Kryptujan – härdig, vacker och användbar!
Text och bild: Lars Forslin, Colour your life
Kryptuja, Microbiota decussata, som inte är någon tuja egentligen utan tillhör ett helt eget släkte, Microbiota, är en ganska ny växt i våra trädgårdar. Ryska botaniker upptäckte den 1921, men på grund av det slutna systemet i Sovjetunionen så kom den inte att introduceras i väst förrän 1957. Det svenska namnet har den fått på grund av likheten med tujornas fjälliknande barr, vilka ligger som klistrade utefter de graciösa grenarna. De tillhör också bägge cypressfamiljen. Kottarna är i likhet med andra cypressläktingar små; som små bruna ärtor.
Kryptujan är vintergrön inom citattecken, då den växlar om till en bronston på senhösten. På våren återtar den sin friskt gröna färg igen.
Kryptuja frisk & lättplacerad
Till skillnad från andra krypande och utbredda barrväxter så blir kryptujan precis lagom hög, mellan 30 och 60 cm. Krypande enar lägger sig ofta platt på marken och kryptujan ger istället lite volym vilket både är vackert, med det fina, lätt böjda växtsättet hos skottspetsarna, och skyddar mot ogräs, precis som man vill att en marktäckare ska fungera. Kryptujan breder ut sig fint på bredden men ytterst begränsat i höjdled, vilket gör den lätt att använda i samplanteringar och underplanteringar.
Då kryptujan dessutom är både vacker, lättodlad, superhärdig och sjukdomsfri så finns det all anledning att slå på trumman för detta tämligen nyliga barrväxtfynd!
Trivs i sol och skugga
Där enar trivs absolut bäst i sol så klarar kryptujan även mer eller mindre skuggiga lägen. Den kan därför fungera som underplantering till större träd och även som marktäckare i en naturträdgård eller woodland, där stora träd växer, under förutsättning att träden är uppstammade och inte står alltför tätt. I naturen visar kryptujan hur enormt anpassningsbar den är genom att i sina hemtrakter, Sikhote-Alin-bergen i ryska Manchuriet, nära Vladivostok vid ryska Stillahavskusten, växa från 30 till över 1 300 meters höjd över havet. Det betyder att den växer i allt från ganska tät skog till kalfjäll, och trivs utmärkt. På kalfjället fungerar den som ljung och vide hos oss och bildar där vidsträckta mattor.
Härdig till zon 8
Kryptuja lär klara temperaturer på 30–40 minusgrader även utan snötäcke. Så låga temperaturer är kanske inte att rekommendera utan snö, men det indikerar att kryptujan är en riktig tuffing. I Sverige rekommenderas den till zon 6, men man kan töja på det om man bara tänker på att ge den ett soligare läge ju kärvare klimatet är.
Tänker man efter så är det ju precis så det fungerar i naturen: längst ner på berget står skogen ganska tät och klimatet är som gynnsammast. Längre upp glesnar skogen samtidigt som klimatet blir kärvare. Högst upp, på kalfjället, är det som bistrast, men samtidigt får de arter som klarar sig där mer sol så det jämnar på så sätt ut sig.
Kryptujan lär klara sig fint även i finska Rovaniemi, som ju ligger i finska zon 6 vilket motsvarar svenska zon 8. Så härdigheten kan sägas vara fullt tillräcklig över hela vårt land. I vårt grannland verkar man ha tagit till sig kryptujan på bredare front än hos oss, så det är dags att vi också lär oss uppskatta och använda denna vackra växt efter förtjänst.
Användning av kryptujan
På en tomt med mycket sten och klippor känns kryptujan som ett naturligt och nästan självklart inslag. Planterad i en klippskreva mjukar den upp hela intrycket och gör den klippiga tomten mer inbjudande. Men kryptujan har så många fler användningsområden!
#Klä in murar#
Även på tomter med lägre fallhöjd så har kryptujan fina användningsområden: många tomter har någon form av stödmurar och dessa kan behöva kläs in med någon växtlighet för att se trevliga ut. Här kommer kryptujan in väldigt fint om man planterar den på murkrönet så att den får hänga ner lätt över muren där den kan alternera med krypoxbär, vilka inte alltid är vintergröna i vårt klimat.
