Jätteloka

Det finns flera arter storväxta lokor i Sverige: jätteloka, _Heracleum mantegazzianum_ och kryddloka, _Heracleum persicum_. I norr förekommer även tromsöloka, _Heracleum laciniatum_.

Jätteloka och björnloka: Allt du behöver veta om dessa skadliga växter

Den extremt invasiva jättelokan (Heracleum mantegazzianum) utgör ett stort hot mot såväl miljö som hälsa i Sverige. Dess mindre släkting, björnlokan (Heracleum sibiricum), förekommer också vildväxande, men anses inte vara lika farlig. Trots detta kan båda arterna orsaka allvarliga hudreaktioner.

Kännetecken och spridning

Jätteloka är en imponerande växt som kan bli upp till tre meter hög och bildar täta bestånd som effektivt konkurrerar ut andra växter – särskilt i fuktig mark men även på torrare ställen. Dessa massiva blad skuggar marken och tar upp all näring så andra arter inte klarar sig. Björnlokan är mindre, men påminner om jättelokan och har också ihålig stam och flikiga blad.

Andra närbesläktade arter

Björnlokan är inte fullt lika giftig men hanteras med samma försiktighet, eftersom även den innehåller ämnen som kan orsaka hudskada. Andra närbesläktade arter är kryddloka (Heracleum persicum) och tromsöloka (Heracleum laciniatum), vilka finns främst i norra Sverige.

Giftighet och hälsorisker

Alla Heracleum-arter innehåller furokumariner – ämnen som vid kontakt med hud och därefter solexponering kan ge kraftiga, brännskadeliknande symtom. Vid en sådan fototoxisk reaktion uppstår:

Kraftig hudirritation, rodnad och smärtsamma blåsor
Möjlig ärrbildning och mörkfärgning av huden som kan dröja kvar i veckor eller månader
Symtomen kan ibland dröja 1–2 dygn innan de visar sig

Allvarligast är växtsaften, men även rötter, stjälkar, blommor och frön innehåller furokumariner. Förgiftning efter förtäring har däremot inte beskrivits hos människa.

Råd vid kontakt och första hjälpen

Om du får växtsaft på huden:

Tvätta det berörda området direkt med tvål och vatten
Skydda huden mot solljus under minst två dagar – även om du inte ser några symtom
Om stora hudytor påverkats, sök sjukvård

Extra tips vid besvär

Svalkande kräm eller kylbalsam kan lindra besvär. I de flesta fall läker besvären ut av sig själva, men ibland krävs vård vid större skador.

Så blir du av med jättelokan

Jättelokan är perenn och gror tidigt på våren, vilket ger den ett försprång gentemot andra växter. På grund av den extremt starka fröspridningen – en enda planta kan ge mer än 10 000 nya under en säsong – är det avgörande att aldrig låta växten gå i frö. Detta är särskilt viktigt i områden där barn vistas.

Bekämpning: steg för steg

Skyddsutrustning är alltid ett måste: använd kraftiga handskar, långärmade kläder och stövlar vid all hantering!

Har du endast några plantor, gräv upp dem genom att skära av stjälken under tillväxtpunkten under marken. Skär du ovan jord, kommer plantan oftast tillbaka nästa år.
Vid stora bestånd är kemisk bekämpning mest effektiv. Använd exempelvis Roundup – saklig information om medlet hittar du här: https://www.info-roundup.se.
- Följ instruktionerna på förpackningen noggrant och spruta endast när det är torrt och vindstilla.
- Behandla plantorna tidigt på våren när de är 20–50 cm höga och spruta direkt på bladen.
- Upprepa behandlingen efter ungefär en månad och följ upp platsen i flera år, eftersom fröbanken i jorden kan gro länge.

Det är avgörande att du aldrig låter jättelokan gå i frö – annars är risken stor att den snabbt tar över nya områden.

Jätteloka, Heracleum mantegazzianum

Genom att agera tidigt och konsekvent kan du hindra att jättelokan etablerar sig och blir till ett långvarigt problem. Skydda dig, barnen och närmiljön – och tveka aldrig att ta bort jätteloka redan vid upptäckt!

Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson