Helleborus, julros

Julros (Helleborus) – Fakta, arter och odling

Julrosen (Helleborus) är ett släkte imponerande fleråriga perenner som blommar vinter och tidig vår – ibland så tidigt som november eller december i de mildare delarna av södra Sverige. Inte sällan hittar man en blommande julros mitt i snön; en magisk syn när den har värmt upp ett litet hål i isskorpan för att kunna sträcka sina bländvita, eller i vissa fall färggranna, blommor mot ljuset. Detta fenomen – att blomma när nästan allt annat i trädgården sover – tros ha inspirerat den klassiska psalmen "Det är en ros utsprungen... Helleborus, julros" och gör växten unik bland trädgårdsväxter.

Ursprung & egenskaper

Den egendomliga blomningstiden är en evolutionär strategi som härstammar från julrosens vilda ursprung i bergiga trakter i sydöstra Europa. Där är det nämligen för varmt under sommaren, så växten väntar med blomningen till vinterns svalare och fuktigare period. Egenskapen har följt med arten norrut och är idag ett skäl till att julrosor klarar att blomma mitt i snön i vårt nordliga klimat.

Bladen är ofta vintergröna, handflikiga och ibland läderartade. Julrosor har ett kraftigt, underjordiskt rotsystem och kan bli mycket gamla om de får växa ostört. Blommornas yttre är egentligen förlängda foderblad, medan kronbladen har omvandlats till nektarier – vilket lockar tidiga bin och andra pollinerare.

Odlingsråd och placering

För att lyckas med julros bör du välja växtplats med omsorg. De trivs bäst i halvskugga, till exempel under glesa buskar eller lövträdskronor där de skyddas från hårt solljus, men fortfarande får ljus under den bladlösa årstiden. Jorden ska vara djup, mullrik och väldränerad, samt ha högt pH – alltså kalkrik. Kom ihåg att kala alltså! Undvik platser där vatten kan bli stående över längre perioder – detta kan snabbt förstöra rötterna.

Julrosor vill inte gärna flyttas när de väl etablerat sig. Särskilt den klassiska vita julrosen, Helleborus niger, kan ibland blomvägra i flera år efter en flytt, på samma sätt som pioner gör. Plantera alltså direkt på en permanent plats och stör dem så lite som möjligt.

Vanliga arter & hybrider

Den vanligaste arten i svenska trädgårdar är den vita julrosen, Helleborus niger. Namnet "niger" syftar på de svartfläckiga, dessutom dödligt giftiga rötterna – fast själva blomman är bedövande vit med dramatiska gula ståndarknappar.

För dig som önskar större variationsrikedom finns Helleborus orientalis och dess hybrider, ofta kallade "lentenrosor". Ursprungligen från Turkiet och Grekland, finns de numera i otaliga färgkombinationer – från äppelblomsrosa via purpur till nästan svart, ofta med fläckar eller prickar. Dessa självsås dessutom gärna, så du får ofta nya, spännande färgöverraskningar kring moderplantan. Just H. orientalis och dess hybrider tål flytt och delning bättre än många andra.

Ytterligare arter är den röda julrosen, Helleborus purpurascens, med mörkt violettrosa blommor, ofta med grönt i mitten, och ibland i blom redan vid jul. Den är högre än den vita arten och har flera blommor per stjälk.

Grönblommande helleborus

Bland de grönblommande helleborus-typerna hittar du flera spännande sorter:

• Helleborus foetidus ("grenig julros"), högväxt med tredelade blad och grönröda blommor. Trots namnet ("foetidus" betyder illaluktande) doftar den ganska svagt.
• Helleborus argutifolius ("korsikansk julros"), med kraftigt ljusgröna, äppelgröna blommor – men är känsligare för kyla och fryser ofta tillbaka.
• Helleborus x sternii och Helleborus viridis tillhör också de grönblommande. Särskilt den senare blommar först senare på våren, i april–maj.

Se bilder och mer information om arter:
Helleborus-hybrid (bild)
Helleborus purpurascens (bild)
Helleborus orientalis-hybrid (bild)
Helleborus foetidus (bild)
Helleborus nigra (bild)
Helleborus argutifolius (bild)

Förökning och skötsel

Julrosor är "färskgroende" – det betyder att man bör så fröna direkt vid mognad, oftast sensommar eller tidig höst. Väntar man för länge tappar de grobarheten, men låter man naturen ha sin gång självsår sig plantorna ofta villigt. Småplantor tar 3–5 år på sig innan de blommar.

Klipp bort gamla blad tidigt på våren för att minska risken för svampsjukdomar. Gödsla gärna lätt på våren med organiskt material, t ex kogödsel. Vattna vid behov under torra perioder, men undvik ständigt fuktiga förhållanden.

Giftighet och ekologi

Alla delar av Helleborus-växter är giftiga, särskilt rötterna hos H. niger, vilket har gett växten både ett botaniskt och historiskt rykte. Trots giftigheten är julrosor mycket betydelsefulla för humlor och bin tidigt på säsongen, då det annars finns få blommor som erbjuder nektar och pollen.

Sammanfattning

Julrosen är en robust och fascinerande vinter- och vårblommare som under flera hundra år prytt våra trädgårdar med sin ovanliga blomningstid. Den är odlingsvärd för alla som vill ha färg och liv när trädgården annars slumrar – och passar utmärkt i halvskuggiga rabatter, woodlandmiljö eller bland buskage där jorden är mullrik, djup och gärna kalkrik. Plantera med eftertanke, låt dem stå orörda, njut av blomningen när ingen annan blomma vågar visa sig – men var försiktig med växtens giftiga delar och respektera dess unika växtsätt.

Läs mer och se bilder i Det är en ros utsprungen... Helleborus, julros.