Naturdamm, Vänersborg

Jag anlade denna damm 1992 genom att en grävmaskin röjde upp i en tidigare lerhåla som det stod vatten och som vintertid hade utgjort ett skridskoåkarhål.

Av Leif Stalfors

Dammen grävdes lite djupare och förlängdes något. Botten bestod av ren lera och efterhand som grundvattnet steg visade den sig hålla vatten mycket bra. Djupet i "päronets" bredaste del blev så djupt att frostfritt kunde hållas.

Efter att vattnet stigit till cirka två meters djup och lerfärgutfällningen sjunkit sjösatte jag elva koikarpar av storlek cirka 15-22 cm. Dessa förökade sig snabbt varje år medan jag slogs med grönalger som växte snabbt. Hade fullt jobb att fiska upp dem. Skaffade cirka 400 sötvattensnäckor, kräftpest och andra växter som gillar att absorbera kvävet i vattnet. Det verkade fungera eftersom det minskade med alger. Fick veta att dammens biologiska balans skulle bli bättre efter ett antal år när botten växt igen och likaså när växtligheten i dammen blivit cirka 60 % av dammens yta.

Allt var frid och fröjd och fiskarna simmade omkring och ynglade av sig. Hade sommaren 1998 elva stora koi med varierade färger. Yngelantalet bara växte med uppskattningsvis 2.000 stycken sommaren 1998. Jag sålde till zoologiska affärer och försökte få ned antalet fiskar då de fällde allt grönt i dammen trots att jag köpte 50 liters säckar med fiskfoder och däremellan gav dem bröd, ris ja allt som de kunde äta.

Inför vintern 1998/1999 satte jag i en cellplastkonstruktion som skulle hålla ett isfritt hål under vintern. Juldagen 1998 visade det sig att fyra stora koi hade frusit fast i isen tillsammans med cirka ett 50-tal små. Nu när försommaren börjat så fattas det tillsammans med de fastfrusna nio stora fiskarna även cirka 1.000 små. Vad kan ha hänt? Har minken varit framme? Mina stora fiskar var nu 25-35 cm stora och småfiskarna var 8-18 cm stora. Vattencirkulationen sker sommartid genom att jag suger in vatten med pump till hydrofor och trycker ut det med 3-4 kilos tryck genom ett fontänmunstycke.