Kannranka
Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson
Och stackars den fluga som låter sig tjusas av doften från den söta nektar som kannan lockar med! När insekten väl har landat på ringen och kikar in i kannan, förlorar den lätt fotfästet då ringen är mycket hal. Faller den ner i kannans botten, löses den snart upp av de äggvitesöndrande enzymer, pepsiner, som finns på kannans botten.
Pepsin är samma enzym som människor har i magen och som bryter ner födan för oss. Enzymerna bryter ner proteinerna och växten tillgodoser sig näringen, främst kvävet. I kannan finns också myrsyra som är antiseptisk. Den ser till att kannan hålls ren och att ingen förruttnelse kan äga rum.
Kannrankans kannor är egentligen omvandlade blad. Växten är en klängväxt från Borneo, och finns även på Madagaskar, i Sydostasien och Australien.
Den klättrar i andra växter med hjälp av bladklängen. Bladet består av en vanlig bladskiva, som är slät, grön och upp till 50 cm lång, sedan följer ett bladklänge som kan vara olika långt beroende på vad det omfamnar, sist i raden är en kanna. Alla bladen har dock inte utvecklat både klängen och kannor.
Jag har sett små kannrankor till salu i välförsedda plantbutiker. Den mindre sorten heter Nepentes alata. Men den kan vara något svår att odla i ett vanligt boningsrum, då den vill ha hög luftfuktighet. Har man ett vinteruppvärmt växthus eller ett uterum som håller lägst 15 grader under vintern, kan man dock pröva! Jorden måste då vara mycket väldränerad och kannan skall växa i en ampel placerad halvskuggigt. Duscha ofta och vattna så att den aldrig torkar ut.
En nyare hybrid, Nepantes 'Gentle', kan klara att växa inomhus om den får tillräckligt mycket luftfuktighet. Duscha ofta! Den finns till salu i vissa större plantbutiker.
Kannrankan kan förökas med frön på våren eller med sticklingar på sommaren.