Gödsling

Förutom vatten, koldioxid och solljus behöver växterna en rad kemiska grundämnen som finns i jorden i varierande koncentration. Vi kallar alla dessa ämnen med ett gemensamt namn växtnäring. Växtnäringen tas upp med vattnet via rötterna som har förmåga att selektera de ämnen som växten behöver.

Av Göran Lindeberg

Ibland tar växten fel och tar upp bl.a. kadmium som är en tungmetall som växten inte behöver men som finns i jorden p.g.a. nedfall från mänsklig aktivitet. Växten förväxlar kadmium med kalcium som den behöver.

Olika jordar innehåller olika mycket av dessa ämnen beroende på vilken berggrund som levererat jorden genom vittring. Berggrunden i Sverige består i huvudsak ar gnejs och granit s.k. gråsten som generellt sett är mycket näringsfattig speciellt vad gäller fosfor. Här och var finns det kalksten som oftast är rik på växtnäring.

Barrskog kan fördra denna brist på näring och ändå växa bra. Huvuddelen av landet tillhör det norra barrskogsbältet, taigan, som sträcker sig runt jorden på våra breddgrader. Om vi vill odla mera krävande växter på före detta skogsmark brukar det finnas alldeles för lite växtnäring.

Om vi förbättrat jorden med avseende på matjordslagrets tjocklek och sammansättning som beskrivits i tidigare artiklar saknas det ändå växtnäring och därför måste vi på ett eller annat sätt tillföra dessa dvs. gödsla.

När det gäller jordens näringstillstånd är det främst tre ämnen det handlar om, nämligen kväve (N), fosfor (P) och kalium (K). N P K är de vetenskapliga förkortningarna för dessa ämnen. Vi återfinner dem på konstgödselförpackningarna som innehåller olika andelar av de tre ämnena. NPK 7-11-15 innehåller t.ex. 7% kväve, 11% fosfor och 15% kalium. Om man har sandjord är kalium och fosfor ofta bristvara. Har man lerjord finns oftast kalium i tillräcklig omfattning men fosfor fattas. Kväve fattas nästan alltid eftersom överblivet kväve tvättas ur jorden under vintern. Kväve är det ämne som ger störst synlig effekt genom att växterna får en mörkgrön frodig grönska. Ibland när det gäller blommor för frodig eftersom knoppbildningen försenas om växten har för gott om kväve.

Om man inte vill använda konstgödsel så finns växtnäring även i naturgödsel av olika slag. En rangordning när det gäller naturgödsel när det gäller innehåll av växtnäring kan vara urin (mänsklig eller djur), gräsklipp, hönsgödsel, kogödsel, hästgödsel, hushållskompost, trädgårdskompost, lövkompost, torv, halm. Urin har ungefär samma sammansätting som flytande gödsel för krukväxter. Man kissar för ungefär 20-30 kronor varje gång, Urinen innehåller dock en del klor eftersom vi äter salt och då kan det "bränna" i höga koncentrationer. Urinen måste därför spädas med vatten och spridas jämnt med strilkanna. Näringsämnena rör sig mycket lite i sidled. Så mistor syns mycket tydligt.

Den välbrunna stallgödseln som nämns i alla trädgårdsböcker är snart bara av teoretiskt intresse eftersom flytgödsel blir allt vanligare i jordbruket.

Växterna behöver även ett stort antal andra ämnen som kallas mikronäringsämnen. Exempel är svavel som naturligt faller ner i regnet i tillräcklig omfattning och järn som genom nötning av våra redskap tillförs i tillräcklig mängd.

Kalk är ett ämne som säljs i stor omfattning möjligen beroende på att man får mycket i vikt i förhållandet till priset. Kalk i stor mängd påverkar pH-värdet vilket i de flesta fall är onödigt och ibland till och med skadligt då det t.ex. gynnar skorvsvamp på potatis. Kalken som medel mot mossa i gräsmattan är en myt som är väl etablerad av kalkindustrin men som inte har någon motsvarighet i verkligheten. Skräckexempel på användning av kalk är när man ser "ormliknade" strängar av kalk som endast bränner gräset där ormen ligger.

Torvbaserade jordprodukter kan vara näringsberikade med hönsgödsel, kogödsel eller konstgödsel men bara så att näringsbehovet för de första veckorna är tillgodosett. Kanske många är nöjda med det och låter växterna vissna ner efter midsommar. Om man vill ha en kraftig blomning och tillväxt även efter midsommar kanske långt in på hösten måste man tillföra växtnäring regelbundet, gärna varje vecka. Enklast är att använda flytande gödsel i samband med vattningen.

När det gäller grönsaksodling är gräsklipp det bästa sättet att tillföra näring. Gräset multnar snabbt och näringsämnena forslas ned till växternas rötter med hjälp av maskarna.

Ett problem är att gräsmattan så småningom utarmas på växtnäring. Ett sätt om man vill odla ekologiskt är att gödsla med mänsklig urin. Man behöver inte ha urinseparerande toalett. Man kan samla urinen i plastdunkar. Man gödslar tidigt på våren och efter midsommar. Man späder med vatten 1 på 10 om det är torrt och 1 på 2 om det är vattenmättat som på våren.1 liter urin per kvadratmeter och gång är lagom. Det luktar ungefär ett dygn efter gödslingen. Det är onekligen enklare att använda konstgödsel men vem sa att det skulle vara lätt att odla ekologiskt på ett uthålligt sätt om man inte har egna kor.

Växtnäring tillförs genom gödsling. Ett av de bästa gödselmedlen är mänsklig urin.

På bilden visas en jämförelse mellan urin och flytande gödning.

Från vänster ogödslat, Biobact, Wibulls Rika, Bonsaigödsel, 1% urin, 2% urin och 3% urin.

Man kan se att Bonsai-gödning som innehåller mera växtnäring än de övriga är likvärdigt med 2% urin.

Med andra ord, man kissar för ca 20-30 kronor per gång.

Foto: Miljöbild
Bertil Dahlby