Kvitten och rosenkvitten
Av Sylvia Svensson
Ibland blandas rosenkvitten ihop med äkta kvitten, Cydonia, som den är nära släkt med. Båda tillhör familjen rosväxter. Släktet Chaenomeles omfattar endast fyra arter och är hemmahörande i Kina och Japan. Den är en krypande, låg buske som är välförgrenad och fungerar bra som marktäckare. Den ser man ofta i offentliga planteringar just som släntväxt.
Rosenkvitten är variationsrik
Det har gjorts åtskilliga korsningar på rosenkvitten, det finns allt från lysande mörkröda till helt vita och alla nyanserna däremellan. Även fruktens färg och form skiljer sig från plattrunda till päronformade. I början är de gröna och efterhand som de mognar blir de vanligen gula. Man kan göra gelé av frukterna.
Namnsorterna som saluförs hos oss är oftast korsningar av Chaenomeles japonica, liten rosenkvitten och Chaenomeles speciosa, stor rosenkvitten. Namnen antyder storleken på plantan: den lilla blir upp till 1 m hög men oftast betydligt bredare, den stora är mer upprättväxande och kan bli 2 m hög och lika bred. Korsningen mellan dessa som de flesta namnsorterna tillhör heter Chaenomeles x superba. För att få fram den vita blomfärgen så används den kinesiska arten Chaenomeles cathayensis, som är den enda med vita blommor.
#Ställer modesta krav#
Alla är rätt så anspåkslösa när det gäller jord, men växer bäst i något fuktig, lätt lerhaltig jord med måttlig kalkhalt. Men även sandiga, steniga jordar kan gå rätt så bra bara man vattnar vid behov. För att få mycket blommor och frukt bör man välja ett soligt läge. Härdig i zon1-4 (5).
Äkta kvitten mindre härdig
När det gäller den äkta kvitten, Cydonia, är den inte lika välkänd hos oss, då den endast klarar sig i de varmaste zonerna 1(2).
Släktet Cydonia har bara en enda art, C. oblonga. Den kommer från Mindre Asien och Kaukasus och kan där vara ett rejält träd, men hos oss är den bara en rikt förgrenad buske eller ett litet träd på 3-7 m.
De vita blommorna med rosa nyanser kommer i maj/juni och liknar äppelblom. Den väldoftande frukten som mognar på hösten är päronformad eller ovalt äppelrund. De odlade sorterna är oftast självfertila, så det räcker med ett exemplar för att få frukt. Frukterna är ludna och gröna i början men blir sedan kala och gulfärgade. De är knytnävsstora, gröna eller gulgröna, beska, oätliga som råa, men kokta med socker till gelé och marmelad blir de läckra. Frukterna plockas innan kylan kommer och så får de ligga och eftermogna inomhus. Efter någon månad skär man fruktköttet i småbitar och kokar en god marmelad. Det spanska namnet på kvitten, marmelo, är ursprungsordet för marmelad!
Det finns några namnsorter särskilt på kontinenten, hos oss är det ofta arten som odlas.
Äkta kvitten är inte heller kräsen med jorden, bara den är varm och inte för våt. Gillar bäst näringrik, något sur jord med hög markfuktighet. Torra, kalkrika jordar bör undvikas. Torkkänsligheten beror på att rotsystemet är grunt och finns nära jordytan.