Istappar och snösparvar

Tisdagen den 15 februari 2000

Jodå, det börjar smyga sig på litet vårtecken. Ett välbekant sådant är att det börjat bildas istappar litet här och var kring taken. Solen är inte längre bara en blek ljuskälla som tittar upp då och då, utan kan faktiskt värma upp hustaken under fina dagar så det börjar droppa! Litet hjälp har ju solen faktiskt fått av det onödigt milda väder vi haft. Ja, det har verkligen varit "varannandagsväder" på sistone, med en eller två dagar med bara ett par minusgrader åtföljt av några dagar med mer normala februaritemperaturer på kring -15. Och kanske jag hallucinerade, men härom dagen tyckte jag faktiskt att jag såg en flock snösparvar utanför mitt kontorsfönster. De är våra första vårfåglar, som både hinner komma och fara innan snön försvunnit, och jag undrar alltid vart de är på väg!

Stolt kan jag säga att jag inte börjat med purjolöken än heller! Anledningen till det är ju förståss att min fröbeställning inte kommit ännu, men i alla fall... Men jag var hemma hos en kompis som börjat dra upp perenner redan, och när jag såg de små små plantorna som börjat titta upp i hennes krukor fick jag litet fröfeber. Så det blev en plantskolesväng en lördag i alla fall, under förevändning att köpa såjord, men jag kom hem med fem fröpåsar också. Har ni börjat så ännu?

Plantskolorna här omkring har inte lika spännande fröer som de man hittar i de riktigt bra katalogerna, men jag blev faktiskt glatt överraskad över sortimentet hos Weibulls och Bröderna Nelsons! Det har hänt ganska mycket hos de stora fröfirmorna de sista åren, antagligen för att trädgårdsintresset och intresset för gammaldags och ovanliga växter har ökat. Jag hittade till exempel blomsterbönan "Hestia", en lågvuxen sort som passar i krukor och amplar. Den verkade tjusig på bilden, med röd-vita blommor, och dessutom får den ju som alla blomsterbönor ätliga baljor. Sommarsquashen "Tondo di Nizza" hittade jag också, en rund squash som ska vara speciellt god. Jag suktade över den i Runåbergs katalog, men av någon anledning beställde jag den inte - och ångrade mig direkt!

Jag hittade till och med något så spännande som stevia, Stevia rebaudiana, i plantskolornas fröhyllor! Stevia har jag letat efter i ett par år, sen jag läste om den någonstans. Det är en ört med blad som är så söta att man kan använda dem som sötningsmedel i stället för socker. Det är mest "en kul grej" som det heter, jag måste nog odla den i kruka för den är mycket frostkänslig, och jag kan väl inte säga att jag har något större behov av den egentligen. Men när den nu bara dök upp där i fröhyllan var jag ju tvungen att prova. Det ska visst vara litet svårt att odla den från frö, men jag sådde i alla fall de fåtaliga, dyra fröerna i helgen. Går det så går det.

Men det var som om stevia-sådden inte riktigt räckte till för att stilla min fröfeber. Så för att hindra mig själv från att tokså lök eller basilika redan, hittade jag på ett annat botemedel. Jag plockade fram några dekorativa fina blomkrukor, och sådde litet av varje i dem. Rädisor i en låg bonsaikruka, ringblommor och vårsallad och någon konstig orientalisk kålväxt. Så packade jag ner hela härligheten och tog med till jobbet i måndags! Nu står de där, krukorna, och jag kikar ner i dem flera gånger om dagen för att se om något har grott. För trots istappar och snösparvar, börjar jag längta efter de grönare vårtecknen nu!

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten