Höns i trädgården

Våren 1994 flyttade jag och min man till en by i Bergslagen. Vi hade köpt en liten kronojägargård med ladugård och 1 ha mark. Här skulle odlas morötter, potatis och blommor.

Sammanfattning och analys av texten om att börja med höns (Australorpington/Australorp)

Texten, hämtad ur Av Lotta och Åke-Bertil, skildrar på ett charmigt och detaljerat sätt hur det kan vara att ta sina första steg som hönsägare. Inspirerade av råd från grannar och vad de läst i diverse hönsböcker bestämde sig berättarna för att börja sitt djurhållande med höns — det sågs som lättskötta, nyttiga, sällskapliga djur, vilket är ett omdöme många nybörjare delar.

Första mötet och inköpet

Valet föll på den svarta Australorpington, eller Australorp, en tung och välkänd hönsras med ursprung i Australien men utvecklad från engelska Orpington-höns. Redan resan hem från uppfödaren blev en prövning: sexton stycken sex veckor gamla kycklingar fick samsas i kartonger i bilen. Doften, som snabbt blev påtaglig under färden, illustrerar en av många vardagsdetaljer med att ha egna djur.

Framme hemma väntade en blandning av förväntan och förvåning. Kycklingarna visade sig vara betydligt livligare och vildare än man kanske föreställt sig – långt ifrån de tama, keliga sällskapsdjur många tänker sig. När de släpptes ut ur kartongerna beskrivs de nästan som "stora, svarta, skrikande odjur" snarare än sockersöta kycklingar. Detta är en igenkänning många nya hönsägare gör: att höns, särskilt unga, kan vara både högljudda och skygga i början.

Praktisk anpassning och vardagsskötsel

Redan från start gick berättarna in för att skapa en trygg och praktisk miljö med inhägnad, halm, mattråg och värmelampa. Det betonas hur viktigt det är med skydd mot rovdjur, särskilt om hönsen ska bo lite avskilt på landet, och hur ett enkelt men funktionellt “kullhus” (hönshus) och rastgård snabbt blir grundläggande behov.

Gruppindelning och självhushåll

När kullhuset blev för litet delade de upp flocken i en hönskycklinggrupp och en ungtuppgrupp, vilket visade sig nödvändigt eftersom tupparna oftast blir burdusa och bråkiga. Författarna lyfter också frågan om självhushåll: tupparna var tänkta som framtida mat, men det emotionella motståndet och bristen på erfarenhet med slakt blir något de får söka hjälp med. Tack vare råd från en kunnig granne, Rune, får de till sist lära sig både det praktiska och emotionella kring självhushåll.

Fakta om Australorp/Australorpington

Australorp är en kombinerad värp- och köttras, känd för sina många fördelar:

Ursprung: Australien (ursprung i engelska Orpington).
Vikt: Tupp: 3–3,5 kg; höna: 2–2,5 kg.
Färg: Svart med vackert grönaktigt skimmer i fjäderdräkten.
Äggproduktion: Ljusbruna ägg, ca 55–60 gram, ofta värprekordhållare (en höna har värpt otroliga 364 ägg på ett år!).
Temperament: Lugn, värdig och lätt att få tam. Goda fodersökare och lämplig även för dig som aldrig haft höns tidigare.
Ruvningsbenägenhet: Enstaka hönor ruvar, men generellt låg ruvningslust.
Foder: Äter rejält! Utöver att de gärna betar och sprätter i trädgården behövs tillskott som havrekross, vete, snäckskal och proteinrikt foder (“värpex” eller motsvarande). De tar gärna animalier om tillfälle ges (smådjur, mjölk, kött).
Tålighet: Väldigt härdiga och klarar kyla – de kan vistas ute även vintertid utan problem.

"Austalorps är en klar vinnare. Trygga, trevliga och tåliga är vårt omdöme." (Av Lotta och Åke-Bertil)

Reflektion och analys

Berättarna beskriver glädje men också frustration och förvåning under första tiden som hönsägare, något som är väldigt naturligt när man ger sig in i självhushåll. Flocken upplevs som orolig i början, men blir snabbt lugnare med tiden när rätt miljö och rutiner fallit på plats. Texten förmedlar att det sällan är en stor ekonomisk vinst med småskalig hönshållning när arbetstimmarna räknas in – men den stora behållningen ligger i mathållning, trivsamhet och upplevelser, snarare än pengar.

Att ha många höns och även tuppar kräver viss planering: tillräckligt utrymme, möjlighet att dela upp grupper, ordentlig foder- och vattenförsörjning och framför allt insikt i deras naturliga beteenden. Höns är inte bara sällskapliga och trevliga, utan också relativt lättskötta, men inslaget av rovdjur och hantering vid slakt kräver förberedelser och mod.

Slutsats – Är Australorp rätt för nybörjare?

Australorp är ett utmärkt val för dig som vill börja med höns, särskilt om du värdesätter både god äggproduktion och möjlighet till kött. De är robusta, vänliga mot människor, lätta att hålla i kallt klimat och duktiga på att själva söka en del av sin föda. Den låga ruvningsbenägenheten är inget större hinder idag när kläckningsmaskiner finns, eller om man kombinerar med någon annan mer ruvningsbenägen hönsras.

Att börja med höns, som beskrivs i Av Lotta och Åke-Bertil, är en resa fylld med både utmaningar och glädje: från skrikande unghöns till värdefulla, självhushållande flockar. Erfarenheterna är ibland svettiga och högljudda – men definitivt lärorika och, för det mesta, väldigt roliga.