Kvitten och rosenkvitten

Introduktion

Ibland förväxlas rosenkvitten och äkta kvitten, Cydonia, då de är nära släkt och båda hör till familjen rosväxter. Men det finns flera viktiga skillnader mellan arterna, både i växtsätt, ursprung och användning.

Släkte och ursprung

Släktet Chaenomeles (rosenkvitten) har fyra arter med ursprung i Kina och Japan. Dessa växter är oftast lägre, täta buskar som lämpar sig väl som marktäckare, speciellt i offentliga planteringar och slänter Rosenkvitten i slänten.

Äkta kvitten, Cydonia oblonga, har däremot sitt ursprung i Mindre Asien och Kaukasus. I varmare klimat utvecklas den som ett litet träd eller kraftiga buskar, 3–7 meter höga Odla äkta kvitten.

Rosenkvitten – variationsrik och lättodlad

Variationsrikedom i blom och frukt

Tack vare många korsningar finns rosenkvitten nu i flera varianter: från intensivt mörkröda till snövita blommor, samt mycket varierande frukter i både form och färg. Frukterna är plattrunda eller päronformade, gröna i utvecklingen och vid mognad klargula. De är kända för högt pektin- och C-vitamininnehåll samt sin friska, syrliga smak – perfekt för gelé, marmelad, juice och olika drycker såsom ”nordisk lemonad” Gör egen kvittengelé, Så här gör du egen kvittenlemonad.

Vanliga sorter i handel är ofta hybrider mellan Chaenomeles japonica och Chaenomeles speciosa, kallade Chaenomeles x superba. För att ta fram särskilt vita blommor används även Chaenomeles cathayensis.

Odling och härdighet

Rosenkvitten ställer modesta krav: den trivs i allt från sandiga till lerhaltiga jordar så länge det finns viss fuktighet. Full sol ger riklig blom och fruktsättning. Växterna är mycket härdiga och passar i odlingszon 1–4(5) Odlingstips för rosenkvitten.

Användning och näringsinnehåll

Rosenkvitten har blivit populär som nyttoväxt tack vare rikt innehåll av C-vitamin (45–80 mg/100 ml), antioxidanter och hög pektinhalt. Smaken, syrligheten och förmågan att ge vacker färg gör att frukterna uppskattas till såväl sylt, gelé som drycker Rosenkvitten – den nordiska citronen, Sylt och gelé av rosenkvitten.

Äkta kvitten – känsligare delikatess

Krav på växtplats och blomning

Äkta kvitten är betydligt ovanligare i svenska trädgårdar, eftersom den kräver skyddade och varma lägen (zon 1, möjligen 2). Hos oss förblir växten mestadels buskig eller ett litet träd. Blomningen sker i maj–juni med vita, svagt rosa blommor som påminner om äppelblom Odla äkta kvitten.

Frukt och användningsområden

Frukterna, som skördas strax före frosten, är stora, gula, ofta hårigt ludna, och inte ätbara råa på grund av sin beska. Efter tillagning utvecklas dock den karaktäristiska aromen och smaken, hyllad i klassisk marmelad och gelé. Just namnet ”marmelad” kommer från kvittens portugisiska namn, marmelo.

Odlade sorter av äkta kvitten är oftast självfertila – ett träd räcker för fruktbildning.

Jord och pollinering

Äkta kvitten trivs bäst i näringsrik, något sur fuktig jord och undviker torra, kalkrika lägen, då rotsystemet är ytligt och känsligt för uttorkning. Rosenkvitten klarar betydligt mager mark.

Pollineringen skiljer sig också: rosenkvitten är korsbefruktare och behöver två sorter för bra fruktsättning, medan äkta kvitten i regel är självfertil.

Fruktanvändning och näring

Äkta kvitten är rik på pektin och aromatiskt innehåll, men har mindre C-vitamin jämfört med rosenkvitten. Används företrädesvis till marmelad och gelé, liksom i hela medelhavsområdet.

Jämförelsetabell

Tips och vidare läsning

För råd om sorter och odling, se gärna Rosenkvitten – trädgårdens syrliga prydnad samt Allt om kvitten på Odla.nu.

Källor med relevanta artiklar av Sylvia Svensson

• Rosenkvitten i slänten – odla och plantera rätt
• Rosenkvitten – den nordiska citronen
• Gör egen kvittengelé
• Så här gör du egen kvittenlemonad
• Odla äkta kvitten
• Sylt och gelé av rosenkvitten