Min barndoms jular
På julafton eldade pappa i den stora salens båda kakelugnar så att det blev riktigt skönt att vistas där. Mamma hade pyntat under veckan med juldukar och -gardiner, röda mattor hade hon lagt på golvet och julsaker och -blommor fanns här och där. Apelsin med kryddnejlikor instuckna spred juldoft i rummen tillsammans med andra julkryddor, julröda äpplen och riktiga stearinljus.
Jul med liten skara
Vi var en liten familj som alltid julade tillsammans, så ingen behövde slava i köket och ordna mat till ett helt kompani släktingar. Till det hade vi annandagen, det var då alla glada släktkalas tog vid!
Julaftonen inleddes med att pappa tog in granen från glasverandan, där den stått en natt och tinat upp. Den hade vi dragit hem på en träkälke från den egna skogen dagen innan.
Granen sattes upp i en självsnickrad, korsformad fot. Det är ju klart att den inte höll sig så länge utan vatten, den började oftast barra redan vid nyår. Den kläddes med massor med lametta, glitterband och gamla, sköra glaskulor. Det var en tradition att alltid minst en kula gick i kras, de var verkligen jättesköra, så vi fick komplettera då och då.
Riktiga julgransljus skulle det vara och dessa sattes upp med gammaldags ljushållare med klämma. På granens topp skulle den gamla glittriga stjärnan trona och att få den att stå rakt var en hel procedur!
Julmaten hade mamma förberett under julveckan så det mesta var klart när julaftonen kom. Frukosten bestod av nykokt julegröt, alltså risgrynsgröt med en mandel i. Den åts med ett smöröga, kanel och socker och mjölk skulle det vara till. Efter gröten fick vi en skinkmacka för att testa årets julskinka och de vuxna drack kaffe till, jag fortsatte med mjölk. Efterrätten var pepparkakor som jag hade varit med och bakat.
Under dagen tog vi det lugnt, läste julberättelser och -sagor, spelade brädspel och sjöng julsånger. Pappa läste Julevangeliet och förklarade varför vi gav varandra julkappar: De Tre Vise Männen hade kommit med gåvor till Jesusbarnet.
Vita bardomsjular
Snö brukade det inte saknas under min barndoms jular. Så en tur till kälkbacken eller skidspåret kunde också ingå eller så byggde jag en snötomte med glada träkolsögon och -knappar, en glad mun och morotsnäsa, tomteluva på svaj och en riskvast i ”handen”.
Vi åt också en lätt lunch men sparade magarna för att ta emot julaftonskvällens festmiddag. När det började kvällas dukades det stora matsalsbordet med en röd julduk, glittrande kandelabrar och matsilvret plockades fram. De vita tallrikarna med röd kant som annars sällan användes, togs också fram. Och linneservetterna skulle så klart också vara röda.
Julmaten bestod av olika lådrätter: kålrotslåda, morotslåda och ibland potatislåda alternativt Janssons frestelse. Till detta fanns det skinka, hemlagade köttbullar och julkorvar samt sillar av olika slag som serverades som förrätt med kokt potatis och ägghalvor. Och så pappas rökta renstek, utan den kunde han inte tänka sig julen! Till efterrätt fick vi kaffe eller julmust med smördegsstjärnor med plommonsylt inuti samt pepparkakor och andra småkakor.
Efter julmaten kunde man sedan börja spana efter Tomten. Tyvärr var det alltid så att pappa gick ut för att leta efter någonting och det var förstås just då Tomten med sin säck kom… När alla paketen var utdelade och Tomten hade gått, dök den mycket förvånade pappan också upp snart och fick sina paket.
Så förflöt julaftonskvällen, vi spelade kanske de nya spelen som Tomten hade kommit med eller så tog vi fram något av de gamla. Vi lyssnade på julsånger och sjöng själva med, vi lekte jullekar tills det var dags för mig att gå och lägga mig.
_En fröjdefull jul önskar jag er alla! Sylvia Svensson_