Ljuva mjölkklocka
Till de gammaldags ljuva perennerna hör mjölkklocka, Campanula lactiflora. Den kunde man se både vid herrgårdarnas strikta planteringar såväl som vid det lilla soldattorpets knut.
Av Sylvia Svensson
Sedan har mjölklockan, Campanula lactiflora, nästan fallit i glömska när det har kommit andra perenner som pockar på uppmärksamhet. Men mjölkklockan är väl värd att odlas igen för sin skira blomrikedom och anspråkslöshet!
Det finns några namnsorter i odling, men frågan är om den ljuvligt ljusrosa sorten ’Loddon Anna’ inte är den mest kända och älskade av dem.
Den blir en meterhög och lika bred, sirlig buske som blommar ymnigt från juli till september. Det är bra att ge den en rejäl stödanordning då den är så sirlig att den kan lägga sig ner om ett kraftigare regn faller på den.
Annars är den tacksam och lättodlad. Vad gäller växtplats så föredrar den ett soligt till halvskuggigt läge i näringsrik, väldränerad men något lerig jord.
Föröka mjölkklockan helst med frösådd då rotklumpen är mycket skör och svår att dela.
Använd gärna mjölkklockan tillsammans med andra perenner som kan ge den stöd och sällskap, t.ex. i framkanten på en större perennrabatt. Placera den dock luftigt för att den inte ska drabbas av mjöldagg eller rost. Sniglarna kan vilja kalasa på de olika klockväxterna, så även denna.
