Nu blommar slåttergubben!

Karins krönika ”När slåttergubben kommer med piga och dräng, då är tid för bonden att bärga sin äng” så står det i den gamla Bondepraktikan. Slåttergubben, eller hästfibblan, är en av många arter som trivs på gamla betesmarker och slåtterängar. En gång i tiden var dessa ängar av stor betydelse för jordbruken – ju mer ängshö en bonde kunde slå desto fler djur kunde han hålla och ju fler djur desto mer gödsel att sprida – vilket i sin tur gav större skörd. ”Ängen är åkerns moder” som talesättet lyder.

Text och bild: Karin Eliasson

Ängens återkomst på Astrid Lindgrens Näs

Och ängar ska vi hävda här på Astrid Lindgrens Näs. Det finns tacksamt nog en gammal äng i bortre hörnet av våra marker. Det faller sig ganska naturligt eftersom gården Näs var ett aktivt lantbruk ända in på 60-talet. Inramad av gärdesgård och med en fond av enebuskar och hagtorn ligger ängen där och bara väntar på att få bli aktad igen.

Historisk betydelse och dagens utmaningar

Men för att återfå sin forna glans behöver den lite restaurering. Som så många ängsmarker har den blivit styvmoderligt behandlad under decennier. Gräset har slagits med trimmer och fått ligga kvar, jorden har blivit fetare och fetare och alla arter som tillhör de magra ängsmarkerna har försvunnit till förmån för tjockt frodigt gräs. Det ödet är inte Vimmerbys ängar ensamma om att ha gått till mötes.

Ängsmarkens betydelse för biologisk mångfald

I och med det storskaliga, rationella jordbruket har ängsmarken nästan försvunnit i Sverige tillsammans med de djur- och växtarter som tidigare trivdes där. Enligt Naturskyddsföreningen kan en enda kvadratmeter äng innehålla över tusen arter – ängen är alltså värd att försvara och bevara! I det Småland där Astrid Lindgren växte upp var ängen fortfarande en självklar del av kulturlandskapet. I ett brev till sin vän Elsa Olenius beskriver hon särskilt den känslomässiga betydelsen:

"Jag har haft många ljuvliga stunder fulla av en tyst men våldsam inre hänförelse, som ingen vet om. Att vandra på en äng med nyuppsatta höhässjor, med en molnig himmel över och alldeles fullt av blommande törnrosor runt om ängen upprör mig våldsammare än Champs Elysées och Notre Dame de Paris."

Nästa kapitel: Restaurering och framtidsplaner

Nu i dagarna påbörjar vi här på Astrid Lindgrens Näs ett långsiktigt arbete med att vårda och återställa ängarna på Astrids barndomsmarker. Det kräver målmedvetet arbete: jorden behöver magras ut, dominanta arter rensas bort och nya, typiska ängsblommor och gräs kan återetableras. En vårdplan för kommande år tas fram och restaureringen sker stegvis för att gynna både arter och landskapsbild. Till nästa sommar, när vi öppnar kapitel två av trädgårdarna, hoppas vi kunna visa en återupplivad sommaräng i sin fulla prakt.

Ängarna – en resurs för både natur och kultur

Genom att återställa och vårda dessa ängar ger vi hem och föda åt mängder av arter, bland annat värdefulla pollinatörer som fjärilar och bin – arter som är avgörande för hela ekosystemet. Näs blir också en plats för levande kulturhistoria, där besökare kan ta del av och själva prova historiska brukningsmetoder såsom fagning, bränning och slåtter. Dessa är inte bara betydelsefulla för ängens artrikedom, utan bär också med sig traditioner och berättelser från svensk landsbygd.

Upplev Astrid Lindgrens Näs idag

Än idag präglas Astrid Lindgrens Näs av den småländska lantliga idyllen. Här finns plats för såväl reflektion och lärande som för rekreation och inspiration – för nutida besökare, precis som för Astrid själv. Att stå på en blomstrande sommaräng, omgiven av gräsmarkernas myllrande liv och historiens vingslag, är en upplevelse som ingen kan förbli oberörd av.

För den som vill veta mer om platsen, dess historia och det pågående arbetet med ängarna och trädgårdarna, finns mer information på Astrid Lindgrens Näs webbplats.