Sagan om rovkvalster

Biologisk bekämpning med rovkvalster – Sylvia Freijs erfarenheter

Sylvia Freij är en passionerad samlare av krukväxtliljor och har, likt många andra odlare, kämpat länge mot envisa sjukdomar och skadedjur såsom trips och dvärgkvalster på sina växter. Jakten på en effektiv och miljövänlig lösning ledde henne in på biologisk bekämpning – närmare bestämt användning av rovkvalster. Här delar hon med sig av sina lärorika och underhållande erfarenheter, som började med ett förvirrande men lyckligt slut.

Problem med rödbränna och kvalster

Under våren 2001 drabbades Sylvia återigen av rödbränna på alla sina liljor, särskilt på Clivior, där några av de äldsta var särskilt hårt angripna. Efter noggrann efterforskning i både blomböcker och på Internet konstaterade hon att det sannolikt inte rörde sig om svampsjukdom utan om dvärgkvalster (särskilt de arter som går på narcisser och andra växter i familjen Amaryllidaceae). Nästan hela hennes 52-krukors samling av liljor var mer eller mindre påverkad. För tio år sedan hade hon tvingats slänga hela sin samling på grund av rödbränna – och nu höll historien på att upprepa sig. "Jag grät nästan här hemma förra veckan", berättar Sylvia.

Lösningen: rovkvalster

I sin desperation läste Sylvia om biologisk bekämpning och att det finns rovkvalster som är mycket effektiva mot både narciss- och amarylliskvalster liksom trips. Hon lyckades hitta ett företag i Helsingborg som sålde dessa nyttodjur och beställde hem ett paket.

Det hela blev ett litet äventyr. När leveransen kom fick Sylvia, förutom ett gott skratt, också nya insikter om hur biologisk bekämpning fungerar i praktiken.

"Rovdjuren" anländer – en komisk missuppfattning

Sylvia plockade ihop alla krukor med liljor ur Amaryllidaceae-släktet – till sin egen förvåning hela 52 stycken – och gjorde sig redo för den biologiska insatsen.

Leveransen bestod av ett papprör med plastlock i båda ändar, ungefär som ett affischrör, fyllt med något som liknade sågspån eller vetekli. Sylvia förväntade sig en flaska med rovkvalster inne i röret och funderade inte närmare över innehållet, utan tömde en del av spånet i gerbilburarna, så att de små hamstrarna fick lite extra att gräva i. Först därefter gick det upp för henne att själva rovkvalstren fanns i just detta "transportmedel".

Med en snabb räddningsaktion samlade hon försiktigt tillbaka så mycket sågspån som möjligt till röret – rovkvalstren hade ju lika gärna kunnat följa med hamstrarna om inte. Lyckligtvis var det så pass mycket "spån" kvar i röret att det räckte gott till alla växter.

Så gick behandlingen till

Sylvia strödde ut det kvalsterfyllda spånet på alla sina liljor, både på bladen, lökarna och jorden i krukorna. Hon lät krukorna stå tätt ihop under en vecka, så att rovkvalstren smidigt kunde hitta byten och vandra vidare mellan växterna. Transportmedlet fastnar bäst om bladen först duschats lätt, tipsar hon – ett råd hon snappade upp i boken "Håll krukväxterna friska!". Därefter placerades krukorna ut som vanligt i fönstren.

Det fina med rovkvalstren är enligt Sylvia att de inte bara äter dvärgkvalster, utan även trips, deras larver och ägg. Rovkvalstren söker själva efter föda på och omkring växterna. Så länge det finns mat lägger honorna upp till tre ägg om dagen, och populationen förökar sig själv. I brist på bytesdjur överlever de på pollenkorn – och till sist, när inget annat finns, äter de upp varandra och försvinner därmed helt från samlingen.

Sylvia kontaktade även leverantören som lugnade henne – både transportmedlet och det hon återtagit från gerbilburen innehöll fortfarande gott om rovkvalster.

Resultat och reflektioner

Effekten lät inte vänta på sig. Sylvias Clivior återhämtade sig och fortsatte frodas, och några nya angrepp av trips har inte skett på hennes lilla samling av Saint Paulior, gesneriaceer och andra känsliga växter. Den biologiska bekämpningen visade sig dessutom vara effektiv på andra sätt – hennes växter klarade sig utan gifter, och eftersom rovkvalster är hemmahörande arter krävs ingen särskild försiktighet för användning i svenska inomhusmiljöer.

Sylvia fortsatte med behandlingen även året därpå (2002), då hon återigen beställde rovkvalster för att förebygga angrepp. Den årliga kostnaden var 250 kronor och hon rekommenderar varmt metoden till andra odlare som vill ha ett miljövänligt, effektivt och långsiktigt skydd mot skadedjur.

Om du vill veta mer

Sylvias hela berättelse finns att läsa med bilder från hennes odling och de charmiga gerbilerna här på Odla.nu. Här ser du exempelvis en , hennes , , samt en och .

Biologisk bekämpning – en långsiktig lösning

Biologisk bekämpning av skadedjur i krukväxter genom rovkvalster är inte bara effektivt mot svåra problem som rödbränna, dvärgkvalster och trips. Det är också ett miljövänligt, giftfritt och långsiktigt sätt att odla friskt – och kanske ge odlaren en och annan rolig historia att berätta!

Text & Foto: Sylvia Freij