Pulsatilla

Utseende och kännetecken

Generella drag hos Pulsatilla

Pulsatilla omfattar cirka 30 fleråriga örter med finflikiga, silverhåriga blad och en kort jordstam, vilket ger växterna deras karakteristiska, mjukt eteriska utseende. Hela plantan är tätt luden, inklusive de yttre kronbladen (egentligen hyllebladen), vilket, trots det "mjuka" intrycket, gör den till en rätt robust perenn. De stora, ofta klockformade blommorna sitter ensamma överst på långa stjälkar och lyser upp markerna tidigt på våren – i södra Sverige redan i mitten av april.

Efter Blomningen

Efter blomningen utvecklar backsipporna sina vackra, rufsiga frökapslar – lätt att förväxla med clematisens – där varje frö har en fjäderlik flyganordning som underlättar spridning med vindens hjälp över torra, solbelysta marker där dessa växter naturligt hör hemma.

Odling och förökning

Odling av Pulsatilla är relativt enkel, förutsatt att man tillgodoser deras behov av väldränerad, humusrik jord och gott om sol – det gör dem synnerligen välanpassade till stenpartier och öppna torra rabatter, där de accepterar torka under sommaren. Förökningen sker bäst genom frösådd, då jordstammen är svår att dela och plantan ogillar att rotklumpen störs. Fröna har kort livslängd och bör sås strax efter mognad i juni-juli – följ gärna naturens exempel och så direkt!

Frösådd

Sådd görs enklast i krukor, så man kan hålla uppsikt över groningen. Tänk på att fröna ofta är långsamma i starten – släng inte sådden för tidigt! De unga plantorna kan planteras ut följande vår.

Arter och sorter i Sverige

I Sverige har vi förmånen att ha flera vildväxande arter och dessutom många trädgårdsformer tillgängliga. Nedan presenteras några av de viktigaste:

Backsippor och närstående svenska arter

• Backsippa, Pulsatilla vulgaris:
  Den vanligaste arten, förekommer från Skåne till Uppland på torra backar. Bladen är vackert flikiga och ulligt lurviga, blommorna ca 20 cm höga, först upprätta, senare nickande. Färgen skiftar från djupt blålila/rödlila till nästan vitrosa. De lysande gula ståndarna lockar tidiga insekter.

  • Förtjusande namnsorter:
    • 'Alba' – vitblommig, även funnen vild.
    • 'Eva Constance' – lilablå.
    • 'Campanella' – blålila, klockformad.
    • 'Miss Beveridge’ – ljusblå.
    • 'Röde Klokke' (’Red Clock’) – mörkt djupröd.
    • 'Papageno' – fransiga kronblad, färger från vitt till mörkrött.
    • 'Stor backsippa, ssp. grandis' – extra kraftig, ofta i botaniska trädgårdar.

• Röd backsippa, P. rubra:
  Som P. vulgaris men blommorna är djupt mörkröda. Lokalt förekommande.

• Nipsippa, P. patens:
  Förekommer främst på Gotland och i Ångermanland. Har bredare, handflikiga blad och mer utstående blomblad än backsippan.

• Fältsippa, P. pratensis:
  Snarlik backsippan men blommorna är alltid mindre och hängande. Lokalt i södra Sverige, Öland och Gotland.

• Mosippa, P. vernalis:
  Vit inuti, rosa till rödviolett utanpå. Bladen är mindre flikiga och mindre håriga jämfört med backsippan. Blommorna är först hängande, sedan upptill, tvärtom mot andra arter. Mycket kalkälskande och klassificerad som hotad i Sverige; förekommer sällsynt på tallhedar från Skåne till Jämtland.

Kom ihåg: Alla vilda Pulsatilla-arter i Sverige är fridlysta och får inte grävas upp eller flyttas. Som tur är finns flera fina sorter av backsippa i handeln, och via trädgårdsamatörernas fröutbyten kan även ovanligare arter och sorter fås.

Andra arter för trädgårdsodling

För den trädgårdsintresserade finns fler odlingsbara arter, såsom:

• Alpsippa, Pulsatilla alpina:
  Ej vildväxande i Sverige; förekommer i Alperna och gillar kalkrik jord. Cirka 25–30 cm hög. De håriga knopparna är violett-/blåtonade utvändigt som öppnar sig till vita skålformade blommor i maj-juni.

  • Underarten apiifolia / sulphurea har gula blommor.

• Tidig backsippa, P. halleri:
  Också från Alperna, odlas ibland i Sverige.

• Klocksippa, P. albana:
  Små, blålila blommor.

• Bergsippa, P. montana:
  Blåvioletta blommor.

Dessa och andra sällsynta arter finns sällan i vanlig handel men kan hittas hos trädgårdssällskap och entusiaster.

Ekologi och skydd

Pulsatilla-arter hör hemma i öppna, torra och näringsfattiga marker, gärna soliga sluttningar, backar eller hedar. Flera svenska arter räknas som sällsynta eller hotade, särskilt mosippa som minskat dramatiskt i Sverige på grund av förändringar i landskap och betesmarker.

Naturvård

Skyddet av naturliga växtplatser och fortsatt betesdrift är avgörande för att bevara de sällsynta Pulsatilla-arterna i Sverige.

Sammanfattning

Backsippor och dess släktingar är en verklig förgyllning i såväl vår vilda flora som trädgårdens stenpartier, med sitt luddiga, mjuka