Odla egna persikor

Intresset för att odla exotiska fruktträd växer i Sverige i takt med att vi får härdigare sorter och vi vill och vågar testa mer. Men persikan är egentligen ingen nykomling i Sverige, den har i sydliga delarna av landet odlats rätt länge.

Av Sylvia Svensson

Persika, Prunus persica som betyder "persiskt plommon", är ett fruktträd inom plommonsläktet. Den tillhör samma familj som rosor och kommer ursprungligen från Kina.

Frukten är en stenfrukt med mjukt, luddigt skal. Nektarin är en slätskalig mutation av persika som sällan odlas i Sverige.

Härdiga sorter av persika

Det finns några härdiga sorter som vi kan odla hos oss, i alla fall upp till zon 5 i skyddade lägen.

Den vanligaste i handeln är ’Frost', som ska klara zon 3, ev. även 4 i varmt läge.

Den härdigaste som finns allmänt till salu är den lettiska sorten ’Riga’, som uppges gå bra t o m zon 4, ev. även 5 om man spaljerar den mot en södervägg och vinterskyddar väl.

Ännu lite härdigare sägs ’Moscow Velvet’ vara, men den finns inte allmänt till salu och jag har inte fått några rapporter om hur den klarat de senaste finbulvintrarna.

Sorten ’Anna-Helena’ blommar lite senare på våren och sägs därför inte hinna mogna i Stockholmstrakten, så den bör odlas i zon 1(2).

Spaljering av persika

Att spaljera persikoträdet mot en skyddad södervägg är ett bra sätt att få fler mogna frukter, särskilt i nordligare zoner. Tyvärr kan detta ha en nackdel också: trädet får tidigare blomning och en köldknäpp kan göra att blommorna fryser bort. Detta kan vara ett problem även söderöver då trädet lätt väcks för tidigt av solen och börjar blomma. Skydda därför gärna persikoträdet med fiberduk i mars-april så att det inte slår ut innan risken för frost är borta.

Spaljerar du persikan bör du tänka på att trädet inte hamnar för nära huset, för där är det ofta väldigt torrt. Det är bättre att välja en fristående spaljé i skyddat läge en bit ut från husväggen eller spaljera mot ett uthus, gärna mot en öst- eller västvägg.

Det är också bra att skydda stammen mot vårsolen för att det inte blir frostsprickor som t o m kan döda trädet. Vira gärna en säckväv runt stammen och det nedersta grenvarvet under vårvintern-våren.

Näringsrik jord

Jorden ska vara mull- och näringsrik samt väldränerad och persikan ska inte behöva lida av torka, särskilt inte när frukten mognar, för det resulterar i kartfall.

Persikan självbefruktande

Persikor är självbefruktande så man behöver inte odla två träd, men korspollinering ger ofta mer frukt. Är det kallt när persikoträdet blommar och bina inte flyger, kan man själv leka bi med en liten pensel. Men det har inte jag behövt göra, trädet har burit frukt ändå fast lite ojämnt: vissa somrar blir det mycket och andra somrar sämre.

Krussjuka på persika

Tyvärr drabbas en del persikor av krussjukan, en svampsjukdom som gör att bladen blir ”krusiga” med röda och mörka fläckar, senare blir bladen gula och faller av i förtid. Det kommer nya blad under sommaren, men detta kan försvaga trädet något. Däremot har jag aldrig märkt att frukten skulle ha blivit drabbad. Svampen övervintrar på knoppar och på barken och så infekterar den de unga bladen redan i knoppsprickningen. Man kan försöka plocka bort de infekterade bladen och trädet ska gödslas och vattnas så att det mår bra. Svavelbehandling på våren och på hösten kan också hjälpa.

Det bästa är ändå att välja de mest motståndskraftiga sorterna, t.ex. ’Riga’ och ’Frost’ som endast drabbas lätt om alls.

Beskärning av persika

Om beskärning av persika kan du läsa här: Beskära savande stenfrukt. Om man inte alls beskär persikan så blir den 4 till 5 m hög och lika bred med veka grenar som lätt bryts av. Det är säkert därför många vill odla den spaljerat, eftersom man då klipper in den till hanterbar storlek. Det är på de två-åriga grenarna blommorna och frukten mest kommer. Nytillväxten kan skäras tillbaka med ca 1/3 varje sensommar under JAS-månaderna.