syren, plötsligt vissnar och dör. Observera att vissnesymptom även kan ha andra orsaker än svamp.

Gråmögel

Drabbar ett stort antal växter och växtdelar – allt från blad och blommor till frukt och rotfrukter under lagring. Ger bruna, vattniga, mjuka och vissnande partier som till slut täcks av en gråbrun “päls”. Gråmögel är en svaghetsparasit; den sprids gärna via försvagade eller döda delar.

Svamp i gräsmattan: Häxringar

Utöver sjukdomar i trädgårdens rabatt är det vanligt att stöta på svamp i gräsmattan, särskilt i form av så kallade häxringar. Dessa ringsystem bildas då svampmycel växer radiellt under jorden från ett centrum. Ringarna syns då gräset i utkanten ofta är extra grönt eller vissnar, ibland samtidigt som ätliga eller giftiga svampar dyker upp i ringen. Häxringar utvecklas oftast i äldre, näringsfattiga eller torra gräsmattor men ibland också där det finns rester efter gamla stubbar eller rötter. När mycelet bryter ner organiskt material frigörs kväve, vilket kan synas som frodigare, grönare gräs.

Förebyggande åtgärder

Så håller du svampsjukdomarna i schack

Välj motståndskraftiga sorter och friskt växtmaterial
Ge goda odlingsbetingelser, undvik vattenbrist
Odla gärna i upphöjda bäddar
Tillämpa växtföljd för att störa sjukdomscykler
Håll planteringar luftiga, undvik för tätt mellan plantor och beskära vid behov
Punktvattna vid roten snarare än att blöta ner hela bladverket
Rengör krukor och lådor noga för småplantor
Plocka bort och samla in angripna och vissnande växtdelar direkt
Gynna mikrobiellt liv i jorden, vilket kan konkurrera ut skadliga svampar
Stärk gräsmattor genom balanserad gödsling och luftning vid behov

Vid angrepp

Åtgärder vid svampangrepp

Ta genast bort och förstör smittat växtmaterial
Spruta vid behov med växtvårdsmedel, bikarbonat (mot mjöldagg), eller svavel
Pröva biologisk bekämpning, t.ex. med nyttosvampar (produkter som Binab eller Biobalans)
Vid vissnesjuka: gräv upp och destruera sjuka plantor, byt växtplats eller jord
Ta bort angripna enar i närheten vid päronrost

Att arbeta förebyggande och hålla koll på svampsjukdomar ger goda förutsättningar för en grönskande och frisk trädgård, där nyttan av svampar får råda över problemen!