Komponera med funkior
Texk och bild: Lars Forslin
Det är lätt att samlaren i en vaknar till liv och vill ha allt som finns. Ett gott råd är att välja med urskiljning och istället plantera flera exemplar av samma sort, annars finns det risk att intrycket blir alltför brokigt och tröttande. Som alltid skapas framgångsrik trädgårdsdesign med ganska få men väl valda komponenter. Förbise inte de enfärgade sorterna, de behövs som en lugnande faktor bland de brokiga, så var inte rädd att generöst använda dem. De brokiga kommer att stå ut så mycket mer i ett sådant sällskap.
Halvskugga – skugga
Likt de flesta växter med stora blad så är funkiorna anpassade till skuggiga lägen. I vårt relativt kalla och solfattiga klimat kan man dock även plantera funkior soligare, men då krävs att jorden hela tiden tillförs extra fukt, speciellt under torrperioder. Säkrast är att plantera funkiorna i halvskugga, alltså med några timmars sol, för funkiorna behöver en del sol för att trivas och utvecklas som bäst. Men de klarar sig också i helskugga, dock växer de långsammare. En plats med viss solinstrålning kan också vara bra ur snigelsynpunkt, då solen jagar iväg sniglarna. Apropå sniglar så brukar sorter med kraftigare blågröna blad klara sig bäst från angrepp. Tänk också på att grodor äter sniglar, så att plantera funkiorna i närheten av en damm är helt rätt även ur den synvinkeln, bortsett från att det ser helt rätt ut med funkior intill vatten. Kombinera gärna med Iris som skapar höjd och ger kontrast med sitt långsmala vertikala bladverk.
Naturlika planteringar
Man kan tänka på funkiorna som lövskogsväxter och att de vill ha den typen av placering och jord som en skogsglänta kan ge med vandrande skugga och mullrik jord. Att plantera funkior i en sådan miljö är naturligtvis självskrivet ifall man har en naturtomt med uppvuxna träd och buskar. Men kan också rationalisera bort gräsmattan om man har uppvuxna träd, barrväxter och buskar, och där skapa ett större eller mindre woodland, kanske med en damm som ett inslag, och en slingrande barktäckt stig. Funkior är idealiska till att kanta gångar och stigar och kan där skapa en fin övergång mellan mark och buskar.
Längs stigen är förstås funkiorna givna tillsammans med ormbunkar, rodgersia, parasollblad och även mindre marktäckande perenner som hasselört, skuggröna, kaukasisk förgätmigej, fänrikshjärta etc. Tidiga lökväxter och sippor passar fint och de hinner då blomma innan funkiorna och deras kamrater börjar växa upp och täcka deras vissnande blad vilket är mycket praktiskt och snyggt. Även senare lökväxter som tulpaner går bra ihop med funkior eftersom funkiabladen är så pass stora och kraftiga (för medelstora och stora funkior) att de växer upp och täcker även större lökväxter. Krolliljor och hybrider av dessa passar också perfekt liksom julrosor, som man får ge lite egen plats mellan funkiaruggarna.
På naturmark kan man också bygga upp bäddar genom att terrassera med natursten från platsen och så fylla med lövjord, kompost, grus och sand. Lägg gärna plast i botten om det finns stora björkar och liknande i närheten eftersom rötterna gärna går in i en sådan bädd.
Fint med sten
Sten ska man inte glömma bort i samband med funkior och andra bladväxter eftersom just kombinationen av stenens mer eller mindre kantiga former (kantigare kan oftast vara snyggast) och funkiornas mjuka och rundade hjärtlika bladformer ger en stimulerande och behaglig kontrast.
Detta resonemang gäller ju inte bara sten utan i princip alla kantiga strukturer som man kan hitta i en trädgård: trappor och trappvägar, gångar, terrasseringar, murar, formella dammar, vattenspel, uteplatser. Funkior mjukar upp sådana strukturer på ett mycket behagligt sätt. Ofta placerar man uteplatsen i väster eller nordväst för att få skugga mitt på dagen och för att fånga kvällssolen där. Funkiorna är givna som kantväxter i sådana lägen.
Funkior lämpar sig med andra ord alldeles utmärkt även till mer formella trädgårdar. En formell eller minimalistisk trädgård, med till exempel mycket stenläggning och grusytor, blir ju väldigt steril och tråkig utan växter som livar upp. Här kommer funkiorna verkligen till sin rätt och en ståtlig funkia kan mycket väl utgöra en centralpunkt i en sådan trädgård. I en minimalistisk trädgård är det ju av största vikt att alla komponenter är utsökta i sin form och här kan funkiorna också excellera, ja man har faktiskt svårt att tänka sig en sådan trädgård utan funkior.
Ett sätt att få in funkiornas frodiga grönska i miljöer med mycket sten är förstås att odla dem i kruka. På en inte alltför solig terrass eller balkong går det utmärkt, men krukan ska vara stor så att jorden inte torkar ut för snabbt. Man får vattna med flytande näring emellanåt för att hålla plantan fräsch, men samma sak gäller ju allt man har i kruka. Har man en frosttålig kruka kan den stå ute i skyddat läge, åtminstone i vintermilda områden. Längre norrut kan man täcka krukorna med något, skotta på snö eller ställa in dem i en jordkällare, alternativt gräva ner klumpen. De får inte stå för varmt, utan de behöver sin vintervila för att växa bra nästa år.
Läs också: Fantastiska funkior