Hål i tillvaron
Det finns tillfällen när det liksom blir ett litet hål i tillvaron. Efter en lång period med små, var för sig obetydliga incidenter, så är man bara trött på allting. Det är stressigt på jobbet. Barnen är osams. Bromsarna på bilen gnisslar och själv är man trött på allting. När tillvaron flyter ihop i en lång grå period och all energi går åt till att överhuvudtaget ta sig upp ur sängen på morgonen inträffar det otroliga. Man kommer hem från jobbet, och precis på garageplanen dör bilen och vägrar att starta igen.
Av Peter Gränström
När man går ur bilen hör man fågelsång. En vårfågel sjunger högljutt i buskarna med en oändlig livsvilja. Det är då det kan inträffa. Man skiter i allting! Hämtar en kudde från soffan i vardagsrummet och går ut och sätter sig i hammocken. Trädgården är fortfarande delvis i vintervila. Hammocken saknar fortfarande sitt tak och gräsmattan har fortfarande stora gul-gröna fläckar.
På avstånd hör man barnen leka. Glada skratt hörs svagt. Doften från varm mylla i de solbelysta rabatterna sveper in dig med en hypnotisk kraft. Påsk- och pingstliljorna i rabatten nedanför biblioteksfönsterna sprider generöst fägring omkring sig. De står där och lyser i vårsolen så man blir nästan bländad av dem. Plötsligt minns man när man satt på huk och grävde ner lökar i jorden för ett par år sedan just när den rabatten skulle läggas om. Doften av nygrävd jord kom tillbaka med nästan fysisk styrka.
I rabatten runt flaggstången står tulpanerna i knopp och lovar än mer fägring. Färgen på tulpanerna låter sig ännu bara anas i knopparna, men det är löften som kommer att infrias, till skillnad mot många andra löften.
Rabatterna runt hammocken lever med en vårglädje som är otrolig. Runt alla rotknölar växer det. På alla möjliga ställen spirar och gror det och trots ihållande regn, tjäle, brännande vårsol och torka så kämpar sig växterna upp till en ny sommar. Gräsmattan som under hela vintern bara varit en brun-gul flammig yta håller på att ändra färg. Den ljusgröna färgen syns redan tydligt på sina ställen, och om en månad är gräsmattan saftigt grön igen.
Där sitter man i hammocken, och låter friden, dofterna, fågelsången och blomsterprakten vävas samman till en rofylld helhet som lägger balsam på en stressad människosjäl. Visst har trädgården en terapeutisk effekt! Det är då man inser att trädgården inte bara är en arbetsplats, utan skall även njutas. Trädgården får inte bara vara en förvaringsplats för spadar, krattor, fröpåsar, skottkärran och andra prylar, utan den måste också vara en plats för sinnlig njutning. Blomprakt och doften av nästan mogna vinbär är ett njutningsmedel som fritt kan brukas, utan risk för överdosering, och utan risk för abstinensbesvär.
Plötsligt är vardagen långt borta, och det blir det liksom ett hål i tillvaron. Det totala lugnet lägger sig som ett stilla snöfall över själen. Luften är vårfrisk och mättad med vårdofter. Solen värmer gott och himmelen är blå med enstaka molntussar som stilla flyter omkring där uppe. Alla sinnesförnimmelserna av trädgården förstärks på ett nästan onaturligt sätt när man sitter så där totalt avslappnad. Alla bekymmer och problem man går och drar på reduceras så till ett hanterbart format.
På så sätt förflyter en timma under det att vardagen håller sig på diskret avstånd. Trädgården och allt i den andas frid. Så sakta återvänder vardagen, men helt förändrad. De vardagliga sysslorna pockar på uppmärksamhet igen, men med blomdoft i näsan och pingstliljor på näthinnan blir allt mycket lättare. För visst är det så att det arbete man lägger ner på sin trädgård, må det vara en prisbelönt orkidéodling eller bara en rabatt med tagetes, ger oss mångfalt igen. Naturen ger oss mångfalt igen för vår odlarmöda. Det är bara att ta för sig och utnyttja de där "hålen" i tillvaron när plötsligt allt faller på plats.