#Tillsammans med perenner#
Tack vare sin rätt beskedliga utbredningstakt (det tar 6–8 år för en planta att nå en meter i diameter) kan kryptujan mycket väl också kombineras med olika perenner, till exempel i en slänt. I ett soligt läge kan kärleksört, lavendel, stäppsalvia, röllekor, palmlilja och liknande, samsas alldeles förträffligt med kryptujan.
#Kombinera med buskar#
Även olika låga buskar kan med fördel kombineras med kryptujan: låga spireor som rosenspirea, Spiraea japonica ’Anthony Waterer’, och andra praktspireor, gärna med gula eller limefärgade blad (ex ’Firelight’), fungerar fint i de flesta lägen. Bland tokar finns en stor sortvariation med förutom gula, också vita, rosa, röda och orange samt krämfärgade sorter, ofta lagom stora. Här finns stora möjligheter till raffinerade förgkombinationer.
I riktigt soliga lägen kan man välja någon ginst, som svartginst, Cytisus nigricans ’Cyni’, eller färgginst, Genista tinctoria, vilka bägge har en lång blomningstid över högsommaren. Självklart kan man också använda vårginst. Några solälskande prydnadsgräs som silverhavre, Helictotrichon sempervirens, eller jättefjädergräs, Celtica (Stipa) gigantea, gör sig fint och har prydnadsvärde under lång tid.
#Kryptuja med barrväxter#
I en plantering med andra barrväxter är kryptujan utmärkt då den fyller ut fint mellan högre barrväxter som sockertoppsgranar, dvärgtallar, pelarenar och liknande. För att det ska bli mer levande och inte så stelt är det rekommendabelt att kombinera med perenner enligt ovan, men också med ljung och olika prydnadsgräs och, på skuggigare sidor, med ormbunkar och funkior. Speciellt när planteringen är ny är det tacksamt med perennerna som fyller ut snabbt. Dessa får man sedan flytta på efterhand som barrväxterna tilltar i utbredning.
#I woodlandet#
I ett woodland, eller trädgårdslund om man så vill, fungerar kryptujan fint som undervegetation tillsammans med andra marktäckande växter som skuggröna, murgröna och klätterhortensia av vilka de två sistnämnda också gärna klättrar upp i träd. De kan få konkurrera relativt fritt och här och där planterar man gärna in ormbunkar och funkior och andra större perenner med vackra blad som parasollblad, rodgersia, silverax, plymspirea och liknande skuggtåliga perenner, samt någon japansk lönn som accent. På senhösten och vintern är det speciellt fint med vintergröna växter, som kontrasterar mot höstfärgerna och senare de kala kvistarna.
Plantering och skötsel
Som den skogs- och bergsväxt kryptujan är så behöver vi inte klema bort den, utan den nöjer sig i stort sett med sand och grus där den ska växa. Det skadar förstås inte med lite matjord i blandningen, men tänk på att ju mer matjord desto större risk för besvärliga ogräs som tistlar och kvickrot. Med pinnmo, sand och en del lövjordskompost eller torv för att förbättra fuktighetshållningen så klarar man sig i stort sett från sådant, så den rensning som kan krävas innan plantorna har växt ihop och täcker marken ordentligt, blir alltså betydligt lindrigare med relativt mager jord.
Lämpligt planteringsavstånd är 80–120 cm, beroende på storlek på plantan och hur fort man vill få dem att växa ihop. Inget hindrar att man sätter dem tätare om man vill få en tät matta snabbt, eller glesare om man inte har så bråttom.
Kryptujan är också torktålig, tänk bara på de förhållanden den kan få utstå på solstekta bergssidor, men under etableringsfasen så behöver den förstås vattnas. Efter något år kan man sluta helt med detta och den klarar sig själv.
Kryptujan växer inte speciellt snabbt, ca decimetern på ett år, och blir den för stor är det inga problem att beskära den. Man kan dock med fördel låta den växa ihop till en matta. Det är ändå fint om man kan lämna plats för några perenner, eller varför inte ett större prydnadsgräs, i barrplanteringen även sedan den vuxit ihop.