Rönnar

Rönnar – Prydnadsträd för alla årstider och trädgårdar

Rönnar (Sorbus) är synnerligen mångsidiga och lättodlade träd, kända för sin fantastiska färgprakt, tålighet och rikliga höstskrud. Även om det är på hösten deras färggranna bär och flammiga löv verkligen kommer till sin rätt, bidrar rönnarna med prydnadsvärde, blomning, form och liv under samtliga årstider – och det finns sorter för såväl små som stora trädgårdsrum.

Ett träd för alla årstider

Rönnarna hör till trädgårdens mest ideala träd. De växer lagom stora, blir sällan större än 10 meter, och är både friska och härdiga. Läs mer om rönnarnas färgrikedom och format.

Vintertid ger dessa träd struktur åt trädgården genom sitt karakteristiska grenverk, ofta med dekorativa knoppar. Tidigt på våren bjuder de på vacker lövsprickning där ”tassarna” visar sig. I maj utvecklas frodigt bladverk och i juni blommar rönnarna rikligt med gulvita eller vita blomklasar. Redan mot slutet av juli mognar bären, vars färgintensitet ökar tills träden glöder i höstens sken.

När vintern och snön kommer bildar rönnbären glimmande prydnader i snön – inte minst när de besöks av flockar av sidensvansar eller björktrastar.

Variation i storlek och former

Rönnar finns i många arter och sorter – omkring 80 stycken, plus otaliga hybrider. Här finns träd för riktigt liten eller stor trädgård: från dvärgrönnar under metern till bastanta träd på 10 meter. Rönnarna tillhör växtsläktet Sorbus i rosfamiljen, där de skiljs från sina nära släktingar oxlarna genom sina parbladiga, sammansatta blad (oxlar har hela blad).

Klimatzoner och växtplats

Rönn är ett av våra allra mest härdiga och anspråkslösa träd. Vår vanliga rönn, Sorbus aucuparia, breder ut sig från Skåne till Lappland och kan växa lika bra på magra skär i ytterskärgården som på rika åkerholmar. Rönnar i lagom format är idealiskt för svenska klimatzoner. Bäst utvecklas rönnen på soliga, lätt steniga eller måttligt mullrika jordar – rikligt ljus ger också intensivast höstfärger.

Fåglarnas favorit

Rönnen har länge haft en särskilt plats som fågelträd. Redan artepitetet aucuparia innebär ”fågelfångare” och under hösten är det ett skådespel när trastar, sidensvansar och björktrastar flockas för att festa på bären. Fåglarna sprider rönnens frön och bidrar till att småplantor – så kallade ”flygrönnar” – slår rot i andra träd, där de förr ansågs ha särskild magisk kraft.

Rönnens betydelse för vinterhungriga fåglar är stor, inte minst under snörika vintrar, då bären är en ovärderlig källa till energi. Enligt folktron bär rönnen särskilt mycket frukt inför kalla vintrar.

Användning i hushållet

Rönnbär ger god gelé och marmelad, oftast kokad ihop med äpple. Geléämnen finns rikligt i bären och frost mildrar deras kärvhet. För att undvika att trasten tömmer trädet innan du hinner samla kan du plocka tidigt, frysa in bären och använda efter hand. En del sorter har extra stora och milda bär som kan ätas färska, särskilt efter några frostnätter.

Utbud och intressanta sorter

Utöver den vanliga rönnen (Sorbus aucuparia) finns en rad andra arter och former med olika tillväxtsätt och bärfärger. Bekanta dig gärna med de färgglada variationerna och bilder på rönnar här.

Rödfruktiga sorter (klassiska rönnar)

Exempel

Vanlig rönn, Sorbus aucuparia: kraftfull och härdig, bildar ofta flera stammar.
Pelarrönn, 'Fastigiata': smalkronigt träd, upprätta grenar, blågrönt bladverk, maximalt ca 6 meter. Perfekt som solitär eller gatuträd. Se bild på pelarrönn.
Sötrönn, 'Edulis': större, sötare bär (kan ätas direkt, särskilt efter frost), annars identisk med vanlig rönn. Se bild på sötrönn.
Hängrönn, 'Pendula': dvärgformad, ”gråtande” krona, ypperlig för små trädgårdar eller vid dammar.
Amerikansk rönn och praktrönn, Sorbus americana & S. decora: båda från Nordamerika, något lägre än vanlig rönn, större klasar och blad, dekorativa svarta knoppar. Se bild på praktrönn.

Gulfruktiga, vita & rosa sorter

Exempel

Vanlig rönn ’Xanthocarpa’: lysande gula bär (zon 3). Bild.
’Joseph Rock’: gammal engelsk sort med citrongula frukter, eldröda höstfärger. Se bild.
’Birgitta’: svensk, höga gula bär mot friskt, blågrönt bladverk. Se bild.
Pärlrönn, S. koehneana (numera S. fruticosa): kompakta, småbuskiga exemplar med vita bär och röda höstlöv. Se bild.
Dvärgrönn, S. reducta: rosafärgade bär, lägsta storleken (~1 m), härdig och särskilt dekorativ.
’Rosmari’: svensk selektionsort, 5–6 meter hög, får generöst med rosa bär som håller färgen långt efter lövfällning. Se bild.

Asiatiska och moderna sorter

Exempel

Japansk rönn, S. commixta: blanka, mörkgröna blad och lackröda frukter; med ’Carmencita’ som lågväxande sort, lämplig för mindre trädgårdar. Se bild.
’Dodong’ och ’Ullung-do’: moderna, stormtrivda koreanska rönnar (insamlade av Tor Nitzelius 1976). Oftast 8–10 m i gynnsamma lägen; ’Dodong’ är särskilt rikbärande och färgintensiv. Se bilder och information om ’Dodong’.