Ljung

Ljung och Klockljung: Vackra ljungväxter i nordiska landskap

Ljung (Calluna vulgaris) och klockljung (Erica tetralix) är två olika men närbesläktade arter inom familjen ljungväxter (Ericaceae) – en växtfamilj med över 1 900 arter världen över. Dessa arter är viktiga inslag i det nordiska landskapet och odlas flitigt både för sin naturliga skönhet och sina praktiska användningsområden.

Botanisk klassificering och ursprung

Både ljung och klockljung tillhör Ericaceae-familjen. Ljung (Calluna vulgaris) är den art vi oftast kallar ”vanlig ljung”, medan klockljung (Erica tetralix) även kallas klockheide eller bell heather på engelska.

Namnet Calluna kommer från grekiskans kallynein, "städa rent", och syftar på växtens traditionella användning till kvastar. Vulgaris betyder ”allmän” och understryker artens utbredning. Erica härstammar från det latinska namnet för ljung, medan tetralix i klassisk grekisk text enligt Plinius avser en tistelliknande växt – i detta fall ljung.

Ljung har sitt ursprung i Europa, Sibirien, Mindre Asien och nordvästra Afrika. Klockljung förekommer naturligt i nordvästra, centrala och östra Europa och återfinns i Sverige främst i södra och västra landsdelar, där den trivts på fuktiga hedmarker och myrar.

Utseende och växtsätt

Ljung är en vintergrön perenn som kan bli mellan 20 och 50 cm hög beroende på sort. Den blommar från sensommar till frost i vita, rosa eller lila nyanser, och det finns även sorter med brons- eller silverfärgade blad och fyllda blommor. Ljung kan bli uppåt 40 år gammal i vilt tillstånd.

Klockljung är en lågväxt, vintergrön dvärgbuske som blir 10-30 cm hög. Den känner du igen på sina vackert klockformade blommor som sitter kvar länge efter blomning, men småningom blir bruna och pappersartade. Dess blad är smala, ofta grågrönaktiga och sitter i kransar längs stjälken.

Växtplats, skötsel och egenskaper

Både ljung och klockljung är lätta att sköta och trivs bäst på väldränerade, näringsfattiga och sura jordar, gärna i full sol. Eftersom rotsystemet är grunt bör plantorna inte planteras för djupt. Det absolut viktigaste är att hålla jorden jämnt fuktig, särskilt eftersom ljungväxter ogillar torka. Under vintern kan det vara klokt att täcka plantor med exempelvis granris eller halm, för att skydda mot kyla och uttorkande vintervindar.

Efter blomningen passar det utmärkt att flytta ut plantorna i rabatten – särskilt i stenpartier, i krukor eller urnor tillsammans med andra höstväxter som revsuga (Ajuga), penningblad (Lysimachia) eller kryddsalvia (Salvia).

Användning och kulturhistoria

Ljung och klockljung är uppskattade framförallt som dekorativa höstväxter, men har också lång tradition inom svensk självhushållning. Ljungen användes förr till bland annat färgning, garvning, som bränsle i skoglösa trakter och rötterna till korgar. Biodlare uppskattar den fortfarande eftersom ljung är en utmärkt nektarväxt – ljunghonung anses av många vara den förnämsta av alla honungssorter.

Ljung är dessutom landskapsblomma för Västergötland, vilket understryker dess kulturella betydelse för svenskt natur- och odlingsarv.

Kuriosa

I trädgårdshandeln finns många förädlade sorter av både Calluna vulgaris och Erica, där vissa är framtagna för extra lång blomning eller spännande bladfärger. Ljung syns ofta som färgglad höstplantering i svenska trädgårdar. För den som vill ha extra effekt ligger det nära till hands att samplantera båda arterna, då de kompletterar varandra både i färg, växtsätt och blomningstid.

Foto: Blomsterfrämjandet