Mattor av vilda vårblommor!

Det är underbart med massförekomster av små vilda vårblommor! Tänk bara på skogar fulla av vitsippor!! Man blir alldeles andlös av en sådan syn!

Av Sylvia Svensson

Det är inte bara vitsippor som kan breda ut sig. Styvmorsvioler, Viola tricolor, är duktiga på att klä våra berghällar och torrängar med vackra lilavita blommor. Är det lite fuktigare, så kan i stället skogs- och lundvioler bilda härliga mattor.

Liljekonvaljer, Convallaria majalis, kan man hitta tusentals av i lundskogar. De bildar doftande, gröna mattor där man nästan inte nänns sätta foten.

Som solen

Vårlök, Gagea lutea, sprider sig gärna på frisk, något fuktig humusjord, i vägrenar och lundar. Den bildar gula, täta tofsar i massor.

På något fuktiga ställen hittar man stora bestånd av svalört, Ranunculus ficaria. Så underbart vacker där den lyser i solen med sina glada blommor, till dem har den lånat färgen från solen.

Vacker men inte alltid så välkommen, är också en tät jättematta med maskrosor! Det samma kan man säga om tussilago, som kan sprida sig alldeles ohämmat vid vägrenar och åkermark. Men vacker är den när den lyser där tidigt på våren.

I tusental

Sedan har vi ju den folkviseljuva gullvivan, Primula veris, som också är duktig på att sprida sig på näringsrik mark om den bara lämnas ifred. Och det måste man, då den i likhet med blåsippan, Hepatica nobilis, är fridlyst på de flesta håll.

På vissa fuktigare ställen som vid dikeskanter och skogsbryn, kan man få syn på en grönbottnad stjärnhimmel! Det är fältarv, Cerastium arvense, som har sått sig där i tusentals!

Många ställer sig på bromsen när de får syn på en brunröd matta av någonting okänt! Det är pestskråp, Petasites hybridus, som bildar stora mattor i södra Sverige på vägrenar, vid bäckkanter, diken, åkerrenar mm lite fuktigare ställen.

Många är de gräsmatteägare som förtvivlar sig över brunörterns, Prunella vulgaris, framfart i gräsmattan. Den bildar gärna violetta mattor på just gräsmattor, betesmark, längst stigar och på rudemark mm.

Om man däremot i södra delen av landet skulle råka på en matta av natt och dag, Melanpyrum nemorosum, känns det säkert alldeles privilegierat! Den är ju ganska sällsynt.