Naturdamm, Vänersborg

Jag anlade denna damm 1992 genom att en grävmaskin röjde upp i en tidigare lerhåla som det stod vatten och som vintertid hade utgjort ett skridskoåkarhål.

Erfarenheter från en koi-damm

Att skapa en välfungerande koi-damm kräver både noggrann planering, tålamod och engagemang för att uppnå den rätta balansen mellan växter, djur och tekniska lösningar. Min resa började med att dammen grävdes lite djupare och förlängdes något.

Dammens konstruktion och bottenmaterial

Botten bestod av ren lera och efterhand som grundvattnet steg visade den sig hålla vatten mycket bra. Djupet i "päronets" bredaste del blev så pass djupt att frostfritt kunde hållas, en avgörande faktor för att koi ska kunna övervintra utomhus på våra breddgrader.

Insättning av fisk och växter

Efter att vattnet stigit till cirka två meters djup och lerfärgutfällningen sjunkit, sjösatte jag elva koikarpar av storlek cirka 15–22 cm. Dessa förökade sig snabbt varje år medan jag slogs med grönalger som växte nästan lika snabbt. Jag hade fullt upp med att fiska upp algerna, men bestämde mig för att även introducera cirka 400 sötvattensnäckor tillsammans med kräftpest och andra växter som gillar att absorbera kvävet i vattnet. Effekten blev tydlig – mängden alger minskade betydligt.

Jag fick dessutom veta att dammens biologiska balans skulle bli bättre efter några år, särskilt när botten var växtbeklädd och när växtligheten i dammen omfattade cirka 60 procent av ytan.

Biologisk balans och fiskpopulation

Allt var frid och fröjd och fiskarna simmade omkring och ynglade av sig. Sommaren 1998 hade jag elva stora koi med varierande färger – samtidigt exploderade yngelantalet till närmare 2 000 stycken. För att balansera populationen sålde jag fiskarna till zoologiska affärer och försökte på så vis begränsa antalet, men koi är glupska och fällde ändå allt grönt i dammen trots att jag köpte stora säckar fiskfoder (50 liter åt gången) och gav dem bröd, ris och allt de annars kunde tänkas vilja äta.

Vinteråtgärder och oväntade händelser

Inför vintern 1998/1999 installerade jag en cellplastkonstruktion som skulle hålla ett isfritt hål under vintern, en åtgärd som är viktig för att tillåta gasutbyte och undvika syrebrist under isen.

Tyvärr visade det sig på juldagen 1998 att fyra stora koi hade frusit fast i isen tillsammans med ett femtiotal mindre fiskar. När försommaren kom saknades, förutom dessa fastfrusna, även ytterligare nio stora och cirka 1 000 små fiskar. Vad hade hänt? Kan minken ha varit framme? Mina stora fiskar var nu 25–35 cm långa och småfiskarna 8–18 cm.

Vattencirkulationen sommartid

Sommartid sker vattencirkulationen genom att jag suger in vatten med pump till en hydrofor, och trycker ut det igen med 3–4 kilos tryck genom ett fontänmunstycke. Detta förbättrar syresättningen och hjälper till att hålla vattnet friskt.

Slutsats

Erfarenheten visar att även om djup och biologisk balans är viktiga, så är koi-dammar känsliga för plötsliga vintrar och rovdjur. Att kombinera tekniska lösningar för syresättning med växter och djur för näringsupptag går ofta hand i hand med att begränsa fiskbeståndet och skydda dammen mot predatorer. Alla dessa faktorer är avgörande för att hålla en koi-damm välmående över många säsonger.