Skadegörare i trädgården

Virus och bakterier i trädgårdsväxter

Bakterier och virus är mikroskopiska organismer som ibland orsakar allvarliga sjukdomar hos trädgårdsväxter. Den sjätte och avslutande artikeln i vårt skadegörartema tar upp just dessa organismer – och poängterar vikten av förebyggande åtgärder.

Bakterier i trädgården

Bakterier finns överallt i naturen. De är encelliga, mikroskopiskt små organismer (ca 0,001 mm) och har en viktig roll som nedbrytare av död, organisk substans: utan bakterier vore jorden steril och ofruktbar. Många bakterier lever också i symbios med växter, till exempel ärtväxter där de lever i rotknölar och fixerar kväve. Andra former av bakterier kan användas i biologisk bekämpning, exempelvis för att kontrollera fjärilslarver. De flesta bakterier i naturen är alltså nyttiga [[källa]].

Dock finns det sjukdomsframkallande bakterier som kan orsaka stora skador på djur, människor och växter. Växtsjukdomar orsakade av bakterier är dock ganska få, särskilt i Sverige där klimatet oftast är för kallt och torrt för att gynna dem. Av det trettiotal bakteriesjukdomar som förekommer här, kan dock flera ge allvarliga problem [[källa]].

Spridning av bakterier

Bakterier kan inte förflytta sig självständigt utan behöver ”hjälp”. Spridning sker exempelvis genom växtmaterial, frön, jord, vatten, regnstänk, insekter, fåglar, redskap och människors händer. Bakterierna tar sig in i växterna genom sår eller naturliga öppningar. Vid fuktigt väder kan det även bildas ett bakterieslemmigt lager på angripna växter, vilket främjar ytterligare spridning [[källa]].

Vanliga symptom på bakterieangrepp

Blötröta: Vävnaden på exempelvis potatis, morot, lök, kål, iris och hyacint löses upp och blir mjuk, vattnig och slemmig.
Svulster: Förorsakas av bakterier som triggar abnorm celldelning, t.ex. rotkräfta och knippebakterios. Många slags växter kan drabbas.
Bladfläckar och vissning: Exempelvis på körsbär, plommon och syren, ofta som fläckar och vissnesymptom [[källa]].

Bakterier angriper växten med olika strategier: de utvecklar gifter, bryter ner cellväggar eller täpper till ledningsbanorna vilket leder till typiska symptom som rötor (ofta illaluktande), stamsår eller svulster [[källa]].

Virus i trädgårdsväxter

Ett virus består av nukleinsyra i ett proteinhölje och är extremt små partiklar, bara någon miljondels millimeter stora. Virus infekterar alla slags levande organismer, inklusive människor, djur och växter – men växtvirus kan inte smitta människor [[källa]]. Bland växtvirusen finns det både sådana med en mycket bred och sådana med väldigt snäv värdkrets. Hittills har cirka 1000 växtvirus upptäckts [[källa]].

Spridning av virus

Virus kan bara föröka sig inuti levande celler – därför dödar de inte direkt sina värdväxter, men de stör cellens funktion. Virus sprids främst via smittat växtmaterial: sticklingar, lökar, knölar, ympris och, i vissa fall, frön. Överföring till friska växter sker ofta genom växtsaft, särskilt via sår, men för de flesta växtvirus är insekter – speciellt bladlöss och nematoder – så kallade vektorer som aktivt sprider virusen. Det är dock inte alla virus och vektorer som är kompatibla, vilket gör att spridningen ofta är relativt långsam [[källa]].

Vanliga symptom på virusinfektioner

Färgförändringar: Mosaik, strimmor, ringfläckar.
Missbildningar: Onormala bladformer, dvärgväxt, fruktsprickor.
Tillväxtproblem: Sämre skörd, försämrad kvalitet, minskat ymptillslag och ökad frostkänslighet.
Symptomlösa infektioner: Det är inte ovanligt att virusinfektionen inte märks, men växtens vitalitet försämras ändå [[källa]].

Exempel på vanliga virussjukdomar hos trädgårdsväxter är stencellsjuka i päron, reversion på svarta vinbär (överförs med svarta vinbärsgallkvalster), mosaik hos hallon, tomat, dahlia, lilja samt ringfläckar på pion, pelargon och tomat [[källa]].

Fytoplasma – viruslika organismer

Fytoplasmer är bakterieliknande organismer (mykoplasmaliknande organismer/”MLO”) som bara smittar växter. De sprids och överförs vanligen med insekter (främst stritar), men inte via växtsaft. Typiska symptom är ökad skottbildning, dvärgväxt och småbladighet. Ett tydligt exempel är dvärgsjuka i hallon, där plantorna får onaturligt många, bleka och klena skott [[källa]].

Förebyggande åtgärder

Eftersom det saknas effektiva kemiska bekämpningsmedel mot både virus- och bakteriesjukdomar i trädgårdsväxter, är förebyggande arbete avgörande [[källa]].

Rådgivande förebyggande åtgärder

Använd alltid friskt och certifierat utgångsmaterial: Välj E-märkta plantor, sticklingar och lökar.
Välj resistenta sorter: Odla i första hand sådana som är härdiga mot kända sjukdomar.
God hygien: Rena och desinficera odlingsutrymmen, redskap och händer noggrant.
Ta bort angripna växter: Vid bakterios kan man ibland rädda enskilda grenar, men oftast måste hela växten tas bort snabbt. Sjukdomsangripet material ska aldrig komposteras.
Variera växtföljden och håll plantavstånd: Detta minskar risken för smittspridning över säsongerna.
Bekämpa vektorer: Håll särskild koll på bladlöss och bekämpa dem effektivt – de sprider både virus och fytoplasmer.
Frisk jord och rätt växtföljd: Bidrar till att minska risken för jordburna bakterier och sjukdomar [[källa]].

OBS! Mosaikmönster på blad behöver inte alltid bero på virus – det kan även orsakas av näringsbrist eller av gallkvalster (särskilt på hallon).

Avslutande råd

Virus- och bakteriesjukdomar är betydligt ovanligare än svampsjukdomar, men de är också nästan omöjliga att behandla när de väl brutit ut. Därför är ett aktivt förebyggande arbete och snabb upptäckt av sjukdomstecken de viktigaste nycklarna till en frisk och motståndskraftig trädgård [[källa]].

Texten är baserad på Eva Wiréns artikel i Hemträdgården 6-2006.