Säsongen som gått

Trädgårdsaktuellt har under året haft växtskydd som inriktning. Här i årets sista nummer kommer en liten återblick över sommaren och några skadegörare som varit aktuella i år.

Av Eva Wirén

Det gångna året har erbjudit både utmaningar och ljusglimtar för oss trädgårdsägare. Många rapporterade om betydande vinterskador på rosor, något som förklaras av snöbrist och en period av sträng kyla. Vissa rosor gick dessutom in i vintern med fortsatt tillväxt efter den ovanligt milda hösten året innan, vilket ledde till en sämre invintring. Sammantaget har dock odlingssäsongen varit god på många håll i landet. Våren var visserligen något sen, men en varm och stundtals torr sommar följdes av en nederbördsrik och mild höst, som gjorde trädgårdarna lummiga och frodiga långt in i oktober.

Repris på äpplemarodör

Rönnbärsmalens härjningar

Årets stora samtalsämne har otvivelaktigt varit rönnbärsmalen. Betydande skador har rapporterats från olika delar av Sverige. Förhoppningsvis får vi snart ta del av ny kunskap om biologisk bekämpning – om Forskningsrådet Formas bifaller den SLU-ansökan som rör rönnbärsmalens naturliga fiender.

Vi har behandlat denna envisa skadegörare tidigare (senast i Ht 5/2000), men här kommer en repetition för nya läsare – och kanske en påminnelse för dig som glömt:

Rönnbärsmalen är en liten, oansenlig fjäril som lämnar jorden på vår/försommar. Den svärmar under lång tid och lägger ägg under nästan hela sommaren, vilket gör den extra svår att bekämpa. Larverna gnager sig in i frukten – främst rönnbär, men vid dålig bärtillgång söker de sig till äpplen istället. När larverna är fullvuxna spinner de sig ner i marken för att övervintra.

Året före, när rönnarna dignade av bär, kunde rönnbärsmalen föröka sig kraftigt. Men nu, när rönnbär till stor del saknats, har många odlare i stället sett äpplena angripas. Malen trivs egentligen bäst i rönnbär, och utvecklas sämre i äpple, vilket inger visst hopp om minskade angrepp kommande säsong.

Mekaniska och biologiska metoder

Rönnbärsmalen är notoriskt svår att bli kvitt. Inget enskilt angreppssätt kan garantera god effekt, särskilt under år med stor malpopulation. Mekaniska metoder rekommenderas: om marken under äppelträden är öppen kan det löna sig att hacka och luckra jorden på hösten för att störa de övervintrande pupporna. På våren – innan blomning på rönn eller tidiga äppelsorter – kan fiberduk eller gamla mattor läggas under träden för att eventuellt stänga inne kläckande fjärilar. Det är även klokt att plocka bort och förstöra angripen frukt tidigt; ibland finns larven kvar inuti.

Vissa odlare väljer att spruta med pyrethrumpreparat en eller två gånger mellan slutet av juni och mitten av juli (för södra Sverige), men observera att några av dessa produkter är skadliga för bin och inte får användas där blommande växter finns. För alternativ och mer miljövänlig bekämpning, läs gärna Mindre larvmördare.

Inte heller feromonfällorna som säljs är särskilt verksamma för att minska populationen, även om de är utmärkta för att upptäcka när svärmningen startar.

För dig som vill fördjupa dig i rönnbärsmalens biologi och bekämpning rekommenderas rapporten "Rönnbärsmal i ekologisk äppelodling – biologi och samlat vetande", Jordbruksinformation 10-1998 av Carl Åkerberg, utgiven av Jordbruksverket (www.sjv.se).

Röd, grann och glupsk

Liljebaggen

Liljebaggen har blivit ett allt större bekymmer – redan från tidig vår och långt in på hösten syns dess röda, blanka skalbaggar och slemmiga, grönbruna larver på liljeväxter. Både vuxna insekter och larver äter stora hål i plantorna. Bästa metoden är oftast att plocka skalbaggar och larver för hand och klämma ihjäl dem. Kom ihåg att slå på bladen och samla upp nedfallna baggar på en duk, då de släpper snabbt och gömmer sig i marken. Har du problem i prydnadsväxter kan preparatet Bionim K (se Ht 3/2001, s. 43) ge viss effekt, men använd det enbart på icke-ätliga växter.

Bladlusen – årets följeslagare

Rikliga angrepp

Bladlusangreppen har varit rikliga i år. Skadorna känns igen på de missformade, klibbiga och ibland hoprullade bladen. Särskilt unga fruktträd kan påverkas negativt, men i många fall ser skadorna värre ut än de faktiskt är. Till exempel orsakar vinbärsbladlusen kraftiga, röda bucklor på röda vinbärsbuskarnas blad, men utan större betydelse för plantans hälsa. Tidig bekämpning är ofta möjlig, tips om detta hittar du också i Ht 3/2001, s. 21.

Snygga hål i bladen

Hagelskottsjuka och bladsvampar

Har du sett prydligt runda små hål i bladen på plommon- eller körsbärsträd, rör det sig troligen om hagelskottsjuka – en skada som blivit vanlig här i Mellansverige. Flera svamporganismer kan ge samma symtom; efter bladfallet på hösten bör du samla ihop angripna blad och förstöra dem genom kompostering på djupet eller genom att elda dem. Döda, intorkade grenar ska också avlägsnas, och svavelpreparat kan användas i knoppsprickningen. Mer om bladsvampar finns att läsa hos Jordbruksverket.

Friska aklejor

Naturlig balans återvänder

Glädjande nog verkar aklejorna tillfriskna från den envisa gallmyggan, vars larver har förstört blomningen under flera års tid. Tidigare var enda räddningen att omedelbart plocka och förstöra vissna knoppar, men nu verkar en naturlig fiende ha fått bukt med problemet i de områden som mest plågats tidigare. Framtiden får visa om balansen håller i sig.

Formas = Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande

För ytterligare inspiration och tips för din trädgård, läs gärna Mindre larvmördare.

Texten uppdaterad 2024 för aktuell rådgivning och relevanta hänvisningar.