Liljebaggar

Så var det dags igen! Så fort vårsolen börjar värma och liljeskotten skjuter upp ur jorden, är de där som på beställning! Och det är nästan inte frågan om, utan när, de kommer! För de kommer, om du nu inte har en alldeles otrolig tur att slippa dem eller om du helt saknar växter ur liljesläktet! I år, efter denna milda vinter, finns dessutom extra många liljebaggar som har klarat sig!

Man blir så sur varje gång man hittar dem på sina liljor, då de, när de upptäcks, oftast redan har hunnit göra åtskilliga hål på de spirande liljebladen. Särskilt mums tycks madonnaliljor och martagonliljor vara, men alla sorters liljor verkar duga. Kanske hör Lilium speciosum med sina något läderartade blad och oftast något skuggiga placering inte till baggens favoriter, men smakar av den gör de ändå. Även andra liljeväxter än de egentliga liljorna duger, exempelvis olika sorters Fritillaria, som kejsarkronor och kungsängsliljor som också verkar slinka ner.

Den fullbildade, vackert lackröda liljebaggen, Lilioceris lilii, som är 6-8 mm lång, övervintrar i jorden och kommer upp för att para sig så fort vårsolen börjar värma, och de rackarna kan minsann flyga också! De lägger en klunga orangefärgade ägg på bladets undersida. Äggen kläcks efter cirka två veckor. Ofta hinner baggarna utveckla två generationer under en sommar.

De vuxna baggarna och de glupska, bajskorvliknande larverna är lokalt en riktig plåga och den värsta fienden för liljorna. Ju tidigare på våren man börjar plocka dem, desto bättre är chansen att de inte hinner föröka sig. Men det gäller att vara ihärdig, och även grannarna bör plocka för att man ska få effekt.

De vuxna baggarna sitter gärna på bladen i värmen och är då lätta att se då de lyser röda. Man får smyga sig på dem, för så fort de känner vibrationer eller ser skuggan av dig eller din hand, kastar de sig ner till marken och vänder den svarta undersidan upp. Då är de svåra att se, men stå stilla och vänta en stund, så börjar de röra sig igen och försöker gräva ner sig i jorden. Det är då du ska slå till. Ta upp och lägg på ett hårt underlag och trampa eller kläm ihjäl dem. De kan låta gällt då man klämmer på dem, därför kallas de i vissa språk för liljetuppar! Om det känns för äckligt att klämma, ha en liten burk med en skvätt t-sprit i handen, och så slänger du baggen kvickt i burken. Spriten bedövar den genast och den drunknar. Du kan hålla handen eller burken under när du försöker fånga baggen från liljebladet, då kanske den trillar i direkt!

Det sägs att myrmedlet Myrr eller Stoppa myror också kan vara effektivt mot liljebaggar, just för att de ramlar i medlet när de hoppar ner och får det på sig. Jag har inte själv prövat, men om man har väldigt mycket liljebaggar så är det värd ett försök.

När du ser de små, orangefärgade äggen under liljebladet, är det ganska lätt att ta bort dem då. Men när de har blivit larver och ligger i sin egen avföring som rödgrönsvarta geggiga klumpar under bladen, börjar det bli verkligen äckligt. Gör hur du vill, bara du dödar dem på något sätt! För om du inte gör något, kommer de snabbt att kaläta hela liljan utom den hårda stängeln! Kanske enklast att ta på sig rejäla gummihandskar och dra utmed bladen och ha en spann vatten till hands där man sköljer av eländet med en gång. Men sedan får man hälla vattnet på ett hårt underlag och trampa ihjäl dem ändå.

Lycka till med jakten!

Vita krolliljor i kvällssolen

Lilium speciosum 'Rubrum' med amiralfjäril

Lilium 'Triumphator'

Liljebaggar på äventyr