Ovanliga amaryllis
Dessa två arter var vanliga hemma förr, men har numera nästan helt försvunnit från marknaden. Har man tur, kan man få en lök från någon som ännu har dem. Båda två används flitigt i korsningsarbetet, särskilt då den fläckiga panteramaryllisen.
Egentligen är det fel att kalla dem för amaryllis, för den enda arten som har rätt att kalla sig för amaryllis är den rosa kapamaryllisen, Amaryllis belladonna, från Syd- och Västafrika. Men namnet amaryllis är så vedertaget att det knappast går att byta det, så även SKUD säger panteramaryllis om Hippeastrum pardinum.
I Botan blommar det så vackert just nu! Panteramaryllis, Hippeastrum pardinum, kommer från Peru. De ca 60 cm långa bladen växer fram efter blomningen. Vanligen får den bara två stora, gröngula blommor per stjälk, med massor med små, röda fläckar på, därav namnet.
Äkta makar, H. rutilum var. fulgidum, kommer från Brasilien. Bladen är något nedåtböjda, ca 30 cm långa. De mönjeröda blommorna sitter också oftast två tillsammans, därför kallas den Äkta makar.
Båda förökas enklast med de små sidolökarna som bildas vid sidan av de gamla, stora lökarna. Dessa kan få växa till sig utan viloperiod tills de är stora nog för att blomma. Även frösådd är möjligt om det skulle bildas en frökapsel efter blomningen. Det är dock bättre att knipsa bort de utblommade blommorna om man inte önskar frö, då de stjäl kraft från löken och nästa års blomning. Blomstängeln tas sedan bort helt när den vissnat ner.
Bladen sköts med vattning och gödsling som vilken krukväxt som helst under våren och sommaren, det är då växten anlägger nya blomknoppar. Till hösten brukar den visa tendens att gå till vila, varför man slutar vattna och låter den vissna ner. På vintern planteras den om i porös blomjord så att halva löken syns och sedan är det äntligen dags att börja driva löken för ny blomning.