Hjälp - ullöss
Ullöss – svårbekämpade skadedjur på krukväxter
Ullöss är mycket svårbekämpade skadedjur som tyvärr ofta angriper våra älskade krukväxter, särskilt orkidéer och citrusväxter. Det räcker oftast inte att spruta växten med en såplösning eller med diskmedel och vatten. För att bli av med alla ägg och larver måste du också tvätta hela fönsterregionen och växtens omgivning mycket noggrant, till exempel med fönstersprit, eftersom ullöss gärna gömmer sig i springor och gömslen runt växten.
Behandling av själva växten måste ske upprepade gånger – ibland hjälper det ändå inte, men det är värt att försöka.
Blomsterfrämjandets råd om ullöss
Skadebild
Ullöss suger växtsaft från plantorna och angriper gärna känsliga arter som orkidéer och citrus. Vid kraftiga angrepp stannar plantans tillväxt av, bladen gulnar och faller av. Ullössen lämnar efter sig klibbiga exkrementer, så kallad honungsdagg, som gör bladen och fönsterbänken klistrig. I denna honungsdagg kan sotdaggssvamp växa till, vilket bildar en svart hinna på bladen och ytterligare försvårar växtens fotosyntes och tillväxt.
De vuxna, vaxartade eller ulliga insekterna sitter ofta gömda i bladveck, stjälkförgreningar och mellan tätt sittande blad eller skott. Ullöss kan även angripa stjälkbasen och rötterna; när rotsystemet drabbas kallas de rotlöss. Det händer även att ullöss påträffas på krukans undersida eller i ytterkrukan.
Biologi
Ullöss tillhör familjen sköldlöss men saknar den skyddande skölden. Honorna är 3–4 mm långa, hanarna omkring 1 mm. Hela kroppen täcks av ett vaxskikt – ofta med ett ulligt, trådig utseende – samt tydliga tvärgående streck på ryggen. Ägg och larver skyddas av detta vax och är därför svåra att komma åt med traditionella bekämpningsmetoder.
Bekämpning
Eftersom ullöss ofta är resistenta mot enkla huskurer krävs noggranna och upprepade insatser för att lyckas. Särskilt rotsystemet är svårt att behandla – upptäcks rotlöss rekommenderas vanligtvis att växten kasseras helt.
Ta bort och kasta starkt angripna växtdelar. Plocka bort synliga löss med pincett, eller torka bort dem försiktigt med svamp eller trasa doppad i såplösning (0,5 dl såpa till 1 liter vatten). För extra effekt på kraftigare angrepp kan en starkare lösning användas: två delar vatten, två delar såpa och tre delar T-röd (sprit).
Efter mekanisk rengöring bör hela växten sprayas noggrant med såpspritlösning (recept nedan). Tänk på att alla växter tål inte lösningen – testa på ett enstaka blad först och vänta några dagar. Vid behov upprepa behandlingen 5–6 gånger med 7–10 dagars mellanrum.
Rengör och desinficera även ytterkruka, fönsterbräda och fönster eller alla andra ytor där växten stått, eftersom ägg och larver kan gömma sig där.
Biologisk bekämpning
Biologisk bekämpning är möjlig: Rovskalbaggen Cryptolaemus montrouzieri (kallas ibland "ullusbagge") är ett effektivt naturligt fiende till ullöss och finns att köpa på nätet från specialiserade leverantörer.
Kemiska metoder
Som en sista utväg kan insektspinnar för jord, exempelvis Provado-pinnar, användas. Stick pinnarna i jorden – de utsöndrar ett medel som tas upp av rötterna, och när ullössen suger växtsaften förgiftas de och dör. Detta bör dock bara användas om andra metoder inte har hjälpt, särskilt på ätliga växter eller i hem med barn och husdjur.
För sotdaggssvamp
Har plantan drabbats av sotdaggssvamp (efter långvariga ullösangrepp) måste bladen tvättas noggrant för att solljuset åter ska nå plantan och fotosyntesen fungera normalt.
Recept på såpspritlösning
En lämplig lösning för besprutning av växter gör du så här:
- 0,2 dl såpa
- 0,1 dl T-röd (denaturerad alkohol)
- 1 liter ljummet vatten
Blanda och använd blandningen omgående.
Förebyggande åtgärder
- Kontrollera nya växter noga före inköp eller införsel i hemmet.
- Isolera och observéra nya plantor 1–2 veckor.
- Håll växterna friska genom rätt vattning och näring – stressade växter är mer mottagliga.
- Rengör regelbundet fönsterbrädor och omgivningar där växterna står.
- Inspektera även undersidan av krukan och i ytterkrukan regelbundet.
Sammanfattning
Ullöss är besvärliga men med envishet och en kombination av mekaniska, biologiska och – i nödfall – kemiska metoder går det ofta att rädda växten. God hygien, regelbunden inspektion och snabbt agerande minimerar risken för upprepade angrepp.