Saintpaulia ionantha
Saintpaulia ionantha
En tysk baron, W. von Saint Paul-Illaire, tog i slutet av 1800-talet med sig Saintpaulia ionantha till Europa. Han hade hittat växten i Usambara i Tanzania. Många känner antagligen också till saintpaulia under namnen usambaraviol, afrikansk viol eller prinsessblomma.
Det är något klassiskt över den lilla, kompakta saintpaulian med de nästan hjärtformade bladen och de söta blommorna på stjälk. Blommornas färg varierar från den gamla, hederliga blålila via mörkblå till ljusare färger som rosa och vit samt några tvåfärgade. Några sorter har enkla blommor medan andra har fyllda.
Saintpaulia har en nästan rörande förmåga att blomma i ett sträck bara den behandlas väl. Det vill säga att man ska ställa den ljust, men inte i direkt sol. Det bästa man kan göra är att flytta runt krukväxten efter årstidernas växlingar. På sommaren kan den stå i ett fönster åt norr, nordost eller nordväst. På vintern ska den stå så ljust som möjligt, men även då skyddad mot direkt solsken.
Växten hör hemma i tropiska områden. Det innebär att den uppskattar en rumstemperatur på ungefär 20°C och en relativt hög luftfuktighet. Saintpaulia tycker inte om att få kallt vatten på bladen, vilket kan ge tråkiga fläckar. Därför är det bäst att alltid vattna på fatet. Växten får gärna torka ut mellan vattningarna.
När man väl har lärt sig att ta hand om saintpaulian kan man ha glädje av den i åratal. Saintpaulia är så raffinerad att den ser ut som en vackert bunden bukett med gröna blad som har svepts runt de många blommorna.
Saintpaulia ionantha