Jättevallmo

Jättevallmo - Översikt och fördjupad genomgång

Jättevallmon måste vara en av de allra mest uppskattade växterna i våra perennrabatter. Den har funnits länge i odling och är anmärkningsvärt härdig, ända upp till zon 8. Med sina dekorativa, djupt parflikiga hårigt grågröna blad som spirar tidigt på våren, är den alltid ett efterlängtat inslag efter en lång och färglös vinter.

Många trädgårdsentusiaster känner igen jättevallmo på dess mäktiga, färgstarka blommor och långa, smala stjälkar, men det finns en viss begreppsförvirring kring vad som egentligen räknas till jättevallmo. Detta beror på att tre snarlika arter – Papaver orientale, Papaver pseudo-orientale och Papaver bracteatum – ofta blandas ihop, och många trädgårdssorter har dessutom hybridursprung.

Tre närstående arter – skillnader och kännetecken

Papaver bracteatum – Mörk jättevallmo

Detta är den största arten, med mörkt blodröda blommor och en avlång svart fläck på varje kronblad. Strax under blomman sitter alltid några små dvärgblad. Den odlades i Europa redan i början av 1800-talet, men är nu ovanlig i trädgårdar. Ett exempel på sort är ’Beauty of Livermere’.

Papaver pseudo-orientale – Jättevallmo

Den här arten är numera den vanligaste i odling. Den känns igen på orangeröda blommor med en brett fyrkantig svart fläck (som inte riktigt når kronbladets bas), ofta med små blad direkt under blomman. Det är också den arten som oftast ses förvildad eller kvarstående efter äldre odlingar. Introducerades i slutet av 1800-talet. Populära sorter är t.ex.
Papaver pseudo-orientale 'Allegro',
'Big Jim' och 'Perry’s White'.

Papaver orientale – Orientvallmo

Den tredje arten känns igen på sina mer brandgula blommor och tydligt nickande knoppar. Bladen är inskränkta till stamens nedre halva och kronbladen har oftast en ljus fläck eller saknar helt fläck. Arten saknar små dvärgblad under blomman. Även denna har odlats i Europa sedan tidigt 1800-tal, men är numera ovanlig och ofta representerad av fylldblommiga sorter. Exempel:
Papaver orientale 'Queen Alexandra'
och
Papaver orientale 'Olympia'.

Hybrider och trädgårdssorter

Många av de populära sorterna i svenska trädgårdar har hybridursprung och låter sig inte lätt artbestämmas. Några kända trädgårdssorter är
Papaver 'Cedar Hill',
Papaver 'Helen Elisabeth',
och
Papaver 'Rasberry Queen'.

Växtsätt, blomning och skötsel

Jättevallmo utvecklar tidigt på våren stora, håriga blad. Under försommarens maj-juni reser sig robusta, håriga stänglar med spektakulära, solitära blommor i sprakande nyanser – från rött och orangerött till vitt, rosa, lila och vinrött. Kronbladen är tunna som silkespapper och ibland vågiga eller djupt fransiga, ofta med (men ibland utan) svarta fläckar i mitten.

Blommorna är vackra, men känsliga för regn och blåst; ett ringformat växtstöd kan därför behövas för att hålla plantan upprätt. Efter blomningen vissnar bladen ofta ner redan under sommaren, vilket är helt normalt – plantan går till vila för resten av säsongen men återkommer troget nästa vår. För att undvika bar jord, plantera gärna andra yviga perenner eller växter med silvrigt bladverk bredvid, som lammöron (Stachys byzantina), malört (Artemisia 'Powis Castle') eller kantnepeta (Nepeta 'Six Hills Giant').

Förökning och spridning

Jättevallmon har en djup pålrot, vilket gör att äldre exemplar är svåra att flytta. Lyckligtvis självsår sig växten ofta, så småplantor kan lätt flyttas. Vill du föröka själv, är frösådd det absolut enklaste sättet. Så fröna direkt på växtplatsen på sommaren och låt naturen göra sitt – de flesta fröplantor blommar redan efter ett par år. Ett annat sätt är att ta rotsticklingar: klipp av en bit tjock rot från en äldre planta på hösten, plantera i porös sandig jord, och flytta den till växtplatsen på våren. Var noga med att markera platsen – vallmon försvinner ner under jorden efter blomningen och kan annars vara svår att hitta!

Skadegörare och sjukdomar

Jättevallmo är oftast mycket frisk, men svarta bladlöss kan ibland förekomma, och sniglar kan kalasa på späda blad på våren. I täta bestånd kan falsk mjöldagg förekomma.

Sammanfattning

Jättevallmo är en lättodlad, långlivad och spektakulär perenn som hör till de verkliga klassikerna i svenska trädgårdar. Den omfattar flera nära besläktade arter och många hybrider, och står för en kort men oförglömlig blomprakt under försommarens veckor. Genom att kombinera jättevallmo med rätt växter får du dessutom en rabatt som är vacker från tidig vår till hösten – och varje år bjuder på nya plantor tack vare dess förmåga att självså sig.