JUNI

Äntligen lövskuggor som darrar över husväggen, äntligen gräs som vajar i vinden. Äntligen sus i almarnas kronor. Rapsen lyser smörgul på horisontvida fält och fyller luften med sin söta honungsdoft. Äntligen dofter att njuta av.

Av Malena Skote

En doft glömmer man aldrig. Den biter sig kvar i huvudet vare sig man vill det eller inte och dyker plötsligt upp som minnen och stämningar från förr om man blir påmind om den. Syrendoft för mig tillbaka till tonåren, och till en försommardag när jag cyklade hem genom lugna villakvarter efter en skolavslutning. Syrenhäckarna kastade sina blommande grenar långt ut på gatan. Inte en människa syntes till, inte en hund skällde, ingen bil startade. Det var som om bara jag fanns kvar på jorden. Jag och syrendoften.

Luktar jag på äppelblom blir jag direkt förflyttad till min farmors trädgård där jag som barn klättrade och gömde mig i fruktträdens kronor.

Finns det förresten någon mer himmelsk doft än äppelblommans? Den är tydlig utan att vara påträngande, distinkt men ändå fyllig och inte för söt.

Det är svårt att beskriva dofter. Vi får ta till liknelser och beskriva det vi associerar doften med. Lavendel tycker jag doftar rent och fräscht. Är det för jag så ofta känt dess doft i tvålar eller har den verkligen en ren, fräsch doft? Och är det därför den används i tvålar?

Dofter är ordlösa. De går direkt till vårt inre utan att passera intellektet. Kanske är det därför luktsinnet är så förbisett i vår ordrika värld. Dessutom är dofter flyktiga, går inte att dokumentera eller sätta på pränt. När kommer doft-CD-rom? Om parfymtillverkarnas svårigheter med att bevara dofter kan man bland mycket annat läsa i Marguerite Walfridsons spännande bok "Doft".

Ibland fungerar mitt luktsinne inte alls. När alla andra säger att det luktar bränt i köket känner jag mig som ett frågetecken. Eller om någon påstår att det luktar mus i källaren. Jag känner det helt enkelt inte.

Men blommors doft känner jag på långt håll. Åh, doften känns ända hit, kan jag utbrista, 100 meter från liljekonvaljestället. Nä, nu inbillar du dig allt säger alla andra.

Antagligen funkar mitt luktsinne precis som synsinnet, det känner det som det vill känna.

"Doftande", står det numera i växtbutikernas plantkataloger. Ofta är det de starka blomdofterna vi vill åt, som dem hos kaprifol och rosor. Men många gröna blad doftar också. Speciellt om man gnuggar dem mellan fingrarna. Renfanans blad luktar mörkt, kryddigt och mystiskt. Gråbon luktar ljusare, bittrare men lika mättat kryddigt.

I några parker i landet har anlagts doftträdgårdar med enbart doftande växter i olika kombinationer. Tanken är att ge blinda en möjlighet till trädgårdsupplevelse, där finns också skyltar med blindskrift vid de olika växterna. Kanske krävs det att man även som seende sluter ögonen en stund för att dofterna ska komma till sin fulla rätt?

I sommar ska jag träna luktsinnet likt en vinkännare tränar smaksinnet. Jag ska gå på doftpromenader. Jag ska sluta ögonen och sniffa mig igenom trädgården, smaka på alla dofter och insupa kombinationer och rytmer precis som jag gör med färger och former.

Kanske anlägger jag en egen doftträdgård med luktvädd, reseda, fläder och stinkmålla.