Lugnet har lagt sig - Åter vinter i köksträdgården

**Tyras krönika** Odlingsåret börjar komma till sin ända och min kropp och köksträdgården står inför en ganska lång vila. En välbehövlig och revitaliserande vila, men i och för sig tror jag det blir mer vila för mig än för köksträdgården.

Hösten i Köksträdgården

Odlingsåret börjar komma till sin ända och min kropp och köksträdgården står inför en ganska lång vila. En välbehövlig och revitaliserande vila, men i och för sig tror jag det blir mer vila för mig än för köksträdgården. För där ute under ytan arbetar fortfarande maskar, mikrober, svampar och andra smådjur, de har fullt sjå med att bryta ner organiskt material och göra förträffliga maskgångar som ger min jord värdefull dränering. De har arbete kvar långt fram tills att tjälen slutligen kommer, och eftersom jag praktiskt taget täckt hela min köksträdgård med löv och halm tror jag att de har sysselsättning ett bra tag framåt tills Kung Bore kommer med den där riktigt stränga vinterkylan. På så vis fortsätter kretsloppet även under årets kallaste månader, och jag hoppas att denna naturliga process stärker jorden inför nästa odlingssäsong (Text och bild Tyra Hallsénius-Lindhe).

Landskapet tar ny form

Hösten, ja till och med november, har hittills varit fantastisk med milt och skönt väder och många fina soldagar. Färgpaletten i trädgården har periodvis varit sprakande, för att nu de senaste veckorna övergå i milda, behagliga gråbruna nyanser. När trädgården skiftar färg blottläggs också strukturen i naturen: grenverk, häckar, stenar och gångar träder fram och ger landskapet en ny, nästan ren känsla. Det är som om trädgården andas ut efter sommarens intensitet och förbereder sig på vintervilan (Text och bild Tyra Hallsénius-Lindhe).

Skördens sista gåvor

Jag vill gärna dela med mig av vad som ännu finns att skörda i köksträdgården så här i november. Det är alltid speciellt att kunna plocka in en handfull hänglagrade tomater från växthuset – innanför dörren hänger fortfarande tomater av flera sorter: både gula och röda, små och lite större. Särskilt de små, tjockskaliga sorterna, som ’Principe Borghese’, lämpar sig utmärkt att hänga upp och njuta av långt in på hösten. Flera av de andra tomaterna har vi ätit färska under augusti och september men likt den hamster jag är har jag även lagt undan en ordentlig mängd tomatsås i vår matkällare för att njuta av under vintern (Text och bild Tyra Hallsénius-Lindhe).

Utomhus finns det fortfarande sallat, mangold, cikoria, grönkål, svartkål och purjolök i riklig mängd. Örterna klarar sig förvånansvärt bra – persilja, timjan, salvia, bladselleri och oregano står gröna och fina på friland. I växthuset, i de så kallade ”tomatkrukorna” där tomatplantorna redan är borta, frodas fortfarande flera olika sorters persilja som samplanterades med tomaterna i somras. Här inne finns även krukor med känsligare örter som rosmarin, mexikansk tagetes och dragon, vilka uppskattar det skyddande mikroklimatet som växthuset erbjuder. Det är imponerande hur länge örtträdgården kan leverera, även denna tid på året (Text och bild Tyra Hallsénius-Lindhe).

Ser vi oss omkring efter ätliga blommor så finns både pensé, petunia, ringblomma, tagetes och ett par rosor att njuta och plocka av långt in i november. De förlänger känslan av sommar och ger inte bara färg åt trädgården, utan även till matbordet. Det känns verkligen lyxigt, och påminner mig om den glädje och rika belöning det innebär att vara odlare, även under årets sista månader (Text och bild Tyra Hallsénius-Lindhe).

Reflektion och förberedelse

Genom hela året försöker jag förena estetik, praktisk nytta och omsorg om jorden, och hösten blir en tid för att både reflektera och förbereda inför nästa säsong. Vilan är alltså relativ – det finns alltid något att beundra, upptäcka och ta hand om i köksträdgården.

Hälsningar
Tyra

(Text och bild Tyra Hallsénius-Lindhe)