Sagan om rovkvalster
|
Text & Foto: Sylvia Freij Jag är samlare av speciellt krukväxtliljor och har väl som många andra besvär med sjukdomar på liljorna och trips på andra växer. Och därför letade jag tills jag hittade det för mig perfekta bekämpningsmedlet. Och det är biologiskt, rovdjur som jag köper hem och sprider ut på mina liljor t.ex. Här är min historia om hur det kan gå när man är ny och ovan. Men historien slutar lyckligt, mina växter överlevde och jag fick mig själv ett gott skratt och eftersom jag är en person som gillar att bjuda på mig själv tänkte jag att Odla.nu's läsare kunde få sig lite roligt och nyttig läsning. Denna historia hände våren 2001. Jag har konstaterat att det inte är svampsjukdomen, som ger rödbrännan som härjar på mina liljor, utan det måste vara dvärgkvalstret som går på narcisser och växter inom familjen Amaryllidaceae. Jag har letat i blomböcker och på Internet. Nästan alla mina liljor är drabbade mer eller mindre. Jag älskar liljor mer än allt annat och för 10 år sedan fick jag slänga hela min samling p.g.a. rödbränna! Nu har jag äntligen fått ihop ett 50 tal krukor igen och så drabbas den ena värre än den andra. Jag grät nästan här hemma förra veckan. Men sen läste jag om biologisk bekämpning, att det fanns ett rovkvalster som äter upp narciss- och amaryllis-dvärgkvalster och trips och en del annat, och att det var mycket glupskt. Och jag fick tag i en firma i Helsingborg som sålde. Här nedan återger jag leveransen, som är komisk, men jag är glad och hoppas att mina skyddslingar har överlevt och fortsätter frodas i mina fönster. Nu har ROVDJUREN kommit I alla fall, jag fick ett papprör med plastlock i var ände, ett sånt där man brukar ha affischer i. En liter rymde röret. Jag öppnade och tittade det var fyllt med något som såg ut som sågspån eller vetekli. Aha, tänkte jag, det är ju transportmaterial som håller kylan borta från flaskan. Jag visste att jag skulle få en flaska med rovdjur. Jag frågade aldrig så noga, tänkte att jag får med beskrivning hur man gör. Så läste jag i boken "Håll krukväxterna friska!", att när man behandlar biologiskt så skulle man först duscha växterna och låta dem torka lätt innan man släppte rovkvalstren på dem. Jaha tänkte jag, vad ska det vara bra för. (Det förstod jag efteråt, transportmedlet fastnade lättare då). I alla fall, jag läste i pappret som var med, att transportmedlet kunde skräpa ner växterna, speciellt dom som har ludna blad. Jag tänkte inte mer på det. Mer än att jag inte tänkte "spilla transportmedel på bladen", vad ska man vara så klumpig för? Nåväl….några andra direkta instruktioner fanns inte på pappren som var med. Inte heller något inbetalningskort. Kartongen kom som ett tjockt brev. Jag gräver i röret, det var tjockt så jag fick in handen. Inte känner jag någon flaska. Hmmm… jag får väl tömma ur kliet/sågspånet; tänker jag. Men inte tömmer jag ut spånen-kliet i soppåsen eller ute (tur var ju det), nej, sparsam som man är så tänkte jag att jag återanvänder det. Tömmer det förstås i Gerbil-buren, så har de lite att gräva i, skoj för dom också ;-). Fast först öppnar jag plastpluggen i den andra ändan, och gräver med fingrarna,..... nejjj, det känns inget,... konstigt tänker jag, tänk om dom glömt lägga i flaskan? :-( Nå jaa, jag får väl ringa i så fall, kan ju samtidigt passa på att fråga om inbetalningskort eller om det kommer faktura. Rätt stiligt egentligen och skicka så där bara utan betalning, inte ens mitt personnummer behövde jag lämna ut. I alla fall. Jag går resolut in till Gerbilerna, öppnar buren och börjar tömma. Lite tveksamt och försiktigt en näve, två nävar. Gerbilerna blir helglada, rusar fram och börjar gräva direkt. Oohhh neeeeej, far det då upp i min hjärna… tänk om djuren ligger i transportmedlet och hejdar mig med vidare tömning. Skyndsamt samlar jag ihop spånet tillsamman med söndertuggat papper och gerbilernas spån. Sen pressar jag tillbaka ner ungefär två kaffekoppar i röret och känner mig helt tillintetgjord. Nääää… Ä. Vad har jag gjort? Kikar i andra änden av röret. Men det är ju faktiskt väldigt, väldigt mycket spån kvar i röret. Det räcker säkert. Och han på Predator sa ju gång på gång, när jag sa att jag har nog minst 40 krukor, kanske mer, "det räcker gott och väl". Så jag tröstar mig med att det nog inte är någon skada skedd. Och jag insåg i mitt stilla sinne att rovdjuren fanns i sågspånen, transportmedlet, som han hade kallat det. Nu strör jag ut allt spånen, på alla gröna blad och alla lökar och täcker jorden i krukorna. Det är spån kvar. Så jag kan gå en vända till. Och gör det. Sedan tog jag rafset med papperstugg, kutterspån och kli och strör på alla mina gesnerieaceer och Saint Paulior. Dom blev snygga. Det står att rovkvalstren äter trips, tripsägg, larver, ägg och larver till dvärgkvalster. Sen ringde jag i alla fall till Predator och fick bekräftat att "rovkvalstren" fanns i spånet. Och han sa att de klamrar sig fast vid det, så de kliver inte av smulorna förrän det är lugnt igen. Och, även det jag tog upp från gerbilerna trodde han att rovkvalstren satt kvar på. Jag fick förstås storstäda gerbilernas bur. Men det hade dom inget emot. Kunde ju inte riskera att de skulle bli invaderade av kvalster, det står ju att de äter rubb och stubb och de små liven kunde ju fått klåda med såna i buren. Förresten, stod det i pappren, att djuren aktivt söker föda på och omkring växterna. Och att honorna lägger 3 ägg om dagen på bladen så länge det finns mat, så förökar dom sig t.o.m. Jag skulle ha krukorna kvar en vecka där de står. Jag har ställt dom tätt ihop ifall de inte hittar mat på den ena så kan de ju gå till nästa kruka på så vis. Efter en vecka trodde han nog att det spridit ut sig så jag ställde krukorna där de ska vara. Och faktura á 250 kr fick jag med posten. På Predator sa dom att jag kan köpa en sån där omgång varje år och släppa ut i min samling i förebyggande syfte. Det bästa med hela behandlingen var att de även äter upp trips. Trips har jag haft problem med. Jag slängde hela min Saint Paulia-samling och en del gesneriaceer hivade jag också för några år sedan p.g.a. trips. Nu köper jag rovkvalster då och då till min blomstersamling och jag kan lova att växterna håller sig fräscha. Rovkvalstern äter frömjöl ifrån blommor i brist på bytesdjur. När maten tryter, äter de upp varandra (grymt men sånt är livet i djurvärlden) och till sist försvinner de helt. Men jag kan lova att växterna håller sig friska hela blomsäsongen, det gjorde mina. Och jag har upprepat det 2002. Mina Clivior repade sig och fortsatte växa, jag väntar ännu på blommor i mina Gula Clivior. Och jag har inte haft något nytt angrepp av trips på mina Gesneriaceer, typ Saintpaulior och narrhuvor, liljor eller andra. Sylvia Freij |
|
