Klematisvissnesjuka
Klematisvissnesjuka – Symptom, orsaker och åtgärder
Man blir lätt förbryllad när ens granna klematisranka plötsligt lägger sig ner och dör, trots att den sett frisk ut på våren och kanske till och med haft blomknoppar. Den troliga boven i dramat är klematisvissnesjukan, en snabb och ofta dramatisk sjukdom som drabbar framförallt storblommiga klematissorter. Den orsakas av svampen Phoma clematidina (numera ofta kallad Calophoma clematidina), och visar sig genom att hela eller enstaka rankor vissnar ner och dör på bara några dagar.
Symptom och förlopp
Oftast ser man sjukdomen först på några blad eller en enskild ranka — kanske är den ena dagen frisk och grön, nästa dag börjar den vissna från toppen och neråt för att efter ett par tre dagar vara helt torr och död. Symtom börjar vanligen med små bruna eller svarta fläckar på bladen, som snabbt kan sprida sig till bladskaft och stam. Ett typiskt tecken är den snabba kollapsen, ofta med svarta missfärgningar på stjälken, särskilt om man skär upp den. Ibland drabbas hela plantan, men det är vanligare att bara enstaka rankor dör.
Sporsäckarna från svampen övervintrar både i angripna växtdelar och i jorden nära växten. De sprids lätt av vattenstänk – till exempel vid regn eller när man vattnar ovanifrån – och infekterar känsliga blad och stjälkar när vädret är milt och fuktigt, särskilt runt 15–25 °C.
Bild på klematisvissnesjuka
Vilka klematis är känsliga?
Klematisvissnesjukan slår hårdast mot storblommiga hybrider, medan många småblommiga arter, såsom Clematis montana, brukar vara betydligt mer motståndskraftiga. De senare anses ofta nästan resistenta mot vissnesjukan och kan därför vara ett bra val om man haft problem tidigare.
Orsaker och utlösande faktorer
Rotsystemets inverkan på mottaglighet
Traditionellt har man sett vissnesjukan främst som en svampsjukdom, men nyare forskning visar att obalans mellan roten och växtens ovanjordiska delar ofta är en viktig bidragande orsak. Om plantan har litet eller svagt rotsystem, men mycket stora gröna delar att försörja, blir den mer mottaglig för angrepp. Detta inträffar särskilt hos nyplanterade klematis som snabbt bildar blad och knoppar – ofta för att man gödslat generöst – utan att rötterna hunnit etablera sig ordentligt. Även konkurrens från andra växter om utrymme och vatten samt för små planteringsgropar, kan förvärra situationen.
Vad kan du göra när vissnesjukan slår till?
Det viktigaste är snabb åtgärd:
- Klipp bort den angripna rankan så snart du upptäcker symtom, hela vägen ner till frisk ved eller till markytan. Kasta angripna växtdelar så att svampen inte sprider sig.
- Ofta behöver du inte gräva upp hela plantan – om rotsystemet är friskt kan det ofta växa ut nya, friska skott senare samma år eller under nästa vår.
- Rengör och desinficera gärna beskärningsverktyg mellan plantor för att minska smittorisken.
- Ett beprövat tips är att lägga sand runt rothalsen för att hålla miljön torrare och mindre gynnsam för svampen.
- Undvik att vattna ovanifrån – vattna direkt på marken istället.
Förebyggande åtgärder
Vid nyplantering av klematis, beskäres gärna plantan till 0,5–1 meter ovan jord och gärna ytterligare någon gång första säsongen. Det gör att rötterna utvecklas starkt innan växten får för stor bladmassa. Toppning och beskärning vid plantering och första året är därför viktigt, särskilt för storblommiga hybrider.
Ge inte för mycket gödsel, särskilt inte kväverikt, eftersom det också stimulerar skör, snabb tillväxt som lättare drabbas av vissnesjuka. Tänk också på att gräva en rejäl planteringsgrop så plantan får god plats för sina rötter.
Kemisk bekämpning?
Förr rekommenderades ofta svampmedel vid angrepp, men idag är dessa i huvudsak endast tillgängliga för yrkesodlare. Därför är förebyggande åtgärder och snabb sanering allra viktigast för hobbyodlare.
Genom att följa råden ovan kan du ofta rädda din klematis och förhindra framtida angrepp. Kom ihåg att även om vissnesjukan är snabb och allvarlig, brukar plantan – om rotsystemet är intakt – kunna återhämta sig och växa upp på nytt.
Se bild på klematisvissnesjuka för att känna igen symptomen.