Iris

Iris – försommarens utropstecken!

Det stora Iris-släktet, med ursprung i tempererade delar av norra halvklotet, bjuder på en fantastisk mosaik av färger och former och har förgyllt trädgårdar i generationer – i gott sällskap med rosor och liljor, som en av de allra äldsta kulturväxterna.

Olika grupper inom släktet Iris

Liksom många andra stora släkten delas iris in efter olika egenskaper, främst beroende på den övervintrande delen (jordstam/rhizom eller knöl) och efter blommans form. Klassiskt räknar man tre grupper:

Grupp 1: Skäggbärande iris (pogoniris)
Grupp 2: Skäggfria iris (apogoniris)
Grupp 3: Knölbildande iris och övriga arter

Nedan hittar du inspirerande arter, sorter och moderna skötselråd – samt förslag på placering och plantering.

Grupp 3: Knölbildande iris – säsongens allra tidigaste skönheter

Till denna grupp hör några av de allra första vårblommorna och de är ovärderliga som färgklickar under tidig vår. Bland dessa:

Iris reticulata – våriris, i varierande blå nyanser till vitt, blommar ofta redan i februari-mars, även under milda vintrar. En utmärkt representant är Violet Beauty, väl värd att prova!
Iris histrioides – snöiris, himmelsblå blommor, tidig som snön smält.
Iris danfordiae – vintergäcksiris, soligt gult; kräver helt torr placering efter blomning. Lägg gärna tegelpannor eller annat skydd över de nervissnade bladen, eller lyft upp knölarna och håll dem torra under sommaren.
Iris bucharica (bokharairis/juno-iris) – ca 50 cm hög, med väldoftande, ljusgula blommor. Passar på skyddad plats och är vacker som bakgrund till lägre vårlökar.

Alla dessa iris trivs bäst på varma, skyddade platser med tidig tjällossning och sandhaltig, väldränerad jord. Undvik stående vatten – knölarna ruttnar lätt annars. Gödsla försiktigt, till exempel med Algomin, benmjöl eller lågkvävegödsel som Weibulls höstgödsel.

Efter blomningen vissnar bladen ner under sommaren och plantan vilar till nästa år. Tänk på att förökningen går långsamt, företrädesvis via sidolökar (eller frösådd om blomstängeln får sitta kvar, men fröna är begärliga för fåglar och möss – nät över fröställningen rekommenderas).

Grupp 2: Skäggfria iris – eleganta i fukt och vatten

Här hittar vi några av våra mest älskade arter, perfekt vid dammkanter, strandängar eller i fuktiga rabatter.

Iris pseudacorus (svärdslilja): robust vildblomma som pryder våta diken och kan stå i upp till 20 cm vatten (blir då över meterhög!). Härdig till zon 6.
Iris ensata syn. kaempferi (japansk iris): storblommig, exklusiv i lila, blått eller vitt, uppskattad i fuktiga men ej vattendränkta rabatter. En utmärkt variant är Variegata.

Se gärna även sortbild på Iris ensata.
Iris laevigata (glansiris): ännu en klassiker för fuktiga lägen, fungerar också i grunt vatten; kolla gärna ‘Variegata’ med sina vackra blad!
Iris sibirica (strandiris): tålig, vacker både på fuktiga och torra platser, finns i mängder av blå och vita nyanser. Sorten Papillon är mycket dekorativ.
Iris chrysographes: mörkt rödviolett, närmast svart i t.ex. Black Knight.
Iris spuria (dansk iris): lite bortglömd, men robust och vacker med blåvioletta blommor, särskilt som odlad i zon 4.

Ett tips för dessa arter: plantera i fuktiga rabatter eller i strandzoner – men observera att japansk iris föredrar fuktig jord framför stående vatten.

Grupp 1: Skäggbärande iris – klassikernas klassiker

Skäggbärande iris utgör den största och mest färgstarka gruppen, med fascinerande blomformer och ett närmast oändligt antal sorter och nyanser. Det typiska "skägget" – en färgad kam på kalkbladen – ger extra karaktär åt blommorna. Jordstammen (rhizomen) ska planteras ytligt, så den precis syns i jordytan.

Iris x germanica (trädgårdsiris/tyskiris/skäggiris): flest sorter, finns i höjder från 15 till över 100 cm, och blommar över en lång period. Se några av de vackraste sorterna här:
Mary Vernon

Interpol

Constant Wattez

Edith Wolford
Iris pallida (silveriris): graciös, blågrön bladfärg, ofta i silverblå nyanser, ibland lätt marmorerad ('