MAJ

Gräsklipparen dundrar fram över det frodiga och snabbvuxna försommargräset. Tusentals stolta maskrossoldater faller för de vassa knivbladen. Ha, tänker jag, nu får ni så ni tål! När jag efteråt kollar in resultatet av sommarens första gräsklippning har gräsmattan helt bytt utseende. Från att ha varit gulprickig är den snyggt och jämt grön igen.

Maskrosen – från ogräs till nyttoväxt

Men det lär bli en kortvarig segerrus – snart har den starka och flitiga maskrosen skickat iväg nya, spänstiga stänglar med gula solar.

Många är vi som varje vår svär över maskrosorna. De långa rötterna är nästan omöjliga att få upp och minsta kvarlämnade rotbit ger upphov till nya plantor. Fröproduktionen är riklig och de små fallskärmarna förs lätt långt med vinden, så kampen om trädgården känns ofta ojämn.

Maskrosen – nyttoväxt trots allt

Vi kanske ändå kan trösta oss med att maskrosen faktiskt är en nyttoväxt av rang. Nästan alla delar går att använda: roten kan torkas och rostas till kaffesurrogat, bladen – särskilt de späda, som är mycket rika på C-vitamin – kan ätas råa i sallader eller förvällas som grönsak. Blommorna kan jäsas till vin och den vita mjölksaften har förr använts vid försök att tillverka gummi. I Inger Ingmanssons bok "Kan man äta sånt?" finns många tips om hur man använder vilda växter, och maskrosen får här välförtjänt uppmärksamhet.

Maskrosen i Europa

Söderut i Europa råder det en helt annan syn på maskrosen. I Frankrike är de späda maskrosbladen en omtyckt delikatess som säljs på torgmarknader och blandas med andra sallatssorter samt vinegrettsås. Där avnjuts bladen ytterst gröna och fräscha – aldrig med minsta tecken på röda nerver. Och i Italien, där trädgårdskulturen ofta är minst lika passionerad som i Sverige, kan man hitta instruktioner om hur man sår maskrosor för självförsörjning! Den som vill ha fler tips om vad juni i trädgården kan erbjuda kan läsa mer i JUNI.

Vad är egentligen ett ogräs?

Vad är egentligen ett ogräs och vad är inte det? Allt kan vara ogräs och inget behöver vara det – det beror bara på var det växer. I åkern utanför min trädgård räknas blåklint, kornvallmo och vild riddarsporre till ogräsen, men innanför min egen tomt är de mer än välkomna.

Ogräsen som glädjeämne

Jag blev lycklig när den vita sötväpplingen med sina långa, honungsdoftande spiror dök upp i rabatten. Den lyser vackert mot mörkgröna rosenblad och blommar länge efter att rosorna vissnat. Dessutom anses sötväppling vara nyttig mot både sömnlöshet och kolik inom folkmedicinen. Baldersbrån har jag länge rensat bort, men vid närmare betraktelse är den ju en liten, söt prästkrage – idag låter jag den stå kvar i lagom omfattning för att ge trädgården ett lite vildare drag.

Användbara ogräs i vår närhet

Det är påfallande hur användbara våra vanligaste ogräs är, om man bara tittar närmare. Den lilla, envisa jordrevan är rik på garvsyra, och te på den sägs vara slemlösande vid hosta. Våtarv är full av C-vitamin och kan användas i maten precis som spenat – förr var den dessutom bot mot skörbjugg. Kirskål och svinmålla har till och med odlats som grönsaker genom historien!

Vitplister är ett segt ogräs, men kan kokas till en god soppa, ungefär som dess släkting nässlan. Jag brukar själv plocka blommande vitplister, rensa bort de största gröna bladen och arrangera de stora, vita blomspirorna i buketter – ingen kan ana att de är “ogräs”.

Nässlan – ett av de mest mångsidiga ogräsen

Apropå nässlor – vilket ogräs har väl utnyttjats mer? Nässlan har använts som föda, medicin, till gödsel och som råvara till tyg; nättelduk, som länge var finare än linne. På 1600- och 1700-talen odlades till och med nässlor särskilt för textilexport, vilket säger en hel del om denna växts betydelse i äldre tiders hushållning.

Ett nytt förhållningssätt till ogräs

Undan för undan har min syn på ogräsen förändrats. I början av mitt trädgårdsägande ville jag bli av med allt “ovälkommet”, och rensade, hackade och rev med ilsken frenesi. Men allt eftersom jag lärt mig mer om de nyttiga, vackra och kulturhistoriskt viktiga växterna fick jag ett mildare förhållningssätt – och har börjat se både maskrosen och andra “ogräs” i ett nytt ljus.

Att omvärdera det ovälkomna

Så kanske vågar jag till och med plocka en bukett med maskrosor till köksbordet – och påminnas om allt det fantastiska som döljer sig bakom de där gyllengula solarna som vi så ivrigt försöker utrota.

Läs också mer om odlingsmånadens möjligheter i JUNI